Då var jag tillbaka till Aurora som ligger dockad på Peaks i Chaguaramas. Första dagarna har mest gått åt till att få igång nödvändiga saker som gas, vatten, kyl, cykel, etc. Det har även varit en hel del stuvning av saker eftersom att alla utrymmen varit öppna och allt upphängt för att inte mögla. Nu börjar båten nästan bli bebolig igen. Eller allt är väl relativt, ni som såg hur vi hade det när vi låg på Skeppsholmen i Stockholm förra sommaren, ungefär så är det nu 🙂 Sen har jag gjort lite småärenden som imigration, kollat båt hit från Venezuela (min kusin kanske kommer hit tillsammans med en kompis), undersökt leverans av wifi-antenn från USA, m.m.

Har även börjat få lite kontakt med lokala killar som jobbar med att fixa båtar. Inte jättebilligt men heller inte jättedyrt. Det lutar åt att jag lägger ut lite lackarbete på en som verkar duktig. Sen får vi se om jag hittar någon som kan göra rostjobb, men troligtvis gör jag det själv. Imorgon kommer några svetsare förbi för att kolla på några smådetaljer ombord. Så idag har jag fått riva ner lite inredning för att komma åt.

Innan jag åkte ner hit till Trinidad fick jag rapporter från flera håll som löd typ ”it’s really hot down here”, så jag var förberedd på det värsta. Än så länge är det dock bara 30-35 grader så inget extremt. Däremot svettas jag värre än efter ett gympass, helt sjukt är det! Måste försöka hitta någon att ”hälsa på” i marinan Crews Inn som har en pool 🙂

Annars är det fullt upp från ca 8 på morgonen tills solen går ner vid 18 på kvällen. Plus någon timmes pyssel inne i båten på kvällen. Det tråkiga med att vara själv här nere, förutom det sociala, är att ingenting händer av sig själv. När vi var fem pers som jobbade med Aurora förra säsongen så kunde man hålla på tre timmar med att fixa en grej, och när man var klar var fyra andra saker fixade. Nu kollar man upp efter tre timmar och ser bara det man jobbat på själv.

Jag fick ett mail från en bloggläsare som heter Martin. Han har en Hallberg Rassy Rasmus vid namn Snowbird som han vill ha hjälp att segla från Grenada till Sverige runt maj/juni. Kostnaden för dig blir då mat/diesel/rullande kostnader, alltså inte kostnader för båten som sådan.
Hans hemsida är www.swedishsnowbird.blogspot.com, där kan du kontakta honom om det låter intressant.

Nu har jag förhoppningsvis fem minuter på mig innan internet lägger av igen, så jag ska försöka ladda upp lite bilder från Atlanten och några härifrån Barbados. Det är bara de som jag (Sofie) har tagit men tvillingarnas kamera har varit framme lite mer än min. Dom bilderna kommer lite senare.

För en timme sedan åkte Aurora iväg från Port St Charles och jag, Jakob och Gulan stannar här i Barbados för en veckas chill. Daniel Ljunggren skrev på customs-pappret att han numera är skeppare och nu bär det av till Union Island.

Idag var vi annars och handlade mat på Eddies Supermarket på Church Street i närheten av marinan. Människor är väldigt trevliga här, alla har något att prata om. På gatorna står folk och hänger och verkar göra mest ingenting. I affären fick vi hjälp av alla (inklusive kunder) att handla. Alla ville önska gott nytt år eller berätta om hur man lagar till alla ingredienser. Vi köpte många jerk och bajan kryddmixer. Frukt var dyrt. Sen hjälptes alla åt och lasta in i en minibuss och körde grejerna till marinan. Värmen var tryckande idag, men efter lunch kom en rejäl regnskur som varade i ett par timmar.

Snart ska vi ge upp här vid poolen, åka till hotellet och käka en fantastisk middag. Maten är helt otrolig här. Världens godaste ribs för 60 spänn.

Sitter just nu på Sailors bar vid marinan och njuter av mitt glas röda vin för 15 kronor, och längtar inte alls tillbaka till Kvarnen på Södermalm som senast jag var där tog 65 för ett glas. Dagarna glider lite in i varandra, men vi har jobbat på båten, jag och Jakob har varit på vattenland (lite tveksam kvalité i förhållande till priset), vi har varit på ölfestival och Gulan har kommit!

De båda hamnade mitt i gruppsykologiexperimentet men nu kan vi leva med varandra igen 🙂 Det är ett jäkla sjå att få en grupp att fungera och inte riktigt som man har läst om i andra långseglarbloggar (inte för att vi har skrivit om det så mycket heller) 🙂

Vi har haft lite dåligt med sol den sista veckan här. Men med tanke på den 40 graders skillnad som skiljer Sverige och Gran Canaria just nu så kanske man inte ska klaga, men stannar vi för länge så glider vi nog in i halv-alkoholism. Det börjar bli legio att dricka varje dag. Drabbas vi av extrem abstinens på Atlanten så har jag iallafall något läkemedel nånstans som hjälper mot det!

Skriver mer när vi vet när vi åker!

(På fotot nedan: Conny, en långseglarkompis, och Amanda)

…så dansar råttorna på bordet brukar man väl säga?? Hursomhelst, idag så har kapten Naredi med fru lämnat båten och tagit sig in till Amsterdam. Hittills har Sofie varit den som hållit i tangentbordet men nu passar även vi på att skriva lite.

