Jag gjorde tre filmer till Jakob i julklapp om seglingen vi gjorde 2012 och 2013.

Här är dom!

Sverige – Kanarieöarna

Kanarieöarna – Barbados

Karibien

För en vecka sedan flög jag (Sofie) och Jakob till USA och Daniel och Martin J tillsammans med Amanda (som seglade med oss över Atlanten och lite i Karibien) mötte oss på flygplatsen i Puerto Rico för lite sistaminuten-info. Nu ska dom segla båten till Trinidad där vi har uppläggningsplats inför orkansäsongen.

Det var som sagt en vecka sedan, och jag och Jakob har hunnit med New Orleans, nöjesfält i Florida och ska imorrn tillbaka till New Orleans för att hoppa på ett all inclusive kryssningsfartyg tillbaka till Europa. Det tar 16 dagar och är marginellt dyrare än en flygbiljett. Så hardcore ena vägen över Atlanten och easy cruising den andra gången 🙂

Förhoppningsvis kanske Daniel och Martin blogga lite här också, nu när det är dom som är på båten (hint-hint).

Det ska bli trevligt att komma hem och träffa alla vänner igen, dessutom behöver vi fylla på bankkontot eftersom alla våra pengar gick till att laga båtens rosthål innan avfärd. Vi har redan hunnit vänja oss med obegränsat rinnande vatten, god mat och att man kan tvätta sina kläder 🙂

Ses och hörs!!

Flygplatsen i Puerto Rico.
Jessica, Martin, Daniel, Amanda, Sofíe, Jakob

För några dagar sedan angjorde vi Puerto Rico. Under hela seglingen över Atlanten och i Karibien har vi haft perfekt väder. Så fort vi kom in i Puerto Ricos farvatten började det blåsa och regna. 22 sekundmeter var det när vi la till i Puerto del Reys marina (som är så stor att man får transport mellan parkering och båten). Idag är första dagen det är sol och varmt.

Idag är också första dagen affärerna är öppna efter påsken, så vi har jobbat på båten, varit och lämnat in gasflaskorna för påfyllning, åkt till marinaffärer och lämnat in båda storseglen för lagning. Puerto Rico är tvåspråkigt mellan spanska och engelska, men många kan bara några få ord engelska. Annars märks det att Puerto Rico är amerikanskt. Amerikanska affärskedjor kombinerade med spanska. Burger King, KFC, Churchs Chicken och Subway finns vid VARJE avfart på vägarna.

Den 3:e åker Daniel L hem till kalla Göteborg. Ikväll ska vi käka middag med killarna på båten Sassy Lady i San Juan. Livet är helt okej ändå, speciellt nu när solen är tillbaka 🙂

Det verkar som att mitt inlägg om Barbuda verkar ha försvunnit med bilder och allt. Synd, för det var en väldigt fin standstrand. Det kan ni intyga som såg bilden 🙂

Så nu försöker vi igen. Inte om Barbuda, men om St Barth och British Virgin Islands. Efter Barbuda drog vi till St Barth eller St Bartolomey som är franskt och är som Karibiens St Tropez. Stora lyxbåtar som det inte finns marknad för i Sverige ligger förtöjda här. Vi tillbringade ett par dagar här tillsammans med Conny, en svensk långseglare som vi känt sedan vi åkte från Sverige. St Barth har varit en svenskt under 17- och 1800-talet. Det var Sverige som tog tag i vägsystemet på ön och Frankrike har behållt de svenska gatnamnen (däremot står det ett franskt gatunamn ovanför den svenska skylten, så de svenska namnen används nog inte). Sverige fick St Barth mot hamnsrättigheter i Göteborg, men hundra år senare, efter orkaner och bränder, såldes ön till fransmännen. Ett ganska kasst val kan jag tycka. Det var lite ovant att se butiker som Cartier och Louis Vuitton efter det modeutbud vi sett hittills.

Efter det satte vi kurs mot BVI och lämnade Conny därhän. Dagen efter ankrade vi i Road Town, en halvkul hamnstad med några restauranger och lite affärer, för att klarera in. Dagen efter följde vi Sassy Ladys tips  om att ta färjan till US Virgin Islands och på så sätt få visum till USA inför vår seglats till Puerto Rico. Vi tog färjan, den kostade 50 US dollar t/r och sen stod vi inför tullgubben 45 minuter senare. Vi fick ta bild, fingeravtryck och svara på några frågor och sedan fick vi stämpeln. Yeyy! Sen var det bara att gå ut, och sedan in igen för att ta färjan tillbaka som gick en kvart senare. Om det funkar vet vi inte än, men vi håller tummarna inför immigrations i Puerto Rico.

