Kanarieöarna – Karibien

Bermuda 3-15/6

Posted on 2nd juli, 2016 under Kanarieöarna - Karibien Inga kommentarer

Bermuda 3-15/6

Första dagen på land och vid kaj blev det lite så att luften gick ur oss och vi gjorde inte så många knop. Eller ja, Magnus och Martin var minsann inte långsamma ut och rekognoserade St. George’s i jakt på lite internet och en kall öl. Men i allmänna drag så tog vi det lugnt och njöt i stora drag av att ha tillgång till en vanlig dusch med varmvatten, en toalett man kan spola i och att kunna kila upp på landgången och ha gräsmatta under fötterna närhelst vi kände för det. Dock kanske det bör tilläggas, för att ge lite perspektiv, att toaletten i Capten Smokes’ är ett litet skjul i form av ett enda rum med en liten bänk, handfat och duschhörna, samt en toalettstol bakom en skev dörr. Eftersom det var där routern satt så fick någon i gruppen vid flera tillfällen helt sonika uträtta sina behov bakom den skeva dörren medan någon människa från någon annan båt satt och utförde sina aktionstransaktioner till Denver via Skype, fast planterad på bänken. Vi firade i alla fall med en rejäl burgarmiddag på kvällen!

De första dagarna låg vi kvar i Capten Smokes’ Marina där det mot betalning fanns tillgång till både landström, wifi, dusch och toalett. Och bra stämning på kajen med de andra båtarna som låg där, som mest var vi fyra stycken samtidigt. Vi ville unna oss det efter en dryg vecka till havs, och under tiden tog vi lite helg och bekantade oss med St. George’s, närområdet och öns huvudstad, Hamilton. St George’s är med på Unescos världsarvslista och stans centrum är verkligen underhållt i gammal stil och lilleputtlandsgulligt, men det har inget större utbud av någonting alls, och det var lika pastellfärgat som det var på Barbuda. På promenad utforskades närområdet runt om halvön och det var vackra vyer ut över turkosfärgat paradis i alla möjliga riktningar, blandat med en del stämningsfulla gamla fort och en del annat smått och gott. I en liten paradisvik med en liten strandbar skulle det vara party dagen efter, vilket ju givetvis måste utforskas, och i Tobacco Bay vet de hur man håller en bra strandfest! En busstur till Hamilton gick längs med slingrande vägar omgivna av vrakfyllda vikar i turkosskalans alla färger, och själva stan var riktigt trevlig. Storstadskänsla, med bra shopping, och en charmerande konstrastrik blandning av karibiskt och brittiskt.

Med total avsaknad av intentioner att fira nationaldagen flyttade vi oss till Mangrove Bay på Bermudas nordvästkust, just väster om Dockyard som är det tredje navet på ön tillsammans med Hamilton och St. George’s. Bermuda är som en avlång fast snirklig form i nordost-sydvästlig riktning, och på norrsidan är ön nästan helt omgiven av väldigt grunda korallrev som gör det omöjligt att ta sig in till land utan att först komma in i någon av kanalerna som passerar i närheten av St George’s. Dessutom är djupet på stora delar av dessa korallrev inte uppmätt, så det är inte helt kartlagt territorium, något som gör navegationen lite extra klurig. Vad som framstår helt klart är i alla fall hur lättförsvarad Bermuda är! Efter att ha snirklat oss mellan några bojar och genom lite icke-kartlagt område kom vi i alla fall fram till Mangrove Bay, hälsades välkomna av en sköldpadda som snirklade runt bland de ankrade båtarna och hittade oss en ganska risig och övergiven boj att ankra fast oss vid. Sköldpaddan döpte vi till Terry och han kom på dagliga besök! Av att prata lite med de på båten brevid och damen på apoteket tvärs över viken visade det sig att vår boj inte hade använts på något år, och att ägaren sålt sin båt och helt enkelt bara låter den ligga där. Perfekt för oss!

Med Mangrove Bay som bas gjorde vi ytterligare en tur till Hamilton, inspekterade The Market Place, öns matbutikskedja, snorklade både i närheten av Aurora och gav oss iväg på både snorklings- och dykäventyr längre bort. Det började bli svalare om kvällarna, och det märks att vi seglat nästan rakt norrut från Antigua och Barbuda, för nu introducerade vi mjukisbyxor på våra tekvällar i sittbrunnen. Vi utforskade våra mer kriminella piratläggningar, och halvstal en jolle när vi helt enkelt inte orkade vänta på att resten av gänget skulle komma tillbaka med nyckeln till vår egen jolle (men hann precis lägga tillbaka den stulna jollen på sin ursprungliga plats innan ägaren dök upp!). Vrakplundring är också en spännande aktivitet, och den övergivna om än en gång i tiden väldigt stiliga lilla segelbåten som låg vid vår grannboj bjöd på någon god bok när vi inte kunde låta bli att göra ett litet besök. Den informativa apoteksdamen hade berättat att ägaren suttit i fängelse de senaste tio åren, och att båten därför bara ligger där och väntar på bättre tider. Vi hade det i stora drag riktigt bra, men ägnade oss såklart en hel del åt att pyssla om Aurora på alla möjliga vis inför nästa överfart. I Hamilton köpte vi rejält med nya rep och bytte ut lite slitna rep, samt ersatte de provisoriska lösningar vi gjort på haverierna vi fått på väg från Barbuda. Med nytt fockskot, preventrar, ny storkick och nytt bomuthal känns hon betydligt fräschare! Mastskenorna smordes in ordentligt med drylube på sprayflaska, vi kontrollerade och drog rätt rodret som dragit efter, surrade om jollen för att motverka de begynnande nötskadorna vi ådragit oss hittills, fixade startbatteribrytaren, trimmade riggen och tätade hålen i sprayhooden där diverse sladdar löper in och ut. Bland annat. Och så handlade vi fruktansvärda mängder mat! Vi fyllde fem kundvagnar på The Market Place i Somerset och körde kundvagnsrally ner för asfaltsvägen nästan hela kilometern ner till bryggan i Mangrove Bay. Det var nog något av det roligaste jag har gjort i mitt (relativt) vuxna liv! The Market Place hade generellt sett ett bättre urval av produkter än vad vi hittade på Antigua, och var prismässigt lite billigare, men det skapade viss frustration att de varken hade vanliga havregryn, muesli, vakumpackat rågbröd, uht-mjölk och kanske viktigast av allt – de hade inte vår gemensamt utkorade favoritsmak (sourcream and onion) av favoritmärket (Ruffles) när det gäller chips!

