Igår gick vi upp 04.00 för att sätta segel från St Nevis mot Montserrat. Förhoppningen var att komma fram innan det blev mörkt och då får man ibland gå upp tidigt… Efter en hel dags kryssande och stånkande mot vågorna kunde vi se solnedgången en dryg halvtimme innan vi kom fram. Solen går ned snabbt här och ankringen blev givetvis i mörker. Sen åkte vi in till land, åt middag och tog en promenad. Flera guider försökte redan i går kväll sälja på oss guidade turer på ön men priset 100 usd för 2,5 timme kändes lite väl mycket. Vi fick tips av en barägare att man kunde ta bussen istället.
Idag fick vi sova lite längre men vid halv nio var jag inne hos tullen och klarerade in. Eftersom att vi åker igen imorgon fick vi alla papper direkt och slipper åka tillbaka för att klarera ut. Sen köpte jag med mig varsin roti som vi åt till frukost ombord.
Väl inne i land började vi gå mot bussen och då kommer en av chaufförerna vi träffat kvällen innan fram och börjar ropa på oss. Vi förklarar att vi inte har råd och tänkte ta bussen istället. Han börjar då sänka priset till 200 ec (ca 600 kr), sen 150 och till slut 100. Vi, som tror att vi kan se allt med bussen för några tior, kontrar och säger 80 vilket han nappar på. Sen börjar turen och första stoppet är en naturlig källa med hälsosamt vatten som vi dricker från. Daniel ska fylla sin vattenflaska och då märker vi att vattnet inte är helt genomskinligt, hoppas det var hälsosamt ändå 🙂
Nästa stopp blir ett mangoträd där vi plockar med oss ett tiotal frukter som nu ligger och mognar i båten. Vi hittar även ett par som redan är mogna och äter dem på plats.
Eftersom Montserrat är en vulkanö som fortfarande är aktiv och vars sista utbrott var 2010 fanns det självklart med på agendan. Först blev vi skjutsade till observatoriet där vi fick se en halvtimme lång film om utbrotten som började 1995. De blev fler och större och 1997 tvingades södra halvan av ön evakueras. Huvudstaden övergavs och mer än hälften av öns befolkning flyttade utomlands. Denna del av ön är fortfarande avstängd och seglar man runt gäller 2 nautiska mil som gräns. Tydligen kommer det fortfarande aska och vår seglingsguidebok rekommenderar att inte åka för nära då askan är jobbig att få bort.
En del av den avstängda ön har precis nyligen öppnat upp och vi fick möjligheten att åka till en av de gamla byarna och titta. Husen var förfallna och trädgårdarna 1-2 meter högre än normalt på grund av askan. På håll såg vi också den gamla huvudstaden Plymouth som låg öde. Guiden berättade att de i början av 90-talet precis fått en ny hamn och att kryssningsbåtarna börjat komma. Sen kom vulkanutbrottet och nästan hela turistindustrin dog.
Sista stoppet på turen blev hos några som precis dragit igång Montserrat Yachtclub. De hoppades att seglare skulle hitta dit och försöker övertyga myndigheterna om att få inklareringsmöjligheter. Tyvärr tror jag att de kommer få svårt då stranden inte hade någon dingebrygga och de erkände också att vågorna kunde bryta ganska bra när svallet kommer från fel håll.
Vi var mycket nöjda med guiden och gav honom 20 ec i dricks. Vi ångrar inte att vi inte tog bussen 🙂
När vi kom tillbaka till hamnen blev det en billig och god lokal lunch. Sen hittade vi sötvattenduschar på stranden och eftersom att det är lyxvara för oss passade vi självklart på att använda dem.
Det var det om Montserrat. En ö jag kan rekommendera för ett par dagar. En veckan hade kanske blivit lite långtråkigt. Imorgon drar vi vidare ner mot Gudadelope för att på tisdag segla mot Antigua där Sofie landar på eftermiddagen 🙂