Efter Road town seglade vi någon timme till Sandy Spit och låg där en dag. Fin strand med rev och en ”bubbelpool” som bildas av att det kommer in stora vågor, men inget upphetsande, och lite för mycket folk. Så idag ankrade vi upp och flyttade oss en halvtimme till Great Harbour här på Jost Van Dyke. En mysig by med en vit sandväg vid vattnet och några restauranger och en dykskola. Nu har Jakob klarerat ut och imorrn tidigt beger vi oss av mot Puerto Rico dit vi beräknar att komma imorrn kväll. I Puerto Rico blir det besättningsbyte, Johannes flyger hem. Daniel L flyger hem, jag och Jakob stannar på båten någon vecka innan vi drar till USA, och Daniel och Martin J hoppar på båten. Dom ska stanna i Karibien ett par månader till.

Martinique! Denna fantastiska ö med ett matutbud som inte bara består av mjöl, socker, kyckling och tonfiskburkar! Okej, så farligt var det inte på de andra självständiga öarna, men här är paradiset för en matälskare som jag!

Allt är som i Frankrike men varmare, fler palmer och en salig blandning mellan vita, svarta och mulatter. Priserna är i euro och rätt okej. Livsmedelsbutikerna, som Carrefour och supergallerian La Galleria (enligt vår guidebok: ”The galleria to end all gallerias”) är en fröjd att gå i. Att gå från 40 SEK till 7 SEK för en burk oliver är väldigt trevligt. Riktiga baguetter, ost, korv, ja, alltså som i Europa 🙂

Efter en dygnssegling (med fin solned- och uppgång) mellan Carriacou så kom vi fram till Grand Anse d´Artlets på Martinique. En ankringsplats med god sikt ner till botten (ca 10 meter). Vi träffade Jakobs kompis Johannes där som ska segla med oss till Puerto Rico i april. Byn var liten och trevlig och hade wifi. Vi snorklade lite vid revet vid utkanten av ankringsplatsen och åkte dagen efter runt lite på ön med Johannes bil som han hade hyrt. Det är väldigt bra kvalité på allt här; många affärer, bra vägar, riktiga skyltar och stängsel. Lite bättre säkerhetstänk. För första gången på några månader har vi haft säkerhetsbälte på oss när vi åker bil.

Jag och Jakob har ätit ute på restaurang ett par gånger och det är härligt med fransk mat nu när man ätit ris, bönor och kycklingrens en längre tid 🙂 Jakob åt musslor med pommes frittes som var gudomlig och jag käkade en grillad entrecote som var lika god den.

Johannes bor hos en familj uppe i bergen med fin utsikt och svalare miljö med brisen som de får där uppe. Iförrgår var vi på BBQ hos dom, och igår tog vi dom med på ett par timmars segling och passade på att byta ankringsbukt. Nu ligger vi i lite mer turistiga Anse Mitan. Det var lite läskigt att de tog med sig sin fyra månaders bebis men hon överlevde seglatsen 🙂

Imorse tog jag och Jakob färjan från Anse Mitan till huvudstaden Forte de France. Att åka dingen från båten och lägga till vid den LILLA plastbryggan var ett uppdrag på liv och död. Det kommer stora vågor som slår in mot alla små båtar och bryggan, som är dåligt förankrad och mäter ca 3-1,5 m. Man får krypa runt på bryggan för att lägga fast båten och ta sig därifrån. Men färjan var snabb och det svalkade skönt de 15 minutrarna resan tog. Fort de France är som en vanlig stad, typ 1/3 av Stockholm. Det finns lite av varje, och såklart massa caféer där de serverar kaffe och baguetter. Staden har en stor galleria, men vill man åka till de riktigt stora supermarketarna så måste man åka ut lite från stan.
Nu sitter jag och Jakob på ett internetcafé och gör lite bankärenden och annat. Som några av er redan vet så kommer alla i besättningen att åka hem till Sverige i början-i slutet av sommaren för att jobba ihop mer pengar. Jag och Jakob åker hem i början av april, Daniel L lite innan dess, och brorsorna lite senare. Båten kommer vi lägga upp här i Karibien under orkansäsongen. Det tar tid att försöka ordna allt med jobb och boenden, men vi känner ingen större stress, alla hade jobb som är lätta att gå tillbaka till eller få nya.