Den 12:e lättade vi ankar från Mangrove Bay och gav oss tillbaka till St. George’s. Eftersom det ändå är där vi behöver deklarera ut, och det är närmast själva utfarten ur atollen och åt det hållet vi ska segla kändes det som en bra utgångspunkt. Vi låg där ett par nätter, kompletterade lite av mathandlingen vi inte lyckats ordna i Mangrove Bay, fick vår smutstvätt tvättad, fyllde på gasoltuben så vi med goda marginaler klarar oss hela vägen till Azorerna, fixade och donade färdigt med de sista förberedelserna ombord. Vi hade tänkt avgå den 14:e, men när fixandet och donandet drog ut på tiden och vi insåg att vi inte skulle komma iväg förrän i skymningen bestämde vi oss för att sova för ankar en natt till och ge oss iväg tidigt den 15:e i stället. Det är värdefullt att hinna få känna att man är klar, och pusta ut lite innan man går vidare i stället för att bara stressa vidare. Och vi har verkligen jobbat en hel del på den här resan, det är inte bara att glassa runt och ha det bra. Vi avslutade vår vistelse på Bermuda med middag på The White Horse, samma ställe där vi firade med burgarmiddag när vi ankom, och sen firade vädrets makter med oss genom att låta regnet ösa ner över oss resten av natten. Vi ankom Bermuda i regnet, och vi spenderade vår sista natt på Bermuda, i regnet.

Första överfarten – Barbuda till Bermuda (25/5-3/6)

Posted on 30th juni, 2016 under Kanarieöarna - Karibien 1 kommentar

Första överfarten – Barbuda till Bermuda (25/5-3/6)

De första dagarna vi var på väg hade vi fint väder och bekväm gång, men trots både det och sjösjukeplåster var vi alla lite trötta och lätt illamående. Det tar sin lilla tid att vänja sig vid det hela – Auroras rörelser, dygnsrytmen med nattpass och det hela i största allmänhet, speciellt för de av oss som inte har så mycket seglingserfarenhet. Bara det att allt tar så lång tid och energi för att man konstant behöver balansera upp vågorna eller hålla i sig gör att tröskeln för att göra saker blev ganska hög. Nog för att Aurora har ett för sin standard både rymligt och luxuöst utrustat kök, men det tar ändå sin tid att laga mat åt fem personer (varav tre hungriga gossar) ett par gånger om dagen, speciellt eftersom vi nu vill få unna oss att spara pås- och burkmat till dåligt väder och satsar på lite mer rejäl mat tills vidare.

Efter ett par dagar fick vi vårt första besök av delfiner, även om de varken kom särskilt nära eller stannade särskilt länge. Men mer skulle det bli under vår resas gång! Ungefär samtidigt fick vi våra första omgångar av lite sämre väder, med lite större vågor, korssjö och en hel del salta skvätt upp på däck. Däremot kan jag inte riktigt påstå att jag förstår varför det nödvändigtvis ska vara just på nattpassen som det regnar och blåser upp som mest.. Nätterna var vackra, ofta stjärnklara, och jag har aldrig sett så vackert blinkande stjärnor. För att inte tala om marelden… Själv hade jag aldrig sett mareld tidigare, och första gången jag såg det blev jag verkligen som trollbunden, det kändes alldeles magiskt, som något hämtat ur en disneyfilm.

