Idag var det stor skillnad på vind och våghöjd än tidigare. Att ett hav som varit så stormigt kan vara så lugnt dagen efter. Det blåste ett par sekundmeter och vattnet krusade sig på ytan. Tyvärr var det motvind de första timmarna så vi fick gå för motor. (Att kryssa i en till två sekundmeter har vi inte riktigt tid med)
Sista sträckan kunde vi sätta nästan-fullt ställ, med mesan, stor och genua. Strålande sol och fem knop. För ett ögonblick kändes det som att sommaren hade återvänt.
Väl framme i Karlskrona åkte vi till tankbryggan. När vi var färdiga och åkt därifrån så hade Folke glömt sin plånbok på kajen. Men en motorbåt som skulle tanka efter oss hade sett plånboken och ringde upp honom. Så efter att vi lagt till i gästhamnen kom de efter oss med deras båt och kunde sträcka över den. Mycket uppskattat!
Efter en fin solnedgång så är det nu dags för gasolvärmd pizza!
Åh smaskens 😉 kanske skulle prova gasolvärmt hemma med 😀
Vi brukar kolla hur dagen har gått för er innan vi går o lägger oss, och idag var vi glada för att ni fick lite lugnt efter ”stormen” igår! Själv skulle jag inte ens rott ut på en damm när det blåser, men sen är ja ju livrädd för havet oxå 😉
Hoppas ni hade det ok på fina Öland, trots att anledningen var mindre rolig!
Ha de bra! Hoppas ni fick ett roligt sms i veckan förresten!
// The Stones
Vad blir det för hamn nu?
Dagens berättelse var inte av samma goda standard som tidigare. Sista stycket bör refuseras. Borde hamna i hinken, förlåt, papperskorgen. Men tack för en skön dag. Jag sov som en stock på tåget.
Jag menar alltså att det fanns skäl till att jag glömde plånkan. Svårt att förklara detta i en kommentar dock.
Folke – det finns nog värre problem än att glömma
Maria – jo det är jag nog varse om ska du veta. Önskade bara att jag hade kunnat vara till hjälp för dem, istället för att åsamka dem problem. Vi får väl invänta sofies kommentar …
Hoppas ni hinner uppdatera
Vi är oroliga. Vad hände igår. Såg på MT att ni hade besök av sjöräddningen igen och att ni nu ligger i Nogersund.
// Björn och Ingela
såg detsamma, tänker på er