Nu stannar vi här ett par dagar till men sen ger vi oss av mot nya öar. Kanske Antigua eller Barbuda. Googla det ni och bli avundsjuka 🙂

Det var några dagar sedan vi bloggade nu. Senast var när vi skulle ge oss av till Grenada. Överfarten var jobbig men inte på långa vägar det värsta vi gjort. Men mycket sömn blev det inte. Tog ca 20 timmar innan vi kunde fälla ankaret i Prickly Bay. Inklareringen gick smidigt, och Pricky Bay Marinas restaurang gjorde finfina pizzor. Rekommenderas! Bio visades i en annan restaurang med dingeavstånd till båten, på De Big Fish. Dom hade dock inte lika goda pizzor.

Ett par dagar efter att vi kommit till Grenada så hittade Jakob en bra guide som med sin minibuss ville ha 1000 SEK för en rundtur på ön. Det kanske låter mycket, men det var ett av de bästa valen vi gjort under vår karibiensegling. Vi träffade två killar på den svenska båten Odessa som ville hänga på också. Mike hämtade upp oss vid dingebryggan på De Big Fish kl 09 och vi kom tillbaka runt 20-tiden. Vi var på muskotnötsfabriken (bilder på allt detta ligger längst ner i inlägget), kan verkligen rekommenderas. Grenada är världens näst största producent av muskotnöt (nutmeg på engelska) och de gjorde nästan allt för hand. Att sitta dagarna i ända och sortera ut muskotnötter ligger nog inte på min topp 10-lista. Vi gick också upp en våning och såg alla hyllorna där nötterna torkades (tar några veckor).
Vår guide Mike pratade oavbrutet under bussresan, men inte på ett jobbigt sätt. Han berättade om orkanen Ivan som drabbade Grenada 2004, om att 95% av husen blev av med sina tak, och om biståndspengarna som inte gick till återbyggnation utan ner i politikernas fickor.
På romdestilleriet Rum Antoine Destillery (som varit igång sedan 1700-talet) tillverkar de Rivers Rum med samma prylar och metoder på samma sätt som på 1700-talet. Vi smakade på 85% rom och den dunstade nästan innan man känt smaken. 85% rom säljs överallt i Karibien, i Sverige är det svårt att få tag på.
Chokladfabriken som tillverkar Grenadas prisbelönta ekologiska choklad besökte vi också. Det var enligt mig (Sofie) höjdpunkten på ö-turen. Vi åt först lunch på Belmont Estate (det gamla sockerplantagehuset där chokladfabriken ligger). Sedan fick vi se hur de extraherade kakaobönorna ur kakaofrukten, lät dom ligga i vad som såg ut som hästboxar med typ kokosblad ovanpå. Under några dagar så skyfflades alla bönorna över från en box till en annan för att lufta dom. I det här stadiet så är bönorna slajmiga och ser inte så aptitliga ut. Sedan läggs dom ut på stora skjutbara hyllor för att torka. Hyllorna kunde skjutas in under tak om det skulle börja regna. Var 30:e minut gick arbetarna runt med fötterna bland bönorna för att vända dom. Sedan skalas dom och förflyttas till själva chokladtillverkningen där de mals ner och blandas med socker innan de paketeras och säljs. Jop, en av holländarna som seglade med oss från Portugal till Las Palmas (och som vi också träffade på Barbados) seglar tillsammans med sin tjej på Tres Hombres, som är en 30-metersskonare utan motor. Den åker mellan Holland och Grenada där de köper kakaobönor (och jamaikansk rom) som de gör delikatesschoklad av i Holland.

Rundturen avslutades vid ett vattenfall där vi hoppade från klippan och badade i sötvatten (ah!). Andrej från Odessa är musiker och ville köpa en steeldrum, så Mike tog med oss till hans kompis som sålde såna. Den inhandlades och så blev vi avsläppta vid dingebryggan igen. Det blev en blöt kväll ombord på Aurora med killarna från Odessa, och när de andra var på stranden dagen efter (jag tillbringade dagen på båten, bakis) så kom Mike förbi med en massa kryddor och chokladbollar som hans fru hade plockat ihop/tillverkat åt oss. Chokladbollarna är inte som dom svenska varianterna, utan en boll med kokar i vatten, silar och blandar med mjölk och socker. Voila: Chokladte!
Vi var hur nöjda som helst med Mike. Är det någon som är intresserad att boka honom så är hans nummer +1 (473) 403-3358. En minibuss med plats för 14 personer kostar runt 1000 SEK för en heldag.