Dagtid fortsatte vi att pyssla med än det ena, än det andra som gjorde våra liv lite mer bekväma och praktiska ombord. Bara att hålla ordning på alla råvaror, framförallt färskvarorna i form av frukt och grönsaker kräver ett visst mått av dedikation och underhåll, det ska gås igenom, kikas på, vändas på, klämmas på och det som är på väg att bli dåligt ska sållas ut för att användas så snart som möjligt eller slängas om det redan är försent. Vi hade valt att frossa i bananer, för de var mycket billigare än äpplen och annan praktisk frukt, och även om vi fått dem i väldigt varierande mognadsgrad precis som efterfrågat så mognade allihop betydligt fortare än vad vi hade hoppats på. Det blev banan på nattpassen, som mellanmål, banangröt till frukost, bananscones, och till slut gjorde Martin en strålande insats med de sista bananerna i form av bananshakes. Majoriteten av Auroras besättning var involverade i nämnda bananshakes, bör tilläggas, eftersom de tillverkades på inrådan av fröken Ines som även stod för skalandet av de mer mögliga exemplaren, och varmt assisterad av Magnus, som blivit känd som allas vår bananbrytare. Kapten och undertecknad nöjde sig med att övervaka köksbestyren från sittbrunnen och invänta slutresultatet. Vid det laget hade vi ändå blivit tvungna att slänga en ganska stor del, tyvärr. Men man lär sig vad som håller och hur det fungerar! Inte bara lärde vi oss en del om maten ombord, utan vi hade även intressanta och lärorika dagar rent båttekniskt. Fockskotet nöttes av mot ett av stormastens vant och bomuthalet till storseglet gick av för att det var i dåligt skick. En annan dag trillade spirbommen ner på däck eftersom dess fästanordning på stormasten inte riktigt höll. Inte allt för komplicerade eller allvarliga haverier, speciellt inte med tanke på att de alla hade den goda smaken att ske i dagsljus och i fint väder. Allt var saker vi ganska lätt kunde åtgärda eller byta ut med den utrustning vi har ombord. Men nog killar det lite i magen när det händer!

Så en natt dök det upp ett blinkande ljus mot horisonten, det var fyren på Bermuda. Lite snabbt läsande på sjökortet (kanske i senaste laget) avslöjade att man ska anropa Bermuda Harbour Radio redan på långt avstånd när man är på väg in, vilket vi totalt hade missat och blev upplysta om av radiopersonalen. Men men, de ställde en väldans massa frågor om än det ena, än det andra, märket på vår inombordsmotor, märket på livflotten och dess kapacitet, vårt satellittelefonnummer, vårt callsign och allt möjligt annat. Kan tänka mig att Bermuda är det sista ställe som många skepp besöker inför atlantöverfarter och att det därmed är därifrån många räddningsinsatser utgår, så då kan det ju vara bra att veta så mycket som möjligt på förhand. Vi gick nordöst på rejält avstånd från kusten till gryningen hade underlättat det hela och vi nått den lilla kanalen Town Cut som leder in till St. George’s hamn. I den kanalen vill man minsann inte få möte med något stort, så jag förstår verkligen att man ska förvarna i gott om tid och få tillstånd innan man kommer! Det var en mulen och tråkig dag med en hel del duggregn. Redan innan vi nått tullbryggan såg vi flera vrak som bara låg där, mitt i allt i utkanten av hamnområdet. Det låg resterna av något riktigt långt och stort som det mest bara var rost kvar av just ovanför vattenytan, och så låg vraket från en modern katamaran inte så långt därifrån, på bara några båtslängder från där flertalet båtar låg för ankar. Det kändes lite spökligt och märkligt att se dem ligga där, och i sinom tid skulle vi upptäcka att det är mer regel än undantag i området att lämna vrak vind för våg snarare än att städa upp och avlägsna dem. När vi lade till vid tullbryggan och klev i land kändes det alldeles märkligt att faktiskt stå på något stadigt som inte rörde sig för första gången på över åtta dygn. De andra verkade mest lättade och glada, men själv blev jag ganska illamående. Landsjuk! Efter att ha deklarerat in oss försökte vi lägga oss bland de andra segelbåtarna i närheten, men trots upprepade försök och en båtshake på vift lyckades vi inte få tag på någon boj och vi vågade inte riktigt lita på det något underdimensionerade ankaret med tanke på vilken stark sidvind det blåste. I stället gick vi längre innanför hamnen och lyckades efter upprepade försök lägga till vid kaj vid Capten Smokes Marina, varmt påhejade via vhf från andra seglare på land. Så var vi på Bermuda, och i Capten Smokes Marina, där vi skulle komma att ligga de första nätterna.

Första anhalten – Barbuda

Posted on 30th juni, 2016 under Kanarieöarna - Karibien Inga kommentarer

Första anhalten – Barbuda

(De här inläggen kommer i efterskott, det har funnits så mycket annat att göra och pyssla med ombord både under gång och när vi legat still, att bloggandet kommit lite på efterkant. Vi var på Barbuda 24-25e maj.)

Det finns så många saker man vill göra och få klart innan man känner sig redo ibland, och vi insåg att man nog aldrig blir helt färdig för att sätta segel och ge sig av. Men till slut slutade vår att-göra-lista att växa sig längre utan blev faktiskt kortare och kortare, och vi beslöt oss för att ge oss iväg på en liten första seglats norrut till Barbuda 35 sjömil norr om Antigua, på väg vidare mot Bermuda. Innan dess hade vi dock bunkrat färdigt för hela sträckan, och vår shopping hos den gamla damen på grönsaksmarknaden hade bland annat inneburit 10 kg lök, 10 kg potatis, 60 bananer, 50 äpplen och 150 ägg. Något annat vi hade handlat i stora lass var vatten. Ombord finns ju som bekant en watermaker, en underbar manick som drar in saltvatten, filtrerar ut salt och allt annat tänkbart och som sedan spottar ur sig sådär en 15 liter sötvatten i timmen. Den går på ström, och så länge vi kan ladda våra batterier genom solpanelerna och vindsnurran ska det nog gå fint. Men, om det nu skulle vara så att någonting inte går riktigt som vi hade tänkt oss, så måste vi ju kunna klara oss på den mängden vatten vi redan har befintlig ombord. Det finns två tankar som rymmer 100 liter vardera, men de kommer nog att gå åt rätt snabbt, så vi bestämde oss för att bunkra femlitersdunkar. I akterkabinen har vi fyllt upp golvutrymmet upp till kojhöjd med dunkar och lyckats stuva in sådär en 60 dunkar – 300 liter vatten. Förmodligen kommer vi inte behöva det, för watermakern kommer säkert fortsätta vara på bra humör och fungera som den ska, men det handlar ju till syvende och sist om säkerhet, och vi är rather safe than sorry. Samma tänk har vi i matväg – man vill ju hellre sitta fast i stiltje eller någon form av haveri och trasig utrustning med gott om mat än att segla på och att allt fungerar precis som det ska men att maten tar slut. När det gäller sjukvårdsutrustning har vi konstaterat att det märks att det varit en sjuksköterska inblandad i den ursprungliga bunkringen ombord när Aurora korsade Atlanten åt andra hållet, för det är gjort med rejäla marginaler!

