Äntligen över Biscaya!

2012-10-27 av Sofie i Bilder, Sverige - Kanarieöarna 8 kommentarer

Vi överlevde!
Det såg ut som att vi skulle få en ganska soft överfart över Biscaya. Så blev det också, de första dygnen. Vi seglade slör i ostliga vindar med genua, storsegel och mesan. Ibland gick det lite väl långsamt och vi fick putta på med motorn. För första gången fick vi se delfiner (eller tumlare? Vad är skillnaden?) i dagsljus. Häftigt att sitta i fören med ett ben på varje sida och ha ett stim med delfiner som lekte framför en. Man såg dom på några hundra meters avstånd, en delfin som kom hoppandes emot oss i full fart, följd av resten. Som att den ena ropade ”Kolla! Vad är det där? Vi drar dit!” Snabbt simmade de runt båten, och längs sidorna precis under vattenytan för att hoppa synkroniserat när de kom fram till fören. När man satt där framme såg man dom så tydligt, hade jag böjt ner armen hade jag kunnat klappa deras glänsande ryggar när de hoppade. Delfinljuden hördes på långt avstånd och även inne i båten genom skrovet. Under överfarten fick vi många såna besök tillsammans med en hel drös med fåglar som pustade ut på vår båt.

Temperaturen har långsamt ökat under vår resa från Sverige. Vi har fått rapporter om vinterkyla och frostiga bilrutor. När vi lämnade Sverige i början av oktober var det kyligt, men ännu inte förvinter. Temperaturökningen (eller snarare frånvaron av temperatursänkning) har alltså smugit sig på. Nu kan vi konstatera att vi har dagar med 20 grader, sol och varmt vatten, men som vanligt finns det också bakslag med molniga och regniga dagar.

Maten ombord har bestått i frukt, frukt och frukt. Frukt som ätits upp, frukt som har möglat, nät med frukt som lossnat i ena änden och stångats mosig mot en vägg i vågrörelserna. Men också en del riktig mat. Som chicken nuggets, köttfärssoppa och chili con carne. Det var däremot innan Vädret med stort V kom. Då blev det bara knäckemackor med kaviar och godis.

Vi hade hela tiden koll på att ett område med stark vind skulle hinna ikapp oss lagom till att vi skulle vara framme i La Coruña. Väderleksprognosen varnade för vindar uppemot 20 meter/sekund i medelvind (kuling är 14), och Biscaya är inte nådig med vågorna. Så vi var beredda, och det var ganska spänt vi väntade på att vinden skulle öka under fredag kväll. Och det gjorde den, tillsammans med våghöjden. Nu har vi en del långseglare som läser vår blogg, och de har säkerligen upplevt den här typen av vågor tidigare. Men för er som aldrig har varit ute på havet i en liten båt, eller för er seglare som inte har upplevt Biscayavågor, så kan jag säga att dom var HÖGA. Sjön bygger upp så snabbt här, så med hjälp av vinden ökade våghöjden avsevärt på bara några timmar. Kontinentalsockeln som går utanför bukten och som gör att botten stupar från 200 meters djup till 4500 meter, gör Biscaya ökänt för sina vågor. Det var ett träningspass att stå vid rodret. Det kändes stundtals som att man var med i Volvo Ocean Race. Eftersom vi måste parera vågorna för att inte få in dom största från sidan med risk för omkullslagning kunde vi inte använda autopiloten. Den känner bara av vad som händer här och nu, och kan inte se när de högsta vågorna kommer in. På dagen går det bra, då ser man de farliga vågorna tydligt. Men på natten när månen döljs bakom mörka moln och det enda man hör är ett stort mullrande brus innan vågen bryter vid båten, gäller det att vara snabb. En missbedömning inatt om när vi skulle vända för att pricka La Coruña gör nu att vi istället för en mer bekväm läns med vinden bakifrån tvingas ligga på halvvind i 20 meter/sekund och vågor som berg. Vi har nu tre timmar kvar enligt kartprogrammet när jag skriver detta. Jag ligger i kojen som är genomblöt av saltvatten som tar sig in i ventilerna av översköljningarna, och fjärde och femte revbenet på vänstersidan ömmar efter att ha fallt från köket över till navigationsbordet av en stor våg. Tur för mig, men oturligt för Martin J så råkade han sitta just där. Lyckligtvis klarade han sig utan skador.