Sista kvällen på Grenada åkte vi två bukter norrut för att vara med på långseglargrillning på stranden. Det var 50/50 locals och långseglare. Maten var god och livebandet bra. Vi satt en stund i Odessas sittbrunn och pratade och drack vin, innan vi återvände till Aurora. Upp tidigt dagen efter och seglade iväg till ön Carriacou (tillhör Grenada). För att återgälda Odessa för deras gästvänlighet så råkade vi sno med oss deras flipflops som de glömt i vår dinge. Förlåt killar!!

Runt åtta timmar senare kom vi fram till Carriacou som är en liten ö med superhärliga sandstränder och runt 8000 invånare. Ordet Carriacou är karibindianskt och betyder typ ”land som omges av rev”. Vi ankrade igår ganska nära stranden på fyra meters djup och idag tog vi bussen (9 SEK) till Windward som ligger på norra delen av ön. Där fick vi se när båtbyggare filade på träbåtar som de har gjort i århundraden. Många av båtbyggarna har skotska rötter. Vi passade också på att bada vid en härlig paradisstrand (hur många gånger ska man använda det uttrycket innan det blir uttjatat?) 🙂

Imorrn ska vi till Sandy Island, en ö med….sand. Och palmer. Och dagen efter det ska vi sticka vidare mot Martinique, kanske mellanlandar vi på någon ö på vägen.

Så vi lämnade Trinidad och Chaguaramas i förrgår och fick faktiskt en ganska jobbig seglats. Den tog ca 20 timmar och vi körde tvåtimmarsvakter. Mycket sömn blev det inte. Ibland är man glad att man har stålbåt. När båten ”hoppar upp” med fören och smäller ner igen så känns det som att hela båten går itu. Men det gör den inte såklart. Jag och Jakob som slängde ut orginalmadrassen för ett tag sedan har nu bara en tempurmadrass på 7 cm och far fram och tillbaka i hela sängen när det gungar. Den är för mjuk och hal. Det gick alltså inte att ligga i akterkojen, utan det fick bli salongen.

Storluckan var inte riktigt stängd heller så Jakob fick några hinkar saltvatten över sig när han försökte sova.

När vi kom fram ankrade vi, klarerade in och åkte in till huvudstaden S:t George´s. Det var inte så mycket att se av det lilla vi såg, men vi gjorde ingen stor tour. Nu är vi iallafall tillbaka på valutan East Caribbean Dollar som även Union Island har. Idag var Jakob inne i stan och köpte kontantkort och letade rätt på en bra och billig island tour-guide. Jag och Daniel stannade på båten och körde bajstanksrengöring med maskindiskmedel och kokande vatten. Hur bra det funkade vet vi ej, men vi hade heller inget stopp innan.

Nu på kvällen körde vi runt till de tre andra svenska båtarna som är här; Miss My, Elin och Odessa. Vi kom fram till att vi hade träffat Miss My i Stockholm innan vi åkte (långseglarvärlden är liten!) och killarna på Odessa som var i vår ålder hänger med oss imorrn på ö-turen. Sedan såg vi på film (Argo) på De big fish, en restaurang som har en dingebrygga att lägga sig vid.

Nu sitter alla med datorerna (sorgligt nog?) på däck i det stjärnklara mörkret och hör svagt ett steel band spela på någon restaurang i land. Det är kanske 30 grader men vinden gör att det känns som 25. Skönt.

Mot sängen! För att orka med vattenfall, Grenada chocolate factory, rum destillery och allt annat som vi ska se imorrn. Hejs!

Nu har vi varit här i Chaguaramas i…eh…. ja jag vet inte hur länge men längre än två veckor iallafall. Vi har checkat ut från marinan och immigrations och nu väntar en inte så rolig seglats till Grenada om man får tro andra seglare. Vi tjuvlyssnade på en amerikan som pratade i telefon häromdagen: ”He´s been around the world a couple of times, and he´s saying that the sailing between Trinidad and Grenada is the worst thing he has ever done.”
Puh… så vi håller tummarna och hoppas att vind och strömmar är med oss och att de pirater vi hört om inte visar sig.