En morgon började vi tidigt med att ta oss tillbaka till Falmouth Harbour på sydkusten. Det var där vi var tvungna att skriva in Johan som kapten inför avresan eftersom det var där siste kapten, Daniel, hade lämnat in första halvan av kaptensbytarformulären. Det gick bra nog från Jolly Harbour in till St John’s där vi var tvungna att byta buss, men bussystemet bygger på att bussen avgår när den är full så vi fick stå där omkring en 45 minuter och vänta. När vi väl var i Falmouth och Johan formellt sett blivit kapten så visade det sig att de inte ville låta oss deklarera ut där utan var tvungna att göra det i Jolly eftersom det var där Aurora nu låg. Nåväl, tillbaka till Jolly, en sista liten stund med internet och livstecken hemåt, tanka på så att dieseltankarna var fulla och så började klockan rinna iväg… så vi beslöt att deklarera ut på Barbuda i stället (det är ju samma land), för att få komma iväg någon gång. Stämningen var på topp ombord när vi gick ut ur hamnen och styrde mot nya okända äventyr! En liten bit utanför hamninloppet upptäckte vi något rosa som låg och flöt – det visade sig vara en flytmadrass som kommit på villovägar. Vi tog tillfället i akt att genomföra en manöverbordövning (även om man kan diskutera hur verklighetstroget luftmadrassens rörelser kan jämföras med en människas, speciellt en lite smått panikslagen sådan). Vi gav till slut upp på luftmadrassen och lät den fladdra vidare mot sitt öde och hittade en stor sköldpadda att titta på i stället. Eftermiddagen flöt på, Aurora flöt på och vi ankom Barbuda i kvällens mörker. Månen lyste upp en lång och ganska rak kustremsa och vi ankrade på fin sandbotten strax utanför.

Morgonen därpå när jag stack upp huvudet genom takluckan visade sig Barbudas kust uppfylla alla mina förväntningar på karibisk strand, med så många nyanser av turkost vatten jag kunde föreställa mig mot en ljus sandbotten. En vidsträckt strandremsa fortsatte så långt ögat nådde i båda riktningar och det fanns en enda båt i sikte förutom oss själva, sådär så att man åtminstone kunde intala sig att det var alldeles orört och att vi var de enda varelserna på denna idylliskt vackra plats. Barbuda består på östsidan av en stor lagun som bara åtskiljs (och inte helt och hållet heller, beroende på tidvattnet) från havet av denna långa strandremsa, som inte kan ha varit mer än 50 meter där den var som smalast. Vi styrde in dit med jollen, bar den över stranden och körde vidare över lagunen in till Codrington, öns största ort (om man nu kan kalla det mer än by). Att deklarera ut oss tog inte mindre än fyra besök till tre olika instanser belägna på helt olika sidor av den lilla orten, och tog oss flertalet timmar. Det var varmt att gå runt under den stekande solen, men det var fascinerande att se Codrington. Husen var i alla möjliga stadier av förfall eller konstruktion (hur vet man säkert vad som är vad?) och i färgskalans alla nyanser, fast med klar preferens för pastell. Alla tänkbara byggnadsstilar fanns representerade, fast samtliga i enplansvariant, och det var tydligt att gatunätet var uppbyggt runt husen, snarare än tvärt om. Tillbaka till strandremsan beslöt vi oss för att ta en rejäl bensträckare och unnade oss en långpromenad fram till solnedgången innan vi lättade ankar, och det är jag väldigt glad för att vi gjorde. På flera ställen fann vi spår av riktigt stora sköldpaddor som kravlat upp från vattnet för att lägga sina ägg. Spåren var väldigt färska men vi såg inga spår av att äggen skulle ha kläckts, och det kändes lite vördnadsfullt att få befinna sig i dessa respektingivande djurs barnkammare. Lagom till natten kom vi iväg med siktet inställt på Bermuda sådär en åtta dagars gång bort och påbörjade för första gången våra nattpass!

Våra seglingsfilmer

Posted on 29th december, 2013 under Bilder, Kanarieöarna - Karibien, Karibien dec 2012-april 2013, Övrigt, Sverige - Kanarieöarna 2 kommentarer

Jag gjorde tre filmer till Jakob i julklapp om seglingen vi gjorde 2012 och 2013.

Här är dom!


Sverige – Kanarieöarna


Kanarieöarna – Barbados


Karibien

 

KARIBIEN!!

