Ricardo som kom på besök strax innan nyår har klippt ihop en film från sitt besök. Vi tackar och bockar, den motiverar oss när vi sliter med upptagningen!

Daniel klarade sin Yachtmaster och för att fira det seglade vi upp till Green island förra veckan. Vi hade glömt att det skulle bli påsk utan märkte det när folk började skriva om påskledigt på facebook 🙂 Således hade vi glömt påskmat, fjädrar och allt annat som hör påsken till. Inte för att det finns något sådant att köpa här men iaf…

Dagarna på Green island spenderades på kitea och mest ta det lugnt. Daniel körde en hel del och jag fick några lektioner av honom. Kom upp några meter men skulle nog behövt ett par dagar till.

En kväll blev vi inbjudna till Johan och Lisselott på Korinth från Västerås. De har hittat sitt paradis och lever drömmen på Green island. Jag fick en rundtur i deras egenbyggda båt och man förstår att de seglat jorden runt en gång innan de började bygga denna. Små smarta detaljer överallt! Vi blev bjudna på lasagne och det var en av de godaste måltiderna på länge.

På påskafton dog vinden nästan helt. Det blev ingen kite men vi passade på att ta en snorkelutflykt där vi såg haj, rocka, en massa flyttång och en del småfisk.

På påskafton fick vi en anledning att bjuda tillbaka. Problemet är att vi knappt hade något gott att bjuda på. Men vi grävde i frysen och hittade kycklingfilé, vi grävde i kylen och hittade ett paket grädde och vi grävde bland konserverna och hittade krossade tomater. Perfekt för en kyckling stroganoff 🙂

På påskdagen var det meningen att vi skulle åkt tillbaka till Falmouth men vinden var fortfarande helt död. Så det blev till att vänta till på måndagen. Det blev säsongens sista segling eftersom vi nu lägger upp båten på Antigua.

Väl framme gick vi för att hitta lunch men eftersom att allt är stängt annandag påsk såg det länge mörkt ut. Men efter ett tips hittade vi något som liknade svensk midsommar lite. En nyslagen äng där det serverades mat, dricka, kakor, m.m. från olika tält. Plus karibisk musik i (som vanligt) alldeles för hög volym. (Ingen midsommarstång, det var nog mer det nyslagna gräset som skapade känslan)

Nu jobbar vi på för fullt med att förbereda båten för upptagning. Imorgon bitti åker Aurora upp och sen väntar ytterligare några dagar med fixande på land. Igår fick vi se en film som Ricardo gjort från hans besök tidigare under säsongen. Riktigt roligt att se! Imorgon dyker den upp här på bloggen så titta tillbaka då!

I fredags blev Curtis (en av Daniels gamla kurskamrater) erbjuden jobb på en superyacht över helgen. Den ordinarie fasta besättningen ville vara lediga och någon måste hela tiden gå vakt ombord. Curtis tog jobbet igår, men eftersom att han åkte tillbaka till London imorse, blev jag erbjuden att ta söndagens pass. En cool grej att prova på tänkte jag och lite påfyllning av (den nästan tomma) spargrisen skadar aldrig.

Så igårkväll fick jag en genomgång av båten och dess alarmsystem. De har alla båtens system uppkopplade via datorer och instruktionen var: ring om du får fire alarm eller bilge alarm. Dvs om det läcker eller brinner. Annars skulle det bara vara att kvittera alarmet så ser de det på kvällen när de är tillbaka.

Kontrollrummet

Curtis hade fått i uppgift att putsa lite rostfritt på däck, men satt mer än halva dagen och kollade på film. Perfekt tänkte jag, betalt för att få sitta inne i ACn. Men sån tur hade inte jag… Dammtorka hela maskinrummet, städa under motorn och gör rent tre oljetråg. Då var det inget litet maskinrum heller, typ stort som hela Aurora och enda stället ombord utan AC. För mina vänner som seglat Shamrock kan jag bara meddela att det var som en nio timmar lång Shamrock storstädning (för er som inte seglat Shamrock, tipsa alla 16-20 åringar ni känner, det bästa man kan göra på sommaren! Länk).

Som tur var fick jag låna en högtalare så jag kunde spela musik och lyssna på podcast hela dagen.

