Helsingborg – Ystad

I torsdags morgon kastade vi loss från Helsingborg. Den förra ägaren av Aurora, Harald, hängde med över till Helsingör där vi bunkrade diesel och öl. Vi fick därmed en chans att tillsammans sätta segel och se att allt fungerande. Mycket snällt att han kunde ställa upp.

Harald & Daniel L bunkrade diesel i Helsingör..

…medan jag, Kristoffer och Martin bunkrade öl.

Sen satte vi kurs söderut och seglade ett par timmar innan vinden vred till rak motvind. Då körde vi igång motorn och tuffade på till Malmö där vi egentligen bara skulle hämta upp Daniel J som varit tvungen att jobba på skärtorsdagen. Vilket iofs var tur eftersom vi upptäckte att vi behövde en gps-puck, lite eltejp och ett par andra småsaker som han köpte och tog med sig ombord.

På långfredagen ställde vi klockan på 6.00 för att komma iväg tidigt. Vi fick en jättefin soluppgång över Malmö men tyvärr blåste vinden emot oss hela vägen ner till Skanör. När vi hade ett par hundra meter kvar till sjömärket där vi skulle sätta segel börjar motorn gå trögt och vi förstår direkt att vi missat att pumpa upp diesel i dagtanken. Trots att vi var jättesnabba på att stänga av motorn räckte det inte, Motor-Danne fick går ner och lufta. Under tiden ledde Kristoffer arbetet med att sätta segel och jag sprang ner för att granska sjökortet om det verkligen gick att falla av innan pricken vi skulle rundat. Allt gick bra och efter en kvart var motorn luftad och klar men vi seglade på med fock och mesan.

Efter någon timme märker vi att fockskotet fastnat i ett block. Vi hade sett tidigare att blocket inte var helt ok men tänkte att det fick duga till Stockholm. Som tur var lyckades vi dra loss skotet genom att vinscha motsatta skot hårdare och med tre mans kraft dra loss det som fastnat. Med dessa två incidenter trodde vi att det inte kunde bli värre, men då lossnade helt plötsligt ett av skoten på focken, så det var bara att dra in den för att sätta genuan istället… Jag som varit uppe tidigt gick och la mig för att vila någon timme.

Jag låg i kojen och kunde inte sova pga av sjögången när jag helt plötsligt hör jag Daniel L ropa att någon måste upp snabbt för att plocka ner mesan. Tre av plastschacklen som sitter mellan mesanseglet och travarna hade gett vika och det var bara att bärga seglet. Jag gick och la mig igen och vid det här laget hade det börjat bli 2-3 meter höga vågor. Vinden tryckte på rakt i häcken hela vägen från Lübeck. Med en revad genua seglade vi i 6-7 knop och helt plötsligt hör jag Daniel L ropa igen: Upp! nu har vi en reva i genuan!

Jag kommer upp och då har de redan fått in genuan och startat motorn. Jag gör en snabb koll på sjökorten och ser att det skulle ta ca två timmar in till Ystad. Kollar lite snabbt med besättningen om den känns ok och alla godkänner det. Trist att vi inte skulle hinna lika långt som vi tänkt oss, men efter vad som hänt tror jag alla skulle tycka det var skönt att ligga fastknutna under natten. Förhoppningsvis är det bara en söm på uv-skyddet som gått upp, men det får vi inspektera noggrannare när vi kommer till Stockholm.

På väg in i Ystad hamn börjar helt plötsligt överdelen av focken slå. Vi hade inte rullat in den tillräckligt tajt och när vi försöker gå upp i vind för att rulla ut och in den visar det sig att rullen låst sig (förmodligen har seglet rullat sig dubbelt på något sätt). Vid det här laget sköljer vågorna över fördäck så att gå fram och försöka fixa känns för farligt. Vi kommer in i Ystads hamn och märker att småbåtshamnen ligger precis utanför den stora pir som skyddat oss från vågorna. Det är först här, när vi vänder båten, som vi inser hur mycket det faktiskt blåser. Vi skulle uppskatta på 12-15 m/s och trots att vi ligger i lä för vågorna gör vi inte det för vinden. Toppen på focken fortsätter slå hårt och vi inser att vi inte får ut focken igen. När vi stävar ut från fartygshamnen igen rakt emot vågorna och vinden gjorde vi inte många knop. In i gästhamnen gick det däremot i en jäkla fart och tack vare ett bra jobb från hela besättningen låg vi snabbt säkert förtöjda längs med en brygga.

Nu fick vi äntligen ut focken och kunde rulla in den tajtare. Dock räckte inte rullsystemets manöverlina när vi körde så tajt, så fick vi ta de varven manuellt. Efter lite städning ombord gick vi ca tio meter till hamnkrogen där det blev varsin hamburgare och öl/cola. Vi var alla överens om att det var en ruskigt god burgare och iaf jag kan skriva under på att där någonstans började min adrenalinnivå sjunka tillbaka mot det normala.

Daniel J efter att vi kört under Öresundsbron