Posted on 1st januari, 2013 under Kanarieöarna - Karibien 7 kommentarer

Mina damer och herrar, igår kl 20 karibisk tid la vi till på Port St Charles marina på Barbados. Martin (som seglade med oss över Biscaya) mötte oss och hjälpte oss lägga till. Vi drack skumpa och kysste marken. Äntligen har vi kommit till Karibien! 21 dagar tog det över pölen och nu ska vi bara ta det lugnt i flera månader. Så otroligt härligt. Idag har vi städat, legat vid poolen och imorrn drar vi vidare till Union Island. Ska försöka hitta stabilt internet och lägga ut lite bilder från atlantöverfarten och Karibien. Puss på er!!

Land i sikte!!!

Posted on 31st december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 2 kommentarer

Nu skymtar vi Barbados i fjärran och glädjen är på topp ombord!
Vi äri 30 nautiska mil från land och det var Martin som först skymtade en svart strimma precis när lunchen var uppäten.
Sofie har lovat ett längre blogginlägg när vi lägger till så ni får hålla tillgodo tills dess. Svar på några frågor som inkommit bjudet vi dock på.
Första aktivitet i land? Toabesök?
Blir väl att se om inklareringskontoret är öppet. Oavsett så blir aktivitet två att hitta en restaurang eller om vi blir jättesena bara något ställe att fira både det nya året och att vi äntligen kommit fram.
Vilken teknisk funktion har ni värdesatt mest?
Utan vår watermaker hade vi nog aldrig överlevt med tanke på att vi bara har 200 liter i vattentankar. Men autopiloten kommer förmodligen på en god andraplats. Några ombord svarade den andra kylen men jag anser att de är lite väl bortskämda…
Vad funkar sämst?
Vindgeneratorn gjorde att vi blev ett dygn sena från Las Palmas och därmed nästan missar nyår i land. Under resan har den snarare dragit el än att producera (pga av någon felkoppling).Förhoppningsvis får vi dock fart på den när vi kommer fram.
Mest överskattad pryl?
Handburna VHF:en har vi knappt fått användning av under överfarten och i natt la den av 🙁 De gånger vi använt den kunde vi lika gärna använt den fasta. Tidigare under resan har den dock varit riktigt bra! Sen har vi en Navtex ombord som vi aldrig använt sen vi lämnade Sverige.
Var bomlådan värd pengarna?
Ingen ombord vet vad bomlådan är? Menar ni de rostfria lådorna så har de varit grymma. Både att stå/sitta på och stuva grejer i. Menar ni blomlådor så har vi inga ombord 🙂
/Jakob

Vart ar vi pa vag?

Posted on 30th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 2 kommentarer

På 10 poäng:
Vi lämnade de exotiska trädens stad för sätta kurs mot passad. I huvudstaden på vår destination spelas det ett taktiskt kortspel.
På 8 poäng:
Alla vägar bär mot innehållet i de cisterner som finns på vår destination. Samma vara hittar du även i den första tredjedelen av vårt resmål.
På 6 poäng:
Det du gör vid vita stränder och blått vatten består den andra tredjedelen av. Detta är något som kännetecknar vårt resmål även om de olympiska spelen som är sista delen aldrig gått av stapeln här.
På 4 poäng:
Elisabeth är drottning här, men då befinner vi oss varken i Storbritannien eller i västra Indien. Captain Jack Sparrow skulle åka hit om han valde den ostligaste ön i hans piratvatten.
På 2 poäng:
Bar, bad och (grill)os kännetecknar vårt mål.

Ja som ni säkert gissat (och som vi skrivit i tidigare blogginlägg) så är vi på väg mot Barbados 🙂 Vinden har varit lugn idag så nu är det återigen på håret om vi hinner fram innan nyår. Men det finns goda chanser iaf 🙂
Det har kommit lite meddelanden till telefonen med frågor och missförstånd. Så jag tänkte bena ut ett par av dem. Har ni några andra frågor om livet ombord, långsegling eller något man bara kan få svar på under en stjärnklar himmel på Atlanten? Skicka frågan som ett meddelande till oss så ska vi försöka besvara dem i nästa blogginlägg.
Några har skickat sms om att sträckan som vi hade kvar för ett par dagar sedan inte alls var lika lång som ostkusten i Sverige (tror det var i ett blogginlägg för tre dagar sedan). Centrimetrarna gick inte ihop. Svaret är att på en platt karta går det inte att jämföra ett avstånd i norra Europa med en sträcka nära ekvatorn. Prova att mäta på en jordglob så går det lättare eller dra upp en avståndslinje på google maps 😉
Det har även kommit en fråga om hur vi tränar ombord. Jag, Sofie, Gulan och Daniel L har mest tränat levern under denna överfart. Något som vi förhoppningvis kommer ha bättre nytta av än ren muskelkraft när vi kommer fram. Tvillingarna har dock släpat med sig en trampmaskin från Sverige och den har de tillsammans med Amanda stått på under sina vaktpass. Ett elastiskt gummiband och ett hjul med två handtag på, har tillsammans med armhävningar också bidragit till deras tappra träningsförsök. Trots detta lyckades de inte slå kaptenen i armbrytning häromkvällen… 🙂
Någon har också bett oss lägga upp vår position. Här kan vi rekommendera länken till vår SPOT uppe i högra hörnet här på segla.nu. Där får ni exakt position så länge batterierna i SPOT:en inte tagit slut (villket de gör ungefär var tredje dag).
Men som sagt, nu räknar vi med lite roliga frågor till telefonen! Så kan ni räkna med roliga svar 🙂
Hur ni skickar meddelanden hittar du också uppe i högra hörnet.
Jakob

Squall

Posted on 29th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien Inga kommentarer

