Tidigare i veckan besökte jag, Kristoffer och Sebastian Statia. Ön heter egentligen Sint Eustatius men kallas som sagt Statia. Liksom Saba och halva St Martin så tillhör ön Nederländerna.
Vi hade en perfekt segling upp från St Martin men när vi startade motorn tappade den efter ett par minuter varv och dog. Vi var nere och kollade det som gick men hittade inga problem, försökte lufta men den ville sig inte. Istället för att hålla på att mecka under gång bestämde vi oss för att segla till den mooringen som vi skulle lägga till på. Med tre erfarna seglare så gick det tusan bättre än när vi normalt lägger till med motor. Perfekt fart, segel bärgade i precis rätt tid och alla på hugget med tampar och båtshakar 🙂
Dag 1 på Statia la vi på att gå upp till byn. Wifi och lunch på en kinarestaurang och sen blev det utforskning av ett gammalt fort som låg med fin utsikt över viken. Eftermiddagen la vi på motorn och efter ett bytt finfilter gick hon som en klocka igen.
Dag 2 skulle vi bestiga den gamla vulkankratern. Vi tog dingen in på morgonen och började promenera upp för backen till staden igen (som bara den är ganska brant). Där bunkrade vi på med fyra 1,5 litersflaskor vatten och lite snacks att ha längs vägen. Sebastian hade varit där tidigare och kunde guida oss upp till platsen där vandringsleden började. Han berättade också om att det fanns gott om orm sist han var där. Sen var det bara att traska på i ett par timmar och fram tills vi nästan var uppe såg vi mest skog. Lite torrare än vanlig regnskog och påminde snarare om svensk lövskog en torr och varm svensk höstdag. Nästan uppe fick vi en fin utsikt över kratern (som sedan länge endast består av skog). Där kunde vi välja mellan 40 minuter upp till norra toppen, 120 minuter till södra toppen eller 90 minuter ner i kratern. Vi valde den snabbaste som iofs också beskrevs som den mest krävande. På vägen upp fick vi sällskap av en tupp och väl uppe blev vi belönade med en härlig utsikt.
Tuppen hängde med en bit på vägen ned. Ödlor och eremitkräftor var det gott om men inte en enda orm såg vi på hela vandringen. Väl nere blev det hamburgare till lunch och ett besök i affären. Nästan framme vid dingen låg marinepark office och där hyrde vi dusch, alltid en lyx att få slösa med färskvatten 🙂
Dagen efter seglade vi vidare mot St Kitts och vad som hände där kan ni läsa om i det förra blogginlägget.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Statia levererade. En trevlig liten öl med extremt trevligt folk. Tyvärr rullade det lite i ankringsviken men det är sånt man vänjer sig vid.