Ombord finns nu fem glada knäppgökar som har tagit på 
sig och fått uppdraget att segla hem skutan. Ansvarig (formellt sett i alla fall) har vi Johan, som med sitt Jesuslånga hår seglat omkring 27.000 sjömil. Förste styrman, det rödhåriga energiknippet fröken Inès, brukar hålla koll på vilda barn på segelkollo. Grabbarna grus, även M&M kallade eller Martin och Magnus, är skeppets muskelkrafter och medan Martin experimenterar i kökets gungningar ansvarar Magnus för snickrandet. Undertecknad, Mikaela, har tagit på sig ansvaret för matplanering och dokumentation (läs bloggande). Samtliga är väl egentligen svenskar, fast en halvfransyska och två hemvändare efter några år i Australien respektive Spanien, därav utbudet av identitetsförvirring bland manskapsflaggorna.
Från flygplatsen kom vi till Falmouth Harbour på Antiguas sydkust strax före skymningen. Vi byggde ett berg av väskor på bryggan och jag väntade med Martin i mörkret under stjärnorna medan Johan och Inès fick lift ut till Aurora för att hämta jollen. Att sen åka ut, i mörkret och med flygfiskar runt omkring åt alla håll kändes ganska magiskt. Aurora dök upp ur mörkret som en lite spöklik figur och allt kändes så himla läckert!
Första dagarna blev mest ägnade åt röjning, rensning och omstuvning av allt möjligt för att få plats med våra egna saker. Vilken härlig känsla och stort steg mentalt bara att kunna packa in sina saker i ett skåp och få bort resväskorna ur salongen! Sakta men säkert börjar vi lära oss hitta, förstå oss på alla olika system och boa in oss. Inte för att det var så att saker inte fungerade när vi kom, men man vill ju kasta ett öga på och gå igenom allt så att vi känner oss säkra med hur saker fungerar inför seglandet.
Efter ett par dagar anlände Magnus och besättningen blev komplett. Vi utforskade Saint John, Antiguas huvudstad och hittade en stor marknadshall för frukt och grönsaker som kändes lovande för proviantering. Från Saint John tog vi oss på en liten tur till Jolly Harbour på östkusten där vi fått höra att bästa stora matbutiken fanns – mycket riktigt. Vi bestämde oss för att ta oss dit i stället för att stanna i Falmouth där det inte finns särskilt stora inköpsmöjligheter. Sagt och gjort – en morgon efter frukost på nybakade scones gjorde vi loss från bojen och satte segel. Vind fanns det gott om och även om vågorna var ganska långa och utdragna var de inte direkt små. På ett par timmar tog vi oss till Jolly Harbour och även om vi bara experimenterade utan att riktigt ha fått grepp om Aurora och hur hon rör sig gjorde vi ganska god fart – låg på gränsen till sju knop en stor del av turen. Lite lätt illamående (är jag ju tvungen att erkänna) lyckades jag bli kompis med köket även i rörelse och maten var klar strax innan vi ankrade just utanför mynningen till Jolly Harbour.
Väl på plats gick vi lös på Epicurean Super Market och fyllde tre rågade kundvagnar utifrån den längsta handlingslista jag någonsin hanterat. Första etappen norrut till Bermuda borde rimligtvis ta ungefär tio dagar, men proviantmässigt så har vi velat gäcka Murphy och hans lag om alltings jävlighet och om nu allt som skulle kunna gå fel faktiskt går fel, i fel ordning.. så vill vi kunna slippa gå hungriga under ganska lång tid. Martin och jag hade räknat på de 15 lite mer avancerade och tio lite enklare rätter vi tänker kan förgylla vardagen ombord, och så har vi tänkt oss ’normal’ mat två gånger om dagen i trettio dagar, konservreserver för ytterligare tio dagar, samt frukost, samt marginaler och tja.. Det blev en himla massa mat helt enkelt. Vi tömde hylla efter hylla av allt från mjölk till havregryn. Jollen gick varm fram och tillbaka mellan bryggan och Aurora.
Egentligen ingår varken duschfasciliteter eller wifi för
de som inte ligger vid boj eller brygga i Jolly Harbour, men Inès och jag lyckades flirta in oss hos tjejerna på hamnkontoret och det var en ren fröjd att få ta sig en rejäl dusch och hårtvätt följt av obegränsat wifi… Nu har vi legat där ute vid vår boj i tio dagar och vi börjar närma oss slutet på listan av saker som vi vill gå igenom innan avfärd. För egen del har jag bekantat mig med extremerna – skrovet och masterna, det är där jag trivs bäst. Fast bara av att lalla runt lite och kika på Aurora undertill får jag så stor dyklust, ge mig tuber! Fast det är nog ändå svårslaget att sitta uppe längs med master och vajrar på vår egenhändigt snickrade båtmansstol, rejält fastbunden i en flytvästssele och hissad i storfallet. Om kvällarna blir det mys med film, allmänt hyggesnack uppe i sittbrunnen under stjärnorna och kvällsdopp för att svalka sig mot karibiens fuktiga värme. Vi har hunnit unna oss att ta helg och bara koppla av med en liten vandringstur upp på några kullar här i närheten och där hittade vi en härlig strand. På stranden var det fullt av tillfälliga picknickinrättningar, det verkar vara den lokala stranden, vi var det ena av två ljushyade sällskap, och stämningen var riktigt festlig med en massa grillat i luften. De här människorna vet verkligen hur man gör en rejäl picknick! Ett gäng bjöd in oss att smaka lite av deras traditionella risrätt med kött och bönor, några riktigt smarriga stekta bröd och en fräsch röd dryck med smak av kanel.
Ytterligare en tur till Saint John gjorde att vi fick tag på nästan alla verktyg och praktiska saker som vi inte hittat ute i Jolly Harbour och dessutom upptäckte vi fantastiska förutsättningar för provianteringen på marknaden. Jag frågade en äldre dam om vilka dagar det är mest liv på marknaden, priser och utbud. Det visade sig att lördagar är den stora marknadsdagen, då kommer bönderna in till stan långt före gryningen och marknadsförsäljarna köper upp produkterna av bönderna och sedan drar själva marknaden så sakteliga igång. Denna charmiga dam, Miss Adonis, erbjöd sig att försöka skaka fram vad vi nu ville ha i de mängder vi önskade för att kunna ha en leverans förberedd, förutsatt att vi kunde göra en beställning på förhand. Guld värt! Hon bad mig komma tillbaka dagen efter för att försäkra sig om att det hon kunde få fram var vad vi ville ha och allt kändes kanon.
Det är långt ifrån enbart grönsakerna och frukten som känns riktigt bra. Trots att vårt gäng består av tre människor som aldrig mötts förrän på flygplatsen och två som kännt varandra ganska länge så går all personkemi över förväntan. De första tio dagarnas smekmånad är över och vi lever ju minst sagt tätt inpå varandra. Men vi har det ändå över förväntan bra, jobbar och trivs och myser ihop. Och vad annars skulle vi egentligen kunna göra? De idylliska omgivningarna med vacker natur, korall- och snäckfyllda sandstränder, salta dopp direkt från båten, stjärnklara nätter med starkt månljus och hela mysfaktorn med att bo direkt på havet är minst sagt tongivande.