Hej!
Från och med idag kommer jag alltid att kunna säga ”…när jag stod och handstyrde ute på Atlanten efter ett regnoväder och vågorna sköljde över mig…”. Ungefär så var det imorse. Det började inatt med att Martin fick vårt första squall (lokala regnoväder med risk för hårda vindar som är vanliga runt ekvatorn) och han tog ner mesan och fock och väntade in stormen som dock uteblev. När jag vaknade så stod han med en handduk och badbrallor. Förmiddagen fortsatte med regn och alla tyckte att det var kallt även om termometern visade 29 grader. Vågorna har blivit mer gropiga igen och slår över relingen och skvätter ner de som är på däck eller i sittbrunnen. Detta hände nyss när hela besättningen satt i sittbrunnen och precis ätit middag. Daniel L och Amanda som satt under doghouse såg bra nöjda ut när resten svor över att bli dränkta i saltvatten.
Annars så har vi dragit tillbaka klockan två timmar och självklart hände det under min vakt så jag fick sitta fyra timmar istället för två. Men som vi säger ombord, ”vad ska man göra?”. Officiell båttid är nu UCT-4 dvs samma som i Karibien.
Vi har även lekt lekarna halv- och helhäxan (Amandas kompisar kanske vet vilken jag menar?), Galenpannna och att rabbla Europas länder.
Just nu visar ETA (beräknas ankomsttid) till Barbados någon gång på eftermiddagen på nyårsafton. Vi får se hur det går…
/Jakob

Kan man sova for mycket?

Posted on 29th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien Inga kommentarer

Hej!
Här händer det inte så mycket nytt. Vi har iofs ändrat segelsättning från plattläns till slör och därför även petat upp messanen.Det har börjat blåsa lite mer och nu har vi förutom de stora långa atlantendyningarna från ost även mindre och mer nyckfulla från nordost.Dessa krockar med jämna mellanrum och gungar till båten en del.
Tiden spenderas mest på att försöka sova bort så många timmar av dygnet som möjligt. Personligen tror jag inte att jag sovit så här mycket någon gång och en ny konstig känsla börjar infinna sig i huvudet.Kan inte vara nyttigt… 🙂
Jag har lagat mat idag och till lunch bjöds det på korv-, ost- och pastaröra. Till middag serverades ”Jakobs höstgryta” men tyvärr var grytbitarna från Spanien något segare än de svenska jag är van vid. Så middagen blev ca en timme försenad för att de inte skulle vara som tuggummi.
Annars har vi spelat en omgång Yatzy idag. Thats it, nothing more to say…
Jakob

Allt ar relativt

Posted on 28th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 1 kommentar

Sen vi lämnade Las Palmas har jag försökt att låta bli att kolla på kartan för ofta. Avstånden och ”hur långt det är kvar” skulle bara kännas jobbigt. Exempelvis kollade jag en gång när det mentalt kändes som vi gjort hälften, och då visade det sig att vi bara gjort en tredjedel. Iofs har vi kollat vår position på sjökortet ett par gånger per dag men låtit bli att räkna för mycket. Senaste dagarna har iofs varit ett konstant räknande och trimmande för att se om vi hinner till Barbados till nyår eller inte. Vi får se, om vi inte hinner fram i tid är det möjligt att vi skippar Barbados och går direkt till Grenadinerna.
Hur som helst, idag kände jag för första gången att ”nu är det inte så långt kvar”. Om 3-4 dygn borde vi vara i höjd med Barbados 🙂 Sen drog jag upp samma avstånd på Östersjön och kunde konstatera att ”inte så långt kvar” motsvarar Ystad-Luleå. Så allt är väl relativt…
Annars har det inte hänt så mycket idag. Fågeln flög iväg någong gång mitt på dagen och jag och Gulan skrubbade bort fågelskit från däck. Vår nya frys/kyl slutade fungera och det visade sig vara en dåligt placerad kontakt som gått sönder. Martin och Daniel L fixade det iaf och nu går den igen.
Vi har även haft ett problem med hydralstyrningen som gjort att rodret inte gått att vinkla fullt ut åt babord. Detta fixades också ikväll efter att autopiloten inte klarat av att kompensera när båten velat gå upp i vind. På samma gång fick vi prova nödstyrningen och det är skönt att veta att den fungerar.
Jakob

Julafton del 2

Posted on 27th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 2 kommentarer

Jakob: Jag försökte posta detta inlägg på juldagen men har inte fått någon bekräftelse på att det publicerats. Kanske för att jag testade att skicka med en bild? Provar igen och denna gång utan bild…