Bara märkesgrejer ombord
Lunch och dricka ingick. Fanns färdiglagad mat i kylen av restaurangklass. För 18 us$ i timmen ska jag ändå inte klaga. Kul att prova på 🙂

Från fördäck

Självklart ismaskin

Byssan lite lyxigare än Aurora

Vi ligger fortfarande kvar i Falmouth på Antigua. Daniel är iväg på en veckas kurs och examination för sin yachtmaster. I de rapporter jag får säger han att det ser mörkt ut för att klara det. Men håller tummarna ändå. 

Under tiden är jag själv ombord. Varvar dagarna med att läsa böcker, jobba och fixa lite underhåll ombord. Bland annat har jag oljat sittbrunnen, fixat ett nytt fäste för en inverter och skruvat isär ankarspelet för smörjning. Som vanligt tar allt mycket längre tid än man först tror. Att få tag på en bra brädbit är ett tvåtimmarsprojekt, att få isär två delar (som ska vara lösa) tar en halv dag och så vidare.

Idag tog jag en promenad  upp i bergen mellan English harbour och Falmouth. Varmt men skönt med lite motion. Fin utsikt var det också. 

Nu är snart semestern över för min (Sofie) del. Jag och Jakob bor två nätter på ett hotell vid Hodges bay på Antiguas nordsida. På tisdag flyger jag hem till Sverige igen via London. När vi skulle ta dingen till land med alla väskor imorse så ville inte dingemotorn starta. Daniel skruvade isär åbäket men inget hjälpte, den gick igång men stannade lika fort igen. Vi har ju en mindre utombordare (”Gamla Bettan”)  som Daniel och Jakob köpt billigt som vi bytte till. Den startade men la av fem meter innan vi kom fram till bryggan så Daniel gjorde en perfekt tilläggning när han gled in de sista metrarna 🙂 Troligen är det bränslefiltret som är igentäppt så det ska nog inte va alltför svårt att fixa.

Daniel jobbar på lyxyacht



Vår bostad för de närmaste två nätterna

Det råder tentastämning ombord. Daniel har fått plats (och betalat en jäkla massa pengar) på kursen Yachtmaster offshore här på Antigua och satt igång med hårdplugg för att vara förberedd tills kursen startar. Sen är det några dagars teori och praktik innan han får intyget som gör att han kan segla som charterskeppare. Lycka till Daniel!! 🙂

I St Martin bytte vi till oss en ny extradinge mot ett par flaskor vin. I guadelope pumpade vi upp den för första gången men utan vare sig passande åror eller motor var det svårt att ta sig fram. Vi löste det med att sätta simfötter på Sebastian som fick simma efter och putta 🙂

Men i förrgår tog jag och Daniel tag i saken och letade bland alla som kunde tänka sig sälja en liten utombordare på ett par hästkrafter. Som vanligt var det svårt att hitta något som inte var för dyrt…

Men igår när Daniel var ute och åkte i den gamla dingen stötte han ihop med en som inte hade motor och erbjöd skjuts. Han jobbade tydligen på båtar och efter lite snackande visade det sig att han kände en som eventuellt hade en motor till salu. Så i morse träffades vi, testkörde och gjorde affär. 450 ec (1350kr) för en (ganska mycket) begagnad 5-hästars är ändå inte fy skam. Så nu kan vår lilla ferrariröda  extradinge snart leva upp till sitt namn. 

Igår gick vi upp 04.00 för att sätta segel från St Nevis mot Montserrat. Förhoppningen var att komma fram innan det blev mörkt och då får man ibland gå upp tidigt… Efter en hel dags kryssande och stånkande mot vågorna kunde vi se solnedgången en dryg halvtimme innan vi kom fram. Solen går ned snabbt här och ankringen blev givetvis i mörker. Sen åkte vi in till land, åt middag och tog en promenad. Flera guider försökte redan i går kväll sälja på oss guidade turer på ön men priset 100 usd för 2,5 timme kändes lite väl mycket. Vi fick tips av en barägare att man kunde ta bussen istället.

Idag fick vi sova lite längre men vid halv nio var jag inne hos tullen och klarerade in. Eftersom att vi åker igen imorgon fick vi alla papper direkt och slipper åka tillbaka för att klarera ut. Sen köpte jag med mig varsin roti som vi åt till frukost ombord.

