Grenada och Carriacou

2013-03-06 av Sofie i Bilder, Karibien dec 2012-april 2013 1 kommentar

Det var några dagar sedan vi bloggade nu. Senast var när vi skulle ge oss av till Grenada. Överfarten var jobbig men inte på långa vägar det värsta vi gjort. Men mycket sömn blev det inte. Tog ca 20 timmar innan vi kunde fälla ankaret i Prickly Bay. Inklareringen gick smidigt, och Pricky Bay Marinas restaurang gjorde finfina pizzor. Rekommenderas! Bio visades i en annan restaurang med dingeavstånd till båten, på De Big Fish. Dom hade dock inte lika goda pizzor.

 

Ett par dagar efter att vi kommit till Grenada så hittade Jakob en bra guide som med sin minibuss ville ha 1000 SEK för en rundtur på ön. Det kanske låter mycket, men det var ett av de bästa valen vi gjort under vår karibiensegling. Vi träffade två killar på den svenska båten Odessa som ville hänga på också. Mike hämtade upp oss vid dingebryggan på De Big Fish kl 09 och vi kom tillbaka runt 20-tiden. Vi var på muskotnötsfabriken (bilder på allt detta ligger längst ner i inlägget), kan verkligen rekommenderas. Grenada är världens näst största producent av muskotnöt (nutmeg på engelska) och de gjorde nästan allt för hand. Att sitta dagarna i ända och sortera ut muskotnötter ligger nog inte på min topp 10-lista. Vi gick också upp en våning och såg alla hyllorna där nötterna torkades (tar några veckor).
Vår guide Mike pratade oavbrutet under bussresan, men inte på ett jobbigt sätt. Han berättade om orkanen Ivan som drabbade Grenada 2004, om att 95% av husen blev av med sina tak, och om biståndspengarna som inte gick till återbyggnation utan ner i politikernas fickor.
På romdestilleriet Rum Antoine Destillery (som varit igång sedan 1700-talet) tillverkar de Rivers Rum med samma prylar och metoder på samma sätt som på 1700-talet. Vi smakade på 85% rom och den dunstade nästan innan man känt smaken. 85% rom säljs överallt i Karibien, i Sverige är det svårt att få tag på.
Chokladfabriken som tillverkar Grenadas prisbelönta ekologiska choklad besökte vi också. Det var enligt mig (Sofie) höjdpunkten på ö-turen. Vi åt först lunch på Belmont Estate (det gamla sockerplantagehuset där chokladfabriken ligger). Sedan fick vi se hur de extraherade kakaobönorna ur kakaofrukten, lät dom ligga i vad som såg ut som hästboxar med typ kokosblad ovanpå. Under några dagar så skyfflades alla bönorna över från en box till en annan för att lufta dom. I det här stadiet så är bönorna slajmiga och ser inte så aptitliga ut. Sedan läggs dom ut på stora skjutbara hyllor för att torka. Hyllorna kunde skjutas in under tak om det skulle börja regna. Var 30:e minut gick arbetarna runt med fötterna bland bönorna för att vända dom. Sedan skalas dom och förflyttas till själva chokladtillverkningen där de mals ner och blandas med socker innan de paketeras och säljs. Jop, en av holländarna som seglade med oss från Portugal till Las Palmas (och som vi också träffade på Barbados) seglar tillsammans med sin tjej på Tres Hombres, som är en 30-metersskonare utan motor. Den åker mellan Holland och Grenada där de köper kakaobönor (och jamaikansk rom) som de gör delikatesschoklad av i Holland.

 

Rundturen avslutades vid ett vattenfall där vi hoppade från klippan och badade i sötvatten (ah!). Andrej från Odessa är musiker och ville köpa en steeldrum, så Mike tog med oss till hans kompis som sålde såna. Den inhandlades och så blev vi avsläppta vid dingebryggan igen. Det blev en blöt kväll ombord på Aurora med killarna från Odessa, och när de andra var på stranden dagen efter (jag tillbringade dagen på båten, bakis) så kom Mike förbi med en massa kryddor och chokladbollar som hans fru hade plockat ihop/tillverkat åt oss. Chokladbollarna är inte som dom svenska varianterna, utan en boll med kokar i vatten, silar och blandar med mjölk och socker. Voila: Chokladte!
Vi var hur nöjda som helst med Mike. Är det någon som är intresserad att boka honom så är hans nummer +1 (473) 403-3358. En minibuss med plats för 14 personer kostar runt 1000 SEK för en heldag.

 

Sista kvällen på Grenada åkte vi två bukter norrut för att vara med på långseglargrillning på stranden. Det var 50/50 locals och långseglare. Maten var god och livebandet bra. Vi satt en stund i Odessas sittbrunn och pratade och drack vin, innan vi återvände till Aurora. Upp tidigt dagen efter och seglade iväg till ön Carriacou (tillhör Grenada). För att återgälda Odessa för deras gästvänlighet så råkade vi sno med oss deras flipflops som de glömt i vår dinge. Förlåt killar!!

 

Runt åtta timmar senare kom vi fram till Carriacou som är en liten ö med superhärliga sandstränder och runt 8000 invånare. Ordet Carriacou är karibindianskt och betyder typ ”land som omges av rev”. Vi ankrade igår ganska nära stranden på fyra meters djup och idag tog vi bussen (9 SEK) till Windward som ligger på norra delen av ön. Där fick vi se när båtbyggare filade på träbåtar som de har gjort i århundraden. Många av båtbyggarna har skotska rötter. Vi passade också på att bada vid en härlig paradisstrand (hur många gånger ska man använda det uttrycket innan det blir uttjatat?) 🙂

 

Imorrn ska vi till Sandy Island, en ö med….sand. Och palmer. Och dagen efter det ska vi sticka vidare mot Martinique, kanske mellanlandar vi på någon ö på vägen.

En kommentar på blogginlägget

  1. Lokföraren skriver:

    Underbar berättelse om Grenade och vilka fina bilder. Hoppas ni stoppade några flaskor rom i kölsvinet att ha vid linjepasseringen någon gång i framtiden. Kring noll på dagen i Sthlm, -12 på natten. Vår snart knske:)

Kommentera