Igår fick vi besök! Av en stor vit fågel som är döpt till Flaxet. Tyvärr får ni inte se någon bild, men det är den coolaste fågeln jag har varit med om. Tyvärr anser inte alla i besättningen att den är lika rolig när den hoppar runt i båten och bajsar (t.ex. i förpiken på Daniels kudde), men inatt satt han på en mantågsstötta och balanserade vågorna med millimeterprecision. Han har dessutom lärt känna oss nu, så han vandrar omkring på båten som vilken besättningsmedlem som helst. Han har jättestora klor som han kan greppa vad som helst med. Vi har försökt bjuda Flaxet på bröd, vatten och en torkad flygfisk men han vill inte ha. Amanda, Jakob och Daniel L vill ta kol på Flaxet när vi andra inte ser, men då ska dom få på moppo! Han har inte velat visa oss sitt pass än så det blir svårt att klarera in honom i Karibien.
En annan kul sak: Äntligen har vi sett val! Jag satt på däck och tittade ut över vattnet, och fem meter från båten höjer sig två valar upp och dyker ner igen. Eftersom dom var påväg åt motsatt håll och inte dök upp igen så såg vi bara något brunt i vattnet och några uppblåsningar och en fena. Så häftigt att vara nära så stora och fullkomliga djur! Nu väntar jag bara på att få se en sköldpadda också, det vore coolt att se en stor sköldpadda långsamt glida förbi båten.
Igår firade vi en födelsedag ombord! Gulan fyllde….25+!! 🙂 Han fick tre godispåsar och en ljummen GT i present. Vi hade satt upp lite girlander (hur stavas det?) och svenska flaggor i sittbrunnen och sjöng och tutade när han kom upp med maten han hade lagat eftersom han var byssa. Försynt som han är hade han inte berättat att det var hans födelsedag men jag hade sett födelsedatumet när jag klarerade ut besättningen och båten från Las Palmas.
Nu har vi ätit middag gjord på rester som fanns i kylen och i ugnen står nu en äppelkaka och väntar på oss. Den färska maten börjar ta slut (jag saknar tomater och gurka!) så dagens tonfisksallad var pasta, majs, lök och bönor + dressing. Men inte går det nöd på oss, vi har Cola, tonfisk och äpplen, och på det klarar man sig långt!
Vi börjar närma oss den finska båten Ultimathule nu, så vi provade att ropa på VHF:en men fick inget svar. De har fortfarande problem med skäddan, nu senast skrev de att det snart bara är ”the holy spirit that keeps it in place”. Vi håller som vanligt tummarna för att den klarar sig hela vägen.
Snart börjar denna resa lida mot sitt slut. Dagarna har kommit och gått, alla ganska lika varandra. Oftast händer det något speciellt för varje dag som gör att vi hjälpligt kan skilja dom från varann. Solen lyser som aldrig förr, temperaturen stiger, och vi börjar fundera på vad vi ska göra (och ÄTA!) när vi kommer fram. Gungandet har alla vant sig vid nu, inga sjösjuketabletter går åt. Man kommer nog bli rejält landsjuk när man sätter fötterna i land. Det påminner om ett skämt vi fick skickat till satellittelefonen: ”Ska det här föreställa fastland? sa sjömannen när han stapplade hem i natten” 🙂
/Sofie
Jag behövde verkligen läsa den här bloggen efter min tredje natt. Jag skrattar….du borde teckna ner den här fågeln, Sofie!
Tjenare grabbar. Lycka till. Har ni tittat i boken ”en världsomsegling med nordkaparen”, jag tycker det verkar som om ni planerar för ungefär samma stopp som dom gjorde för 50 år sedan (om ni inte har gjort det så maila så kan vi kanske lösa det). Väldigt snygg sida. Hoppas jag kommer igång och genomför nått liknande själv framöver. /MVH Håkan A.