Väl inne i land började vi gå mot bussen och då kommer en av chaufförerna vi träffat kvällen innan fram och börjar ropa på oss. Vi förklarar att vi inte har råd och tänkte ta bussen istället. Han börjar då sänka priset till 200 ec (ca 600 kr), sen 150 och till slut 100. Vi, som tror att vi kan se allt med bussen för några tior, kontrar och säger 80 vilket han nappar på. Sen börjar turen och första stoppet är en naturlig källa med hälsosamt vatten som vi dricker från. Daniel ska fylla sin vattenflaska och då märker vi att vattnet inte är helt genomskinligt, hoppas det var hälsosamt ändå 🙂

Nästa stopp blir ett mangoträd där vi plockar med oss ett tiotal frukter som nu ligger och mognar i båten. Vi hittar även ett par som redan är mogna och äter dem på plats.

Eftersom Montserrat är en vulkanö som fortfarande är aktiv och vars sista utbrott var 2010 fanns det självklart med på agendan. Först blev vi skjutsade till observatoriet där vi fick se en halvtimme lång film om utbrotten som började 1995. De blev fler och större och 1997 tvingades södra halvan av ön evakueras. Huvudstaden övergavs och mer än hälften av öns befolkning flyttade utomlands. Denna del av ön är fortfarande avstängd och seglar man runt gäller 2 nautiska mil som gräns. Tydligen kommer det fortfarande aska och vår seglingsguidebok rekommenderar att inte åka för nära då askan är jobbig att få bort.

En del av den avstängda ön har precis nyligen öppnat upp och vi fick möjligheten att åka till en av de gamla byarna och titta. Husen var förfallna och trädgårdarna 1-2 meter högre än normalt på grund av askan. På håll såg vi också den gamla huvudstaden Plymouth som låg öde. Guiden berättade att de i början av 90-talet precis fått en ny hamn och att kryssningsbåtarna börjat komma. Sen kom vulkanutbrottet och nästan hela turistindustrin dog.

Sista stoppet på turen blev hos några som precis dragit igång Montserrat Yachtclub. De hoppades att seglare skulle hitta dit och försöker övertyga myndigheterna om att få inklareringsmöjligheter. Tyvärr tror jag att de kommer få svårt då stranden inte hade någon dingebrygga och de erkände också att vågorna kunde bryta ganska bra när svallet kommer från fel håll.

Vi var mycket nöjda med guiden och gav honom 20 ec i dricks. Vi ångrar inte att vi inte tog bussen 🙂

När vi kom tillbaka till hamnen blev det en billig och god lokal lunch. Sen hittade vi sötvattenduschar på stranden och eftersom att det är lyxvara för oss passade vi självklart på att använda dem.

Det var det om Montserrat. En ö jag kan rekommendera för ett par dagar. En veckan hade kanske blivit lite långtråkigt. Imorgon drar vi vidare ner mot Gudadelope för att på tisdag segla mot Antigua där Sofie landar på eftermiddagen 🙂

Tidigare i veckan besökte jag, Kristoffer och Sebastian Statia. Ön heter egentligen Sint Eustatius men kallas som sagt Statia. Liksom Saba och halva St Martin så tillhör ön Nederländerna.

Vi hade en perfekt segling upp från St Martin men när vi startade motorn tappade den efter ett par minuter varv och dog. Vi var nere och kollade det som gick men hittade inga problem, försökte lufta men den ville sig inte. Istället för att hålla på att mecka under gång bestämde vi oss för att segla till den mooringen som vi skulle lägga till på. Med tre erfarna seglare så gick det tusan bättre än när vi normalt lägger till med motor. Perfekt fart, segel bärgade i precis rätt tid och alla på hugget med tampar och båtshakar 🙂

Dag 1 på Statia la vi på att gå upp till byn. Wifi och lunch på en kinarestaurang och sen blev det utforskning av ett gammalt fort som låg med fin utsikt över viken. Eftermiddagen la vi på motorn och efter ett bytt finfilter gick hon som en klocka igen.