Vad har vi lärt oss av inblåst väder? Jo, 8a bofort är tecken på sjukt stark vind… hur lärde vi oss detta? Jo, vi provade på att kitea idag:

Första tecknet: Sanden blästrar sönder ansiktet

Andra tecknet: En person måste dra ut den andra personen i vattnet även om minsta kiten används

Tredje tecknet: Det går fort som in i hel”#¤e när man väl är uppe på brädan

Så vad gör man då när man är inblåst, när de inte går att kitea och den riktiga kaptenen inte är hemma?… jo man tar och bjuder in kapten Morgan! Eftersom det tydligen är tisdag, iaf om datorn är rättinställd, så kan man jue inte annat än fira detta! Kvällens aktivitet blir att prova ut den holländska lokaltrafiken för att göra ett besök i Haarlem, enligt vår lokala Volvo Penta återförsäljaren här i Ijmuiden (svårstavat även innan kapten Morgan hälsat på) så är denna pittoreska by långt mer sevärd än Amsterdam som vi alla 3 tidigare besökt. Vi önskar herr o fru Naredi en trevlig vistelse i Amsterdam, så får vi göra en utvärdering och jämföra städerna om några dagar!

Hierbij utbringar een toast aan alle lezers!

Idag är vi med på radio, närmare bestämt kl 09:30 i P4 Stockholm. Vi ska försöka se om det går att lyssna på i efterhand, mer info om det kommer senare!

I morse visade SVT ett inslag om Skeppsholmen i Gomorron Sverige. Gissa vilken båt som syntes i bild?

 

Kolla framförallt i slutet av inslaget där hon zoomas in från för till akter 🙂

Idag och igår har jag varit nere på Aurora och påbörjat rengöringen av dieseltanken. Ett separat inlägg om detta kommer inom kort.

Under tiden dieseln rann över i reservtankar passade jag på att sota vår dieselvärmare. Den användes flitigt under uppseglingen till Stockholm men la stundtals av och då blev det riktigt kallt. I Kalmar (tror jag det var) dammsög vi den men den fortsatte strula sista biten också. Så sedan dess har ”sotning av panna” stått med på vår 50-punktslista (som nu är över 70 punkter).

Dessa dieselvärmare är konstruerade så att de får in diesel i botten via ett mycket litet rör. Problemet är att detta rör lätt blir igensotade då sotet från pannan också samlas på botten av pannan. Lösningen är sotning.

På skolfartyget Lova som jag seglat en massa på finns en likadan panna så jag visste vad jag behövde när jag började; en pannlampa, en toaborste, en dammsugare, lite hushållspapper, en tvättsvamp samt en hink med diskmedel och vatten.

Dammsugare, toaborste och pannlampa är viktigast!

1. Dammsugning

Det gäller att inte ta den finaste dammsugaren. Den kommer att bli lite sotig och jag inbillar mig i alla fall att sotet lätt sätter igen dammsugarens filter, fastnar i motorn, etc. Till Aurora har jag tagit med en gammal avdankad dammsugare som används vid grovjobb, så den blev perfekt.
Det är framförallt i botten av pannan det ligger sot. Men om man dammsuger överallt där man kommer åt så går det lättare i nästa steg. När vi sotade Aurora i påskas låg det stora klumpar med sot i botten (såg ut som tjära), dessa plockade vi upp för hand.

2. Borstning

Ta (helst) en ny toaborste och börja borsta nere i pannan. Om man har en pannlampa på sig och i steg 1 har dammsugit noggrant så kan man se var borstningen ger resultat. Botten och alla rör inne i pannan är viktigast. När alla grejer ändå är framme passade jag på att sota i skorstenen, men där fanns inte mycket sot.

Upprepa steg 1 och 2 tills det inte kommer fram så mycket ny sot.

3. Tvättning

Jag brukar inte tvätta med vatten i pannan, det kommer ändå bli sotigt igen och dessutom är jag rädd för att det ska börja rosta. På Lova vet jag att andra kolloledare tvättar i pannan med vatten, men jag har aldrig förstått poängen (om någon annan vet, kommentera gärna!).

Däremot använder jag en svamp och en hink med vatten och diskmedel för att tvätta av pannan på utsidan. Här är det rostfria detaljer och det är alltid bra att få bort så mycket sot som möjligt. Efteråt torkar jag av med vanligt hushållspapper. Idag skruvade jag även av skorstenen från däck och tvättade den grundligt. Detta har ju egentligen ingen betydelse för att få igång pannan igen, men rena grejer har en tendens att hålla längre eller åtminstone ska mindre irritation.

Tips för att slippa sota så ofta

Det som blir sot i pannan är framförallt det du tänder med. Själva dieselns sot hänger till största del med ut genom skorstenen. Tändstickor lämnar tex efter sig mycket kolrester. Därför brukar jag tända pannan med ren bomull. Häll först i lite t-röd i pannan (när du ser att det börjar komma diesel), tänd sedan en bomullstuss och släpp ner i pannan. Klart!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit lite ofokus med Aurora senaste veckorna, men nu har jag och Jakob gift oss och things goes back to normal.