I boken Ensam med havet av Sebastian Näslund skriver han att det var på Biscaya som han tappade sin romantiska bild av havet och att han där lovade sig själv att aldrig mer önska sig mer vind. Jag har aldrig gillat storm till havs och kommer aldrig att göra det. Segling är bäst i varmt klimat med små vågor och lagom med vind. Brorsorna tycker om storm desto mer, vilket jag nog aldrig kommer att förstå mig på.

Nu väntar ett par timmar till av denna tvättmaskin innan vi angör Spanien och La Coruña. Sedan vi påbörjade den tidsödande och mödosamma renoveringen av båten som gjorde oss försenade från Sverige så har jag längtat till att angöra spanska kusten efter Biscaya. Efter Biscaya öppnar värmen upp sig, höststormarna är inte lika starka, och det är med en enorm lättnad som jag kommer att ta ett kliv iland och lägga mig på bryggan och se upp mot den spanska solen. Och när jag tagit mig upp igen och vi säkrat båten med för- och akterspring så blir det champagne!

Tack till alla er som skrivit till vår sattellittelefon med väderprognoser, roliga historier och uppmuntrande ord!

Update samma dag kl 23:
Sedan ganska många timmar är vi tryggt fastknutna i La Coruña. Vi bytte marina till den som låg lite närmare staden och det var ett bra byte! Supertrevlig hamnkapten, helt okej toa/dusch-utrymmen och två svenska båtar. En med tre killar i ungefär vår ålder och en med en familj. De hade varit ute i 44 meter/sekund utanför Cuxhaven och blåst bort sina segel. Nu är dom fixade och vi ska hjälpa dom hänga på storseglet imorrn.
Mysig stad annars. Många små gränder, mycket folk ute. Man köper sin tapastallrik för 1 euro och står på gatan och äter den medan man gestrikulerar ivrigt.
Vi har också passat på att tvätta, vilket var en trevlig sak att göra eftersom ingen har tvättat på mer än 20 dagar. Ett underställ som används dagligen i 20 dagar luktar inte så gott 🙂

8 kommentarer på blogginlägget

  1. Andrea H Mabasi skriver:

    Ni är spänningen i mitt liv just nu. :-)Jag kunde inte somna förrän jag läste rapporten. Tacksam för svar på vad jag skrev i förra bloggen som förslag. Inget brådskande. RELAX!!! 🙂

  2. Folke Naredi skriver:

    Vad ska man säga. Prognosmakarna på Rapport skrämde slag på Marianne i torsdags med ett inslag om tidernas väderomslag över Biscaya. Och jag gick från 8 till 88 knots i känslosvall när vi lade ner era rosor i kyrkan. Att vakna upp idag och se er på AISen utanför Corona var inte så dumt. Vi är lättade ock lyckliga. Njut nu några dagar av tappas och hetta. Vad mer kan man begära.

  3. Lokföraren skriver:

    Spännande. Jag kollar varje dag hur ni har det. Fina bilder. Såg att tre seglare kom norrifrån till Coruna samtidigt. Ni gör ett jättejobb. Hoppas vågorna blir vänligare nu.
    Kanske ett besök i Santiago de Compostella?? Inte så långt bort.
    Dags att börja tänka på Solfaktorn…… Arne

  4. Maria skriver:

    Härligt

  5. Bosse skriver:

    Vad skönt det var att hitta i Coruna på AIS;en!! Njuut nu av värmen och kosta på er en stor paella med tillbehör.
    Själv går jag omkring coh småfryser i Bullaren.
    Bosse

  6. Miriam skriver:

    Grattis, vad skönt att höra att ni är framme!!!

  7. Marcus skriver:

    Bra jobbat 🙂

  8. lina skriver:

    …klart brossorna gillar storm! 🙂 grattis, superkul att följa erat äventyr!

Kommentera