Kite och haj?

Hej i julstressen!
Varje morgon när jag vaknar brukar jag tänka ”vad sjutton ska vi skriva i bloggen idag?”. Varje dag är ju i princip den andra lik förutom möjligtvis lite skillnad i väder och vind. Men under en dag till sjöss lyckas vi ändå samla ihop en del spännande saker att skriva om och idag är absolut inget undantag!
Fisk får vi i ju varje dag nu så det behöver vi knappt nämna (en stor dorado idag). Däremot startade Gulan dagen med något som är värt att blogga om. Dag två på Atlanten försökte han rigga sin hängmatta men gick bet på fästpunkter. Till idag hade han tänkt till och hittat en möjlighet att fästa ena änden i stormasten och den andra i den inskotade fockens skothorn. Det fungerade faktiskt och han lyckades ligga bekvämt i ca 30 sekunder. Sen gjorde vågornas inverkan på båten att hängmattan fick en kraftig pendelrörelse och Gulan flög från sida till sida. Sofie fick också pröva hängmattan och konstaterade ”som Gröna lund fast mitt på Atlanten”.
Dagens andra bloggvärda händelse var att Amanda mitt i en segelmanöver skymtade en annan segelbåt i horisonten. Ungefär samtidigt sprackade det till i vår VHF. Efter segelmanövern ropade vi upp dem och det visade sig vara en båt som lämnat Kap Verde 15 december med destination Antigua.
Sofie har lagat maten idag och till lunch serverades knäckemackor med citron- och senapsmarinerad fisk. Fikat bestod av äppelpaj och till middag blev det pirri pirrimarinerad kycklingfilé med hemmagjord potatissallad, mums! Hon har även passat på att julpynta båten och nu hänger det julprydnader nere i stora rummet. Trots det är det mycket svårt att inse att det faktiskt är julafton om bara 4 dagar. Nu sitter man i t-shirt och shorts även på nattvakterna och idag installerade jag en fläkt i akterhytten för att få lite mer behaglig sömn.
Dagens mest bloggvärda händelse måste dock vara tvillingarnas kitesurfande. På eftermiddagen började de blåsa upp kiten och vi tog ner seglen. Lite meckigt var det för dem att få upp kiten i luften men efter lite trixande fick Daniel J till det och klarade av att köra några vändor. Han klagade dock på för lite vind och att kiten var för lite uppblåst. Istället försökte Martin som är ett par kilo lättare och när han väl fick upp kiten i luften kunde han köra riktigt bra.
En fråga till er som kitear eller bara är bra på att googla: Är dessa tvillingar de enda som kiteat mitt ute på Atlanten och slog vi i så fall någon form av rekord idag?
Amanda tyckte inte alls om att brorsorna lämnade båten. Från början var hon rädd för att vi skulle tappa bort dem. Det är i och för sig inte en helt obefogad tanke ute på ett öppet hav där ett litet guppande huvud snabbt försvinner i vågorna. Men jag kan lugna er läsare med att en stor kite-skärm inte försvinner i första laget och att vi skickat med en AIS-nödsändare. Dessutom beordrades en vakt vars enda uppgift var att hålla koll på personen i vattnet. När Amanda insåg att vi hade koll på den/de som var i vattnet förvandlades oron till att hon tyckte sig se hajar i varje våg som skummade sig. Helt plötslig såg hon något ”på riktigt” men, som i den gamla historien om varjen, trodde ingen riktigt på henne. Hon såg något igen och pekade men ingen kunde se något märkligt då heller. Så upprepade det sig säkert 10 gånger och vi skämtade både om att hon hade supersyn och hägringar orsakade av vätskebrist. Helt plötsligt tycker sig dock även Daniel J uppfatta något och då börjar vi inse att det kunde vara på allvar! Jag tutar åt Martin (som är ca 300 m bort) och de andra skriker på honom. När han kommer närmare tror han först att vi skämtar men när vi inte ger oss förstår han allvaret och tar sig snabbt upp i båten. Om det var en haj, en val eller inget alls låter jag vara osagt. Trots mer än en timmes spanande kunde jag inte skymta någonting. Men nästan gång jag tar ett dopp kommer jag i alla fall se till att ha en bra badvakt…
Resten av dagen har varit lugn och ikväll har de flesta i besättningen sett filmen Sommaren med Göran. Vinden varierar från vindstilla med hängande segel till att vi gör 6 knop. Prognosen säger stiltje så vi får väl se om det blir en softardag eller om vi bränner en av våra ca fyra dygn som vi kan gå för motor.
Ta det lugnt där hemma och glöm inte att 05.40 på julafton så är vi med i P3/P4 i Sveriges radios program Vaken.
/Jakob