Hej, Amanda, eran julreporter här igen!
Har nog aldrig varit så svettig när jag tidigare år kollat på Kalle Anka. 37 grader under däck. Det blev iskall glögg och lussebullar och man kände lite lite julstämning.
Vid 18-tiden var det bestämt att ha fördrink på fördäck. Efter några hetsiga minuter med snabbuppfräshning i form av spannar vatten som juldusch, deo, parfym och finkläder var det dax för gruppfoto och drink. Anledningen till att det blev så hetsigt var att solen gick ner 18.15. Vi hann!
Sen var det dax för deltävling del 2 i sittbrunnen.
Citat-quiz med citat från resan (har blivit en del), knopstafett och trimtävling var de olika grenarna.
Trimtävlingen gick ut på att de båda lagen fick 4 minuter att få så mycket fart på båten som möjligt. Jakob, Daniel L och Martin fick börja. De höll kvar plattlensen och högsta uppmätta hastighet blev 7,1 knop. Men innan de lämnade över till det andra laget så saboterade de genom att släppa ut/surra fast vissa tampar. När sedan Daniel J, Sofie och Gulan skulle köra så fick de därför en långsam start med tanke på alla tampar som satt helt fel. Det bestämde sig att på endast 2 minuter lägga om till halvvind. Ett tappert försök men tyvärr kom de upp i 7,4 knop precis när tiden gått ut.
Som domare tyckte jag att lag 2 gjorde bäst ifrån sig så därför fick de 15 p och första endast 5. Jakob, Martin och Daniel L kammade i slutändan ändå hem tävlingen med så god marginal att deltävling 3 blev onödig.
Sedan var det dax för julbord. Det godaste tyckte jag var den iskalla julmusten och sillen. Man var liksom inte sugen på varm potatis och köttbullar i värmen. Vi hade nubbeprovning och sjöng säkert 10 visor.
Helt plötsligt kom tomten! Tyvärr var Martin uppe och fixade något på däck så han missade honom. Alla fick ett varsit paket som vi köpt åt varann. Samtliga innehöll chips, cola eller sprit.
Jag har lärt mig en del nya ord ombord på båten. Till exempel impeller, inverter och epirb. Tydligen hade jag sagt ”jag skulle lacka sönder om jag fick en impeller i julklapp”. Givetvis fick jag en gammal till den kära Volvo Penta motor vi har ombord med rimmet ”AV ALLT ATT DÖMMA, KOMMER DU MED DENNA OSS ALDRIG GLÖMMA”.
Konstigare, svettigare, roligare julafton får man leta efter!

/Amanda
Daniel J och Martin tar även chansen att här flika in:
När vi lämnade Sverige fick vi två paket; ett ifrån vår barndomsvän André och ett paket från våra kära kitevänner (vi vet att alla inte kitar men ni vet vilka ni är! :)). Bägge paketen skulle öppnas mitt på Atlanten, då mitten i princip sammanföll med tomtens arbetsdag så öppnade vi dessa när han var här!
Av André fick vi ett grymt bildspel innehållandes minnen ifrån våra barnsben till sommarn 2012.. räkna med att få förlänga det i framtiden 🙂
Till våra kitevänner vill vi bara säga; ni e så jäkla störtsköna vare sig ni har Absint i kroppen eller inte!!! 🙂 Vi fick ett USB-minne innehållandes filmer ifrån en minnesvärd födelsedagsfest i sommras (grattis än en gång Linda 😉 ) Under kvällen filmades det i smyg in hälsningar som vi trodde var riktade till Linda men visade sig vara till oss..ni fick oss fullständigt där! 🙂
Tack så jättemkt för era hälsningar, de värmer i värmen! 🙂
/Martin & Daniel

 

Pippi och valar

Posted on 26th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 2 kommentarer

Igår fick vi besök! Av en stor vit fågel som är döpt till Flaxet. Tyvärr får ni inte se någon bild, men det är den coolaste fågeln jag har varit med om. Tyvärr anser inte alla i besättningen att den är lika rolig när den hoppar runt i båten och bajsar (t.ex. i förpiken på Daniels kudde), men inatt satt han på en mantågsstötta och balanserade vågorna med millimeterprecision. Han har dessutom lärt känna oss nu, så han vandrar omkring på båten som vilken besättningsmedlem som helst. Han har jättestora klor som han kan greppa vad som helst med. Vi har försökt bjuda Flaxet på bröd, vatten och en torkad flygfisk men han vill inte ha. Amanda, Jakob och Daniel L vill ta kol på Flaxet när vi andra inte ser, men då ska dom få på moppo! Han har inte velat visa oss sitt pass än så det blir svårt att klarera in honom i Karibien.
En annan kul sak: Äntligen har vi sett val! Jag satt på däck och tittade ut över vattnet, och fem meter från båten höjer sig två valar upp och dyker ner igen. Eftersom dom var påväg åt motsatt håll och inte dök upp igen så såg vi bara något brunt i vattnet och några uppblåsningar och en fena. Så häftigt att vara nära så stora och fullkomliga djur! Nu väntar jag bara på att få se en sköldpadda också, det vore coolt att se en stor sköldpadda långsamt glida förbi båten.
Igår firade vi en födelsedag ombord! Gulan fyllde….25+!! 🙂 Han fick tre godispåsar och en ljummen GT i present. Vi hade satt upp lite girlander (hur stavas det?) och svenska flaggor i sittbrunnen och sjöng och tutade när han kom upp med maten han hade lagat eftersom han var byssa. Försynt som han är hade han inte berättat att det var hans födelsedag men jag hade sett födelsedatumet när jag klarerade ut besättningen och båten från Las Palmas.
Nu har vi ätit middag gjord på rester som fanns i kylen och i ugnen står nu en äppelkaka och väntar på oss. Den färska maten börjar ta slut (jag saknar tomater och gurka!) så dagens tonfisksallad var pasta, majs, lök och bönor + dressing. Men inte går det nöd på oss, vi har Cola, tonfisk och äpplen, och på det klarar man sig långt!
Vi börjar närma oss den finska båten Ultimathule nu, så vi provade att ropa på VHF:en men fick inget svar. De har fortfarande problem med skäddan, nu senast skrev de att det snart bara är ”the holy spirit that keeps it in place”. Vi håller som vanligt tummarna för att den klarar sig hela vägen.
Snart börjar denna resa lida mot sitt slut. Dagarna har kommit och gått, alla ganska lika varandra. Oftast händer det något speciellt för varje dag som gör att vi hjälpligt kan skilja dom från varann. Solen lyser som aldrig förr, temperaturen stiger, och vi börjar fundera på vad vi ska göra (och ÄTA!) när vi kommer fram. Gungandet har alla vant sig vid nu, inga sjösjuketabletter går åt. Man kommer nog bli rejält landsjuk när man sätter fötterna i land. Det påminner om ett skämt vi fick skickat till satellittelefonen: ”Ska det här föreställa fastland? sa sjömannen när han stapplade hem i natten” 🙂
/Sofie