Vistelsen i Trinidad/Tobago har varit fantastisk! Pool och en bra dusch har varit lyx som vi inte är så bortskämda med. Vi har känt oss säkra i marinan, men vi har undvikit att vara ute sent på kvällarna i stan. I tidningen varje morgon får vi rapporter om mord, misshandel, trafikolyckor och våldtäkter och as we speak är mordsiffran för 2013 nu uppe i 77 personer. Och då bor det bara en miljon här (Tobago inräknat, som är en lugn ö men ingår i samma stat).

Igår träffade vi långseglarkändisen Lars Hässler som seglat runt jorden massor av gånger och skrivit böcker. Vi käkade och satt vid poolen, drack GT och snackade. Mycket trevligt. Vår bok fick vi signerad också 🙂

Vi hörs på Grenada! Om vi kommer ihåg att sätta på Spot:en så borde ni kunna se vår position där. Länk finns här på hemsidan.

Nu har vi börjat komma igång med jobbandet. Sittbrunnen är tvättad, slipad och inoljad med ett lager. Imorrn (idag för er i Sverige) ska vi olja in det andra lagret. Vi har också tvättat akterspegeln och oljat in badbryggan en andra gång.

Idag var Jonas här, den långseglande svensken som blev kvar i Trinidad, gifte sig, fick barn och nu jobbar som riggare. Han med hans medhjälpare har hjälpt oss mycket med det riggarbete som skulle göras. Plattor på förliga undervantens infästning i masten har bytts ut. Den ena var sprucken och den andra var helt av. Skönt att det är fixat. Jonas satte också dit nya vajrar (man byter i par) där en kardel i styrbordsvajern från stormasten och bakåt var sönder.

Luke var här igen några timmar på kvällen, sen drog vi och såg Side effects på bio. 50 kronor kostar bion så det är betydligt billigare än i Sverige. Tyvärr kom inte Luke in, de hade 16-årsgräns på filmen, vilket inte är så ovanligt här. De flesta filmer har 16- eller 18-årsgräns.

Idag var det så sjukt varmt att vi provade att steka ägg på en av våra rostfria boxar, men tyvärr gled ägget av innan vi fått igång någon stekning. Termometern (som var i solen) visade 50 grader så ni kan ju tänka er att det var jobbigt att jobba på däck idag. Tur att man har poolen nära till hands 🙂

Ikväll var vi åter på Cruisers BBQ som hålls varje vecka. Man grillar sitt eget och sen gör man något tillbehör som alla får vara med och dela på. När alla börjar äta på efterrätterna kommer gitarrerna upp och det blev några timmar med Simon & Garfunkel och diverse seglarsånger. Kul!

Imorrn flyger Daniel Johansson till Nicaragua och då blir det jag, Jakob och Daniel L kvar på båten. Om ett par dagar drar vi vidare med båten till Grenada. Där har de enligt uppgift gamla vulkaner, en kratersjö och massa chokladproduktion. Ni följer oss väl på Facebook? (S/y Aurora – seglar jorden runt) Där får ni reda på det senaste! 🙂

Igår natt var det lite scary att somna eftersom man trodde att en orm lurade i varje hörn (se det tidigare inlägget). Men ingen mer orm har vi sett och förhoppningsvis är det en engångshändelse. Kanske har en fågel flygit över båten och tappat en orm som ringlat upp i masten. Eller så har den ringlat över på en förtöjningstamp.

Igår kom Luc och hans brorsa Saion hit till båten och sov över till idag. Som jag tidigare skrivit så lärde vi känna Luc (kanske stavas det Luke?) och hans kusin Jay-Jay på Union Island när vi var där. Luc och brorsan bor här i Trinidad så vi bjöd över dom hit för lite poolhäng. Idag var inte marinarepresentanterna så nöjda med det. Jakob fick visa sitt pass för att bevisa att vi bodde här (??), killarna skulle också visa sina pass men de hade ju inga med sig, så för den här gången räckte det med namn och adress. Det är tydligen väldigt viktigt att allt ska följas enligt protokoll.
Vi bjöd brorsorna på mackor till lunch igår, och det hade de ju ätit innan, men lasagne som Jakob gjorde till middagen åt de inte så ofta hemma, och det var en hit. Idag åt vi spaghetti carbonara till lunch och den rätten hade de aldrig ätit men gillade den. Jag gjorde en vanlig sallad som tillbehör med sallad, gurka, tomater och lök med olivolja och vinäger, och det blev Saion väldigt förtjust i.

