Igår seglade vi från Statia till St Kitts och som vanligt är det motvind när man ska någonstans. Två dagar per säsong blåser det rakt sydligt i Karibien och igår var en av dessa…
Hur som helst gjorde detta att vi inte orkade kryssa oss hela vägen till Basseterre som är huvudstad och port of entry (dit man måste åka först när man besöker ett nytt land). Vi hamnade istället i Deep Bay på nordöstra sidan.
Väl framme tog vi dingen in till land för att ta en buss till Basseterre och klarera in. Direkt möter vi en vänlig fiskare som säger att vi bör gå till byns polishus för där kan de ibland hjälpa till med klarering. Vi går en bit och möter ytterligare en fiskare som insisterar på att följa med till polishuset. Väl där kan inte hjälpa oss mer än att de säger att vi ändå måste ta bussen. Vi frågar om vi kommer hinna det innan de stänger och polisen säger att hon tror det men att vi annars kan göra det morgonen efter.
Fiskaren guidar oss nu till byns restaurang där vi äter lunch innan vi börjar gå mot båten. Nästan framme vid dingen dyker en vit customs-bil upp med en arg tulltjänsteman i som frågar om det är vi som har båten som lagt till under dagen. Vi svarar ja och han frågor vem som är kapten. Jag svarar att det är jag varpå han börjar rabbla lagstiftning. Som tur är kan jag spela en lagom blandning mellan oskyldigt ovetande och bestämd kapten (samtidigt som jag kan lagen i huvudet). Vi kontrar med att vi varit på polisstationen och fått ett ok med att vänta till morgondagen. Anledningen till att vi inte seglar direkt till Basseterre är pga väder och krånglande motor (fungerar alltid att skylla på). Vi får hoppa in i bilen och följa med till polisen.
På polisstationen bekräftar den kvinnliga polisen att vi varit där och att hon gett ok att åka in under morgondagen. Tulltjänstemannen kontrar med att vi i så fall ska hålla oss på båten och han hade uppgifter på att vi varit och ätit (vartifrån han fått dessa vet jag fortfarande inte). Polisen räddar oss även ur detta när hon tar på sig att ha godkänt detta, vilket jag i efterhand är osäker på om hon faktiskt gjorde.
Detta mildrar i alla fall upp tulltjänstemannen och jag får följa med honom till tullkontoret. Vi snackar lite allmänt skit i bilen och jag frågar hur han fick reda på att vi lagt till. Han svarar att han har sina kontakter även om jag skulle gissa på marinettaffic. Hur som helst kommer vi till hans kontor och för första gången slipper jag fylla i alla papper med pausnummer, födelsedatum och båtinformation. Han tar passen och båtregistreringsbeviset och gör det åt mig. Sen skjutsar han mig till en ny polisstation som kan stämpla i passen och där skakar vi hand och skiljs åt som vänner.
Så kan det alltså gå om man inte gör allt korrekt. I helgen kommer ett blogginlägg om Statia.