Dag 2 skulle vi bestiga den gamla vulkankratern. Vi tog dingen in på morgonen och började promenera upp för backen till staden igen (som bara den är ganska brant). Där bunkrade vi på med fyra 1,5 litersflaskor vatten och lite snacks att ha längs vägen. Sebastian hade varit där tidigare och kunde guida oss upp till platsen där vandringsleden började. Han berättade också om att det fanns gott om orm sist han var där. Sen var det bara att traska på i ett par timmar och fram tills vi nästan var uppe såg vi mest skog. Lite torrare än vanlig regnskog och påminde snarare om svensk lövskog en torr och varm svensk höstdag. Nästan uppe fick vi en fin utsikt över kratern (som sedan länge endast består av skog). Där kunde vi välja mellan 40 minuter upp till norra toppen, 120 minuter till södra toppen eller 90 minuter ner i kratern. Vi valde den snabbaste som iofs också beskrevs som den mest krävande. På vägen upp fick vi sällskap av en tupp och väl uppe blev vi belönade med en härlig utsikt.

Tuppen hängde med en bit på vägen ned. Ödlor och eremitkräftor var det gott om men inte en enda orm såg vi på hela vandringen. Väl nere blev det hamburgare till lunch och ett besök i affären. Nästan framme vid dingen låg marinepark office och där hyrde vi dusch, alltid en lyx att få slösa med färskvatten 🙂

Dagen efter seglade vi vidare mot St Kitts och vad som hände där kan ni läsa om i det förra blogginlägget.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Statia levererade. En trevlig liten öl med extremt trevligt folk. Tyvärr rullade det lite i ankringsviken men det är sånt man vänjer sig vid.

Igår seglade vi från Statia till St Kitts och som vanligt är det motvind när man ska någonstans. Två dagar per säsong blåser det rakt sydligt i Karibien och igår var en av dessa…

Hur som helst gjorde detta att vi inte orkade kryssa oss hela vägen till Basseterre som är huvudstad och port of entry (dit man måste åka först när man besöker ett nytt land). Vi hamnade istället i Deep Bay på nordöstra sidan.

Väl framme tog vi dingen in till land för att ta en buss till Basseterre och klarera in. Direkt möter vi en vänlig fiskare som säger att vi bör gå till byns polishus för där kan de ibland hjälpa till med klarering. Vi går en bit och möter ytterligare en fiskare som insisterar på att följa med till polishuset. Väl där kan inte hjälpa oss mer än att de säger att vi ändå måste ta bussen. Vi frågar om vi kommer hinna det innan de stänger och polisen säger att hon tror det men att vi annars kan göra det morgonen efter.

Fiskaren guidar oss nu till byns restaurang där vi äter lunch innan vi börjar gå mot båten. Nästan framme vid dingen dyker en vit customs-bil upp med en arg tulltjänsteman i som frågar om det är vi som har båten som lagt till under dagen. Vi svarar ja och han frågor vem som är kapten. Jag svarar att det är jag varpå han börjar rabbla lagstiftning. Som tur är kan jag spela en lagom blandning mellan oskyldigt ovetande och bestämd kapten (samtidigt som jag kan lagen i huvudet). Vi kontrar med att vi varit på polisstationen och fått ett ok med att vänta till morgondagen. Anledningen till att vi inte seglar direkt till Basseterre är pga väder och krånglande motor (fungerar alltid att skylla på). Vi får hoppa in i bilen och följa med till polisen.

På polisstationen bekräftar den kvinnliga polisen att vi varit där och att hon gett ok att åka in under morgondagen. Tulltjänstemannen kontrar med att vi i så fall ska hålla oss på båten och han hade uppgifter på att vi varit och ätit (vartifrån han fått dessa vet jag fortfarande inte). Polisen räddar oss även ur detta när hon tar på sig att ha godkänt detta, vilket jag i efterhand är osäker på om hon faktiskt gjorde.

Detta mildrar i alla fall upp tulltjänstemannen och jag får följa med honom till tullkontoret. Vi snackar lite allmänt skit i bilen och jag frågar hur han fick reda på att vi lagt till. Han svarar att han har sina kontakter även om jag skulle gissa på marinettaffic. Hur som helst kommer vi till hans kontor och för första gången slipper jag fylla i alla papper med pausnummer, födelsedatum och båtinformation. Han tar passen och båtregistreringsbeviset och gör det åt mig. Sen skjutsar han mig till en ny polisstation som kan stämpla i passen och där skakar vi hand och skiljs åt som vänner.