Medan Luc och Saion satt med våra iphones och spelade spel så fixade jag och Jakob med båten. Dels har vi en lista på grejer som riggaren anmärkte på (dock inget allvarligt), men istället för att stå och hamra in en sprint och störa båtgrannarna så tvättade vi av badbrygga (från vår fina sponsor Båtsystem som säljer marina tillbehör) och halva sittbrunnen. Sedan oljade vi in badbryggan men eftersom oljan inte skulle räcka till sittbrunnen så pausade vi den och drar in till Budget Marine och handlar mer olja imorrn.

Ikväll har jag och Jakob snackat lite skit med vakten som kom över och sa ”I´m booored!” och varit över på andra sidan kanalen och ätit middag på en restaurang bredvid vattnet med livemusik. Nu sitter vi och laddar inför att gå ner och sova i båten där det är VARMT.

Det blir ett långt inlägg idag innehållandes både karnival och orm under radarn.

Den stora karnivalsparaden/finalen var i tisdags. Några av oss hade beställt transport av den lokala fixarkillen Jessie James, och för att undkomma trafiken så var vi inne i Port of Spain väldigt tidigt, kl 07. Vi käkade på Subway Express, dvs en vanlig Subway med galler runt om. De gjorde mackan på ett bord utomhus och sen fick man mackan genom gallret. Det var många restauranger som hade gjort så längs gatan som paraden var. De har väl lärt sig att det inte är så bra att släppa in alla tusentals människor som går längs gatan den dagen.
Runt kl 09 började musiken komma igång (HÖG musik, öronproppar hade vi förberett med) och jag (Sofie) stannade till kl 14 då Jessie hämtade upp mig och körde tillbaka till hotellet. Jakob, Daniel L och Marcus stannade till kl 17. Daniel och Martin J, Jessica och Pavel åkte in med maxitaxi runt kl 10 och stannade till 14. Hela stan var igång, musik och fest överallt. Väldigt väldigt varmt var det som vanligt. Tyvärr finns det inget salt i deras köpevatten, så man blir lätt snurrig i huvudet efter en dag i 35 grader.
På kvällen efter karnivalen pratade vi (som jag skrivit om tidigare) i Vaken med P3 och P4. Länk finns i förra inlägget.
Allt som allt var det en häftig upplevelse, och trots superont i min brutna tå så ångrar jag inte att jag var där. Martin, Daniel och Jessica smet in vid pressfotograferna nära juryn och låtsades vara fotografer, så banden (en grupp kallas ”a band”) radade upp sig för dom när de gick förbi 🙂
För några dagar sen åkte Jessica och Martin iväg till Barbados där de ska bo hos surfar-Pontus nån vecka (där jag och Jakob övernattade innan vi flög till Union).

I förrgår gick alla på bio. Då träffade vi också Luc, en 13-årig kille som vi lärde känna på Union Island och som bor i Trinidad. Vissa av oss såg Lincoln, och trots att jag flera gånger gråtit till trailern så var den ganska dålig, bedömningen från oss var allt från 1-2,5 av 5. Kontorsscen på kontorsscen på kontorsscen. Snark.
Dagen efter gick jag och Jakob på bio och såg den där filmen om tsunamin. Den var det bättre med. Några gånger var det nära att jag började hulkgråta där i salongen. Barn som återförenas med varandra och sina föräldrar, snyft snyft.
Idag åkte Pavel tillbaka till Union Island, Danne och Marcus åkte färja (50 kr) till Tobago, och Daniel J skulle också till Tobago. Så nu är jag och Jakob ensamma på båten.
På eftermiddagen kom Jonas, en svensk riggexpert, och kontrollerade vår rigg. Han sa att den var i bra skick förutom en vajer som behövde bytas ut (det visste vi redan). Vad han däremot hittade var en ca 1,5 meter lång orm som lång ihopringlad under radarn. Som tur var så erbjöd de sig att ta bort den åt oss, så Jonas, hans medhjälpare, och en man från en grannbåt stod med båtshakar och krokar och drog i ormen. Sen stoppade de ner den i en påse och gick bort med den till skogen där de släppte den. Vi har ingen aning om när den kom ombord, och vi vet inte om den är giftig. Kanske någon som läser bloggen vet? Enligt folk på marinan så har de bara en giftig orm på Trinidad, men den lever inte i det här området. Vi kan ju i för sig ha fått den ombord när vi varit på någon annan ö. Det läskiga är också att den satt ovanför mitt och Jakobs fönster som vi har öppet hela tiden. Kul om man hade fått en orm på magen på natten… Usch!

