Storstadsliv på Martinique

Nu är Bequia färdigbesökt för denna gång! Påväg till St Lucia passerade vi St Vincent och Walliabou Bay, den lilla byn där Pirates of the Caribbean 1, 2 och 3 spelades in. Vi la oss på mooring i fören och en tamp i land med hjälp av fem boatboys som sedan la upp alla sina grejer de hade till försäljning på båtens däck. Det var det gamla vanliga, smycken och frukt. Efter lite diskussioner om vem som skulle ha betalt så anlitade vi en kille som skulle skrapa botten på båten. 35 EC (75 SEK) fick han och vi förväntade oss ett ganska dåligt resultat, för hans enda hjälpmedel var en träbit och en kass borste som vi lånade ut. Vi hade försökt oss på samma sak förra året med borste och efter typ 10 minuter gav vi upp eftersom det är jättejobbigt att skrapa rent algerna. Men han jobbade på och efter ca två timmar var hela botten utom kölen så gott som helt fri från alger. Den bästa investeringen hittills 🙂
Några huskulisser och andra ”souvenirer” från filminspelningarna fanns kvar, som vi gick och tittade på. I ett hus fanns en samling på ca 100 gamla telefoner, helt utan förklaring. Telefoner fanns ju inte i Pirates-filmerna och det fanns ingen information om dom…
Vi hade trott att det skulle vara större, men det var en liten liten vik omgiven av tät skog, och det låg bara fem andra långseglarbåtar där.
Vi åkte i gryningen mot St Lucia och passerade på vägen ut klippan som var känd från filmen, ni vet den i öppningsscenen i Pirates 1 där det hänger skelett?

Efter att S:t Lucia fått besök av oss en andra gång (sötvattensduschar!) så var det dags att dra vidare mot nya äventyr. Efter en fin halvvind i perfekta vindar var vi framme på franska ön Martinique efter sex timmar. Vi droppade ankare i skymningen och såg ut över Karibiens största stad Fort de France. Vi var här förra året då vi låg ankrade vid Grande Anse. Därifrån tog vi färjan till Fort de France för att hitta ett ställe som framkallade engångskameror. I år är vi här mest för de stora affärerna (främst Carrefour, som är lika utrustade som de i Frankrike). Ankringsplatsen precis bakom fortet är perfekt. Inte för trångt, och med en gigantisk dingebrygga med soptunnor som saknar motstycke i Karibien. Vår närmsta granne är en tysk man som gillar att gå runt på båten och simma omkring vår båt naken, men med keps.

Här har vi varit i några dagar nu och har bunkrat Creme Brülee, korv, ost och baguetter. Rickard tog en joggingtur igår kväll för att komma iform till sin cykelsemester i Europa i sommar och träffade på ett kompisgäng som också skulle ut och jogga. Rickard, som brukar vara ute 20 minuter på joggingtur var alltså borta i en och en halv timme och jag och Jakob började bli oroliga. Så vi satt och spanade med kikare i mörkret och kände oss som tonårsföräldrar 🙂 Inte kunde vi åka in och spana heller för Rickard hade dingen. Men allt gick bra och vi käkade tacos och kollade på True detective i båten.

Imorrn ska det vara något segelbåtsrace här (den lapp vi fick till båten med google translate-engelska var lite svår att tyda…) så vi måste vara väck kl 09. Det gör inget, för det var precis den plan vi hade. Så imorrn lättar vi ankar och seglar upp till St Pierre, Martiniques fd huvudstad som drabbades av ett vulkanutbrott i början av 1900-talet och blev förpassad till en mindre sömnig kuststad istället. Där var vi förra året också, dåligt med internet, men de har en liten livsmedelsaffär och fantastiskt klart vatten. Från St Pierre är det bara några timmar till Dominica där vi får nya besättningsmedlemmar.

Au revoir!