Så kan det alltså gå om man inte gör allt korrekt. I helgen kommer ett blogginlägg om Statia.

Senaste veckan har vi hängt på St Martin och försökt ge Aurora lite kärlek. Kristoffer som kom i söndags släpade med sig en ny toalett från Sverige.  En ny kostar en fjärdedel hemma jämfört med att köpa den här (995 kr mässpris hos SeaSea :)). Själva porslinet återanvände vi så det behövde inte flyga med från Sverige.

Sebastian och Kristoffer har felsökt ankarlanternan i toppen som vi haft problem med. Det visade sig att en kabel gått av i masten men nu är en ny på plats och vi får vara en del av den stjärnhimmeln alla ankrade båtar utgör på kvällen.

Vi har fått tag på en ny uppblåsbar reservdinge som vi kan ha om den vi har blir stulen eller ger upp. Varje morgon kör de ett vhf-nät här (seglare pratar med varandra över en radio en bestämd tid på morgonen). Vi fick byta den mot två flaskor vin och en godispåse.

Idag har vi varit på en båtloppis och hittat en dingepump (gratis, perfekt eftersom vi tappat den gamla), ett vinschhandtag (5$), en hel drös schackel/karbinhakar (20$) och det bästa: 6 flak öl (5$/flak).

Jag tycker egentligen att det är tråkigt med blogginlägg som bara rabblar vad som hänt sen sist. Men eftersom att jag är så dålig på att skriva får ni precis ett sådant inlägg här 🙂

Senaste veckorna har vi farit runt lite med St Martin som utgångspunkt. Christoffer landade söndagen för två veckor sedan och på måndagen kom Sofie och Sebastian. Erik som vi hittat på Budget Marine (båtbutik) hoppade på på torsdagen.

Efter inbrott och stulen dinge var vi trötta på Marigot och på fredagen satte vi segel mot Anguilla. När vi kommit fram hade vi inom 1,5 timme klarerat in, hoppat från spridarna på masten kört yoga och tänt grillen. Daniel åkte ut till Sandy Island på lördagen för att Kitea och Erik hängde på. Vi övriga tog en långpromenad till huvudstaden The Valley (vilket tog hela dagen. På söndagen bytte vi så att vi andra fick uppleva Sandy Island medan Daniel och Erik sprang in till stan (gick lite snabbare).

Segling mot Anguilla

Sandy Island

3 gringos

På måndagen hyrde vi bil och körde runt hela ön. Sjukt fin ö med mycket turkost vatten, palmer och vit sand. Vi fick hjälp av en local att hitta till Little bay som vi fått tips om. För att komma dit behövde vi klättra ner för en klippa med hjälp av ett rep och väl nere kunde vi simma ut till en klippa i vattnet som vi hoppade från. Sen blev det yoga på stranden. Kvällen spenderade vi på restaurangen Dad’s som drivs av Alexandra från Sverige.

Tisdag blev det segling mot Saba vilket är en ö som tillhör Nederländerna. Vinden var först lite mot oss och det så länge ut som vi inte skulle klara det på ett ben. Men strax efter lunch vred vinden något och vi klarade det perfekt. Saba är en speciell ö med branta klippor som stupar ner i vattnet. Det betyder att det är lite för djupt för ankring. Som tur är finns det moorings (bojar) utlagda som vi kunde lägga till på. Det är också ont om naturligt skydd mot vågor så när vi skulle lägga till på ostsidan så gick det knappt. Vi fick ta och åka tillbaka till sydsidan och ligga där. Sen tog Daniel och Erik dingen tillbaka till ostsidan där de och klarerade in. De bokade även en taxi som skulle guida oss dagen efter.

På morgonen tog vi dingen runt udden motsjön gjorde att öskaret gick varmt och alla var genomblöta när vi kom fram. Taxin kom och vi fick se alla tre vägar som fanns på ön 🙂 Det blev en hajk upp till toppen av ön som faktiskt är Nederländernas högst punkt. Utsikten högst upp bestod mest av moln men under 15 sekunder hade vi utsikt över hela ön.