Nu ska vi laga spaghetti och köttfärssås!

Uppdatering! En av maintenance -killarna här sa att ormen var en bebis-boa constrictor. Scary!

Vi trivs finemang i vår marina med pool och wifi här i Trinidad. Marinan heter Crews Inn och kostar en slant, men det fanns bara en plats kvar och den knep vi när vi ringde runt till marinorna två minuter innanankomst till hamnen i Chaguaramas. Daniel och hans kompis Marcus har kommit med flyg från Barbados så nu är vi fem personer ombord. Vi har badat, några har varit i Port of Spain (huvudstaden), letat båttillbehör och haft det ganska bra i värmen. Att det har varit vindstilla de här dagarna är lite jobbigt, då det blir så otroligt varmt. Att sedan stå och laga mat i byssan med gasolen adderar ytterligare till värmen.

Igår var det långseglargrillning i marinan. Alla tog med sig eget kött och dricka, plus att man gjorde nåt tillbehör som alla fick vara med och dela på. Kul initiativ av långliggarna i marinan, men tyvärr var det inte så mycket folk i vår ålder.

Trevligt var det också första kvällen, då alla marinans gäster bjöds på middag, alkohol och steel band-musik.

Idag bokade vi biljetter till karnivalens mud-event, en fest som börjar kl två på natten och slutar på morgonen. Det går i princip ut på att kasta lera och färg på varandra. Alla säger att det ska vara ”it” här så det är bara att hålla tummarna.

Efter tre försök till wifi idag så har vi äntligen lyckats. Tvätteriet som vi tvättar hos idag skulle ha internet, men det hade de inte kvar. Sedan släppte Jakob av mig på ett café i huvudstaden som vi vet har internet, men då var inte chefen där och det var bara han som visste lösenordet. Nu befinner vi oss på ett glasshak som har wifi, men ägaren rullade ut en bönematta och bad på golvet så vi fick vänta lite på lösenordet 🙂
Dagarna i Tobago har varit fina. Vi saknar Union Island lite för den där familjekänslan, men det är å andra sidan lite kul att kunna köra runt, se på bio, shoppa och göra saker som inte gick att göra på Union.
Innan vi åkte så hoppade Daniel L av för att spendera lite tid på Barbados med en kompis. Efter en natts segling med mig, Jakob, Daniel J, Martin J, Jessica och Martin L (varför ska alla heta samma?!) 🙂 så kom vi fram till vår första ankringsvik i södra Tobago. Vi spenderade sedan ett par timmar för att försöka få ut pengar ur en bankomat, den ena var under service, den andra (drive through-bankomat) var out of order och den tredje ”fungerade” men gav oss inga pengar. Till slut gick vi tillbaka till den första som de gjorde service på och som skulle vara klar om 30 minuter (enligt en förtryckt skylt). Det var inga 30 minuter men tillslut fick vi våra pengar iallafall. Mission nr 2 var att få i oss lite mat. Vi tog det närmaste och hoppades på det bästa. Det var ett yogaställe som serverade helt fantastiska sallader och mackor för ungefär 65 spänn. Dit har i återvänt några gånger. Cafeet ligger i Crown Point och har öppet mellan 12 och 18 och heter typ Cafe Backyard.