 

Halvlek

Posted on 24th december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 2 kommentarer

Hej! Amanda här!
Julstämningen är på topp här på Aurora!
Dagen började med frukost som jag och Martin tilllagade. Efter diverse gasproblem med spisen var risgrynsgröten, sconesen och den varma chokladen färdig (med spraygrädde). Julmusik dundrade ur högtalarna och på TVn visades bilder från de senaste veckorna.
Till lunch blev det smörstekt nyfångad fisk med Daniel J´s egengjorda hovmästarsås, citron och iskall öl.
Efter lunchen delade jag in besättningen i 2 lag och körde en 5-kamp. Luriga gåtor, äggkastning och raptävling var några av aktiviteterna. Jakob, Daniel J och Martins lag leder överlägset men detta var bara deltävling 1 av 3.
Kl 15 (uct-2) är det Kalle Anka och deltävling 2.
Kl 18 är det fördrink på fördäck följt av stort julbord. Sen kommer kanske tomten och deltävling 3 kall avgöras…
Det var allt för nu. Lussebullarna är i ugnen, det är 33 grader varmt och tror att det blir isskakad glögg i år.
/Amanda
PS: Tack för alla God Jul sms vi fått till telefonen 🙂
PS 2: Daniel J & Martin hälsar alla de känner en god jul.
PS 3: Jakob & Sofie tackar familjen Svensson/Åkesson för julklappen. Och Pelle för Sunes jul som vi sett. Och Kristoffer för alla skämt vi fått per sms.
PS 4: Daniel L hälsar till släkt och vänner!
PS 5: Amanda hälsar till guggan och familjen Lingpling.
PS 6: Vi hälsar God Jul till alla bloggläsare!
PS 7: Tack och God Jul till alla sponsorer som gjort denna resa möjlig!

Haveri!

Posted on 23rd december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 2 kommentarer

… alltså ett pepparkakshaveri.
Pepparkakshuset som vi byggde igår har nu smält ihop till en liten hög. Jag tyckte redan igår att det såg ut som ett spökhus men nu är det definitivt ett. Men skam den som ger sig! Det SKA vara kvar till imorrn för att bidra till julstämningen.
Annars har vi laddat inför julafton. Daniel L har kokat gin eftersom den flaskan vi hade ombord är slut efter alla GT. En Captain Morgan har letats fram ur gömmorna så det är Gt och Cuba Libre som gäller. Tyvärr börjar citronerna och lajmarna (en lime, flera lajmar?) bli dåliga. Nästan alla grönsaker är slut, snart har vi bara äpplen kvar. Och konserver, såklart.
Det har börjat blåsa nu också efter några dagar, så med lite tur hinner vi fram till nyår. Vi gör 7 knop mot mål och vi går nu efter devisen ”We put sails up, God takes them down”.
Vi önskar alla våra läsare och alla våra familjer GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! Kram på er alla!
/Sofie

Pepparkakshus

Posted on 23rd december, 2012 under Kanarieöarna - Karibien 1 kommentar

Nu börjar det bli VARMT. Daniel J, Martin och Amanda har byggt ihop pepparkakshussatsen som vi fått i present. Det blev jättefint med vita Ahlgrens bilar på taket och en godisfisk påklistrad ovanför dörren. Att smälta socker för att få lim verkade inte vara det mest bekväma i den här hettan. Det är till och med så varmt ombord att sockret inte vill stelna riktigt.
Amanda har gjort en checklista inför julafton. Kl 15 är det t.ex. Kalle Anka som vi laddat ner innan vi åkte. Julmat som vi har sparat i kylens djupaste vrå är lax, köttbullar, sill, nubbe och julmust. Tack IKEA i Las Palmas och allas familjer! Eftersom vi får fisk varje dag (guldmakrill) så blir det nog lite av den varan på julafton. Vi försöker ständigt komma på nya sätt att servera fisken. Vi har gjort wraps och fisksoppa, men mest blir det smörstekt fisk med potatis eller sallad. Att dra upp en fisk, rensa och filéa, och äta den en timme senare till lunch är en fin lyx som man nog inte ska klaga på även om det kan bli lite trist med fisk varje dag.
Alla verkar få liten släng av solsting titt som tätt nu. Solen lyser starkt och det räcker med ett par timmar under strålarna så blir man helt matt. Idag tog jag en salttablett på 500 mg och drack massa vatten, det hjälpte hur bra som helst. Så nu tillhör dom, tillsammans med sjösjuketabletterna och anti-förstoppningstabletterna basapoteket ombord 🙂
Glöm inte att släpa er upp och lyssna på Vaken med P3 och P4 på julaftons morgon kl 05:40. Och för er inte så morgonpigga så finns det säkert att lyssna på i efterhand på nätet!
/Sofie