Nästa dag hade vi bokat dykning. Jag, Sebastian och Erik tog ett discovery dive vilket innebar att vi fick öva vid en pool på morgonen. Daniel och Christofer som redan är erfarna dykare hängde på och alla fick dyka tillsammans på eftermiddagen. Erik, Daniel och Christofer provade på Sabas uteliv på kvällen och dagen efter kom säsongens första swim of shame.

Sen blev det segling tillbaka till St Martin och denna gång tog vi Simpson bay på nederländska sidan. Det blev en hård kväll och på lördagen gjorde vi inte många knop förutom bio kvällen (och ja, sen blev det lite rumpunch igen).

Igår var det storstädning ombord och sen tog vi oss Maho beach för att se när veckans Boeing 747 landade. Sen hängde vi på stranden och beställde ölhinkar tills det var dags att gå till flygplatsen och vinka av Christofer och hälsa nya Kristofer välkommen. Daniels föräldrar kom med samma flight och han har nu mönstrat av för lite ”semester” från Aurora i två veckor.

Det var det, over and out 🙂

Här kommer en historia om när vår dinge blev stulen för ca en och en halv vecka sedan. Vi låg ankrade i Marigot bay på den franska sidan av st Martin.

Dagen innan Ricardo skulle resa hem drog vi in till Philipsburg med buss. Tanken var att vi inte skulle vara uppe så länge på kvällen då hans flyg gick klockan åtta morgonen efter. Väl där blev vi erbjudna sex rumpunch och tre solstolar för 20 euro. Sen kostade en hink med sex öl 10 usd. På vägen hem åt vi på flygplatsstranden (Maho) och fick tips om nattklubben Saggy dollar i Simpson bay. Där visade det sig vara det bästa öset vi upplevt i Karibien denna säsong…

Strax efter 02 på natten kör vi luftmoped genom mc Donalds drive through eftersom att vanliga restaurangen är stängd. Vi får lift av en bilist i kön och kommer tillbaka till marigot runt 02.30.

Där upptäcker vi att vår dinge saknas! Vi sätter oss på bryggan och äter hamburgare och diskuterar hur vi ska ta oss ut till Aurora. Vi fundera på att simma och hämta den vattentäta säcken för att få med mobiler, kamera mm, men det är ganska långt… Då kommer fyra danska ungdomar gåendes på bryggan och det visar sig att de måste vara tillbaka på sin båt senast 03.00, så vi hade tur att vi kom när vi kom. Vi får skjuts och kan gå och lägga oss.

Klockan 05.30 är det dags igen för då vaknar vi och tar upp ankaret. Ricardo släpps av vid bryggan och vi ankrar (och somnar) om.

Hela lördagen går åt till att leta ny dinge och billigaste vi hittar (som motsvarar ungefär det vi har eller lite bättre) är 2000 usd. Vi svär över kostnaden och de som stulit vår dinge. Det enda vi gläds åt är att den de senaste veckorna varit trögstartad så tjuvarna lär ha ett helvete att få igång den (det gäller att ha choken lagom långt ut, ha rätt med gas, pumpa extra bensin och ha det rätta knycket).

Christoffer anländer på söndagskvällen och på måndagen vet vi att Sebastian och Sofie (inte min fru, hon kommer i februari) ska landa. Vi måste alltså lösa dinge-frågan under måndagen.

På måndag morgon lyssnar vi på cruisers net på VHFen för att annonsera efter en dinge att köpa. Där får vi höra att en fiskare hittat en dinge flytandes inne i lagunen och när vi frågar om det kan vara en Nordström svarar han ja. Dingen är återfunnen!!!

När vi tagit oss till hans brygga får vi tror vi inte våra ögon, inga skador och motorn kvar :). Han berättar att den låg flytande där redan under söndagen och att den då glidit in under bryggan. Vi kan se att någon bundit upp en tygbit istället för dödmansgrepp (som vi ändå inte behöver), och med tanke på att den ligger inne i lagunen (vi ligger utanför), så kan vi vara säkra på att någon verkligen stulit den. Vi tror att de inte hade ”rätta knycket” eller finliret och därför trodde motorn var trasig. Förmodligen blev tjuven förbannad på dingen och lät den driva.