Mission nr 3 var att klarera in. Bussarna verkar inte gå så ofta, men ska man någonstans så ställer man sig vid vägen, tecknar med handen att man vill ha lift, och vips så plockar någon upp en. Vet inte riktigt om lokalborna betalar något (de liftar hela tiden), men vi får iallafall betala ca 5 kronor per person. Eftersom vi var sex personer så blev det ofta lite trångt i bilen. På immigrations fick vi vänta ett bra tag innan en tant sa till oss att vi skulle komma tillbaka dagen efter kl 08. Vet inte riktigt varför, eftersom klockan var 15 och så tidigt brukar de inte stänga. Dagen därpå var vi iallafall där kl 08, efter att ha fått lift med en indier som pratade om sin dedikation till meditation, karma och att ”bara man har ett rent sinne så kan man göra vad man vill”. Efter att ha klätt oss efter klädkodens alla regler (eller nja, vi som hade flipflops fick vänta utanför) så fick vi vänta lite till innan vi fick fylla i mängder av papper. Kopiator verkar saknas. Penna fick man tillhandhålla själv. När prodeduren var avklarad och Martin L utklarerat sig eftersom han skulle till Kuba några dagar senare så drog vi till customs som såklart inte ligger bredvid immigrations. På vägen klappade vi papegoja och köpte frukt och grönsaker på marknaden. Jakob fick fylla i de sista pappren på customs och blev tipsad av ett holländskt par att skriva att vi kom samma dag, vilket gjorde att vi sparade ca 200 kronor.
Mellan de första dagarna och nu så har Martin och Jessica hyrt ett rum på hostel, Martin L har åkt till Kuba (so long Martin, vi ses i Sverige!), vi har hyrt bil (rekommenderas), vi har varit och kollat in öns största vattenfall i en regnskog, Martin, Jessica och Daniel har surfat (och försökt komma överens med surfarna, vilket inte lycktats så bra) och kiteat. Jag och Jakob har varit på bio tre gånger, den sista gången var också de andra med. Biokulturen här är att man ska sitta längst bak i salongen, aldrig har vi sett någon sitta längre fram än andra raden bakifrån. Efter några dagar flyttade vi oss till Booby Point, där vi ligger nu.
Vädret är fuktigt varmt med mer regn än Union Island, kanske en, två regnskurar varje dag. Prisnivån är oftast som Sverige, ibland lite billigare och ibland lite dyrare. Mat och bensin hör till de billigare. Deras största stad Scarborough är en högljudd stad med högt tempo, mycket trafik och låga hus. Som på många öar i Karibien så är det ruckel, ruckel, ruckel och sedan plötsligt ett högt nybyggt KFC-hus. Det finns några gallerior, vi handlade i en igår. I Puma-affären hade de 75 % så vi fick fyra par skor och ett par shorts för 1000 kr.
Imorrn ska vi vidare till Trinidad och karnivalen. Vet inte riktigt hur det ser ut med marinor och ankringsplatser men det löser sig nog. Jag är lite trött på segling så jag skulle gärna ta färjan men samtidigt är det skönt när många seglar och kan stå vid rodret.

Den senaste veckan har många åkt härifrån Union Island. Amanda som följt med oss sedan Las Palmas har tagit flyget hem. Brorsornas kitekompisar har också åkt. Vi har också flyttat in Aurora till bryggan så att vi slipper åka fram och tillbaka med dingen. Nu är vi sex personer ombord så det tar sin lilla tid att planera in- och utåkningar. I förrgår hade vi köpt en massa lobstrar av ägaren på stamhaket Big Citi. Han och hans personal hjälpte oss med att koka dom, och sedan tog vi med dom till stranden och lät dom ligga några minuter på grillen. Tillsammans med vitlökssmör och potatissallad som svenskarna på Sassy Lady hade med sig så blev det en riktigt smarrig måltid.

Igår drog vi iväg till Happy Island, en liten ö som en snubbe byggt själv av snäckskal och annat. Där kan man sitta och titta på solnedgången och dricka sin rum punch. Egentligen borde vi kanske ha tagit det lite lugnare eftersom det är full moon party ikväll, men det går säkert bra. Om ett par dagar ska vi åka vidare mot Tobago. Många säger att det är en av de bästa ställena i Karibien så vi ser fram emot det!

Tyvärr får jag inte över bilderna från kameran till datorn just nu så håll tillgodo med några mobilbilder.

Äntligen har vi fått se sköldpaddor!
Idag käkade vi frukost på Big Citi (igen), köpte fyllda baguetter och kastade loss med Aurora mot Tobago Keys, ett marinreservat med finfina stränder, rev och sköldpaddor. Danskarna Signe och Anders följde med. Seglatsen tog en och en halv timme och vid lunch ankrade vi tillsammans med de andra båtarna.

Några timmar spenderades sedan med att sola, snorkla bland sköldpaddor och fiskar. På ett litet berg vid stranden på ön fanns leguaner i träden och landsköldpaddor, lite Galapagoskänsla 🙂 Sköldpaddorna i vattnet var supersnabba och man fick verkligen anstränga sig för att klappa dom. Allt som allt var det en superhärlig dag, och nu är vi tillbaka på Union Island för att äta middag.