Daniel har satt fast tygbiten tjuven lindade som dödmansgrepp på motorn för att aldrig mer vara arg på motorn när den inte går igång på första draget. Det var ju kanske just det som räddade oss denna gång.

Seglingen till St Barths gick bra. Vi gick upp med solen klockan 6 men hann ändå inte fram innan det blev mörkt. Första biten gjorde vi 2-3 knop men framåt eftermiddagen gick det i stabila 6-7.

Ricardo lär sig segla

Väl framme tog vi oss in till Gustavia för att få se lite folk (som det är brist av på Barbuda). Vi hamnade på Paradise Burgers som förmodligen är det enda stället i hela stan som har priser som passar oss långseglare. Nu betalade vi 14 euro för en dubbellburgare med ost, bacon och pommes. Annars ligger huvudrätterna på ca 30-40 euro.

3 gringos

Det kom in svall på ankarplatsen så det gungade något extremt, alla hade lite småjobbigt att sova. Därför bestämde vi oss för att flytta båten till bukten Colombier på söndagen. Här var det lugnare med svall, ok snorkling och gratis mooring (boj att lägga fast i istället för att ankra). På måndag morgon tog vi dingen tillbaka till Gustavia där vi hyrt en bil tillsammans med Marianne och Björn på Fröken IV. Sen åkte vi runt ön under dagen och hann väl nästan precis se varenda gata innan vi var tvugna att lämna tillbaka bilen på eftermiddagen. Sen klarerade vi ut och tog dingen tillbaka till Aurora.

Hyrbil

Jakob har kanonkul

Ricardo & Daniel

På tisdagsmorgonen skulle vi segla från mooringen, men öglan i den kinkade med vårt rep så det sket sig. Istället fick vi putta på med motorn och dra oss fram för att få loss vår tamp. Sen blev det segling upp till Ile Fourchue där vi stannade ett par timmar för lunch och snorkling.

Efter lunch kastade vi loss strax före Fröken IV och när de kom ifatt blev det fotograferande av varandras båtar. Det blåste ganska bra (upp till 16 m/s enligt Frökens vindmätare) och vågorna var väl upp emot fyra meter. Det är svårt att fånga vågor på bild men här får ni ett bra försök.

Jakob & Ricardo seglar

Jakob, Ricardo & Daniel

På väg till St Martin

Aurora flyger fram

4 meters vågor

Fröken IV

Nu har vi varit på St Martin ett par dagar och på lördag morgon åker Ricardo hem. På söndag och måndag kommer nya gäster och Daniel och jag har lite småfix att ta hand om i helgen. Idag besökte vi Maho Bay som är flygplatsen de flesta sett på youtube.

Jakob

Ricardo & Daniel

Vi har haft riktigt sköna dagar här på Barbuda. Vi läser böcker, utforskar stränderna, Daniel & Ricardo kitear (och säger att det är bland de bästa kitespotsen de varit på), lagar mat ombord, etc.

Jag har lagt lite tid på att lära mig klippa film och även slängt ihop en första. Ett tips för alla er som alltid undrat hur man öppnar en kokosnöt om man blir skeppsbruten på en öde ö utan verktyg.

Vi ligger ankrade vid Coconut point på Barbuda vilket är nytt för mig. Förra året låg jag på andra sidan lagunen på västsidan. Det är inte lika öde här pga av ett hotell, men minst lika fint. Tråkigt dock att det är svindyrt att ta taxi in till Cordington. Igår skulle vi flytta oss till Spanish point (folk säger att det är finare), men när vi väl kört en timme mot vinden visade det sig vara sämre. Så vi utforskade land (hittade massa skräp på den östra sidan av ön) och snorklade innan vi körde tillbaka till Coconut point igen. Imorgon flyger Jonas och Jonas hem så då ska vi flytta oss till västsidan av ön så att de får lite närmare till flygplatsen.

Coconut Point

Igår och idag har Daniel och Ricardo haft kiteskola för mig, Jonas och Jonas. Vi är inte riktigt hemma än, men på god väg. Sjukt trevliga lärare så vi bara bugar och bockar.

Kiteskola

Jonas