Mycket har hänt sedan sedan senaste blogginlägget och ni ska få allt i någorlunda kronologisk ordning.

I söndags kväll kom Fredrik, Wille och Åsa till Trinidad och flyttade in med mig på Aurora. De hjälpte i måndags till med att putsa rostfritt ombord och måla lite rostfläckar under kölen. Samma dag anlände Albatross till Chaguaramas och på kvällen våldgästade vi deras sittbrunn med bubbel (för att fira att de tagit sig över Atlanten), rom, cola och några andra flaskor vi behövde bli av med. Sen blev det hamburgare på restaurangen Zanzibar på marinan. Sjukt trevligt!

I måndags blev vi även klara med bytet av kullager för propelleraxeln. Så nästa stora problem var att få båten i sjön. Onsdag klockan 13 var första beskedet, och vi som ville lämna tisdag kväll. Så det första vi gjorde i tisdags var att prata med den ansvariga för maskinen som sjösätter båtar. Han sa att de kanske kunde ta oss om det blev en lucka. Vid 12-tiden sa han dock att allt gick långsamt idag och att han var tveksam. Så jag frågade om inte några öl eller en flaska rom kunde motivera hans medhjälpare. Tydligen hjälpte det för precis när vi ätit upp vår lunch fick vi reda på att nu var det vår tur. Så Aurora åkte i sjön igen och efter att hon förtöjts bar det iväg till customs och imigration för utklarering. På kvällen blev det middag med Albatross igen efter att allt stuvats ombord.

Vid midnatt kastade vi loss och tyvärr blev det ingen vidare smörsegling. Hårda vindar och vågor på runt tre meter gjorde inledningsvis halva besättningen sjösjuk. Kvar var jag och Wille som skötte vaktgången första halva dygnet innan Åsa piggnade till (Fredrik piggnade aldrig till utan var sjösjuk till vi kom fram). Ett och ett halvt dygn senare kastade vi i ankaret vid Union Island, ÄNTLIGEN!

Efter att vi kommit fram har vi klarerat in, ätit lunch (första maten sen hamburgarna i Trinidad), handlat öl och frukt, sovit lite, städat båten, ätit frukt, snackat skit, tagit ett bad och ätit middag.

Känns jätteskönt att slippa Trinidad, att kunna ta en öl i sittbrunnen utan några måsten, att promenera runt på Union, att äntligen seglingssäsongen kan börja! Det enda jobbiga just nu är att det är fullt med myggor just nu när jag står och skriver. Så jag får sluta här…

Den 23 december satte vi (jag och mina föräldrar som kommit för att segla med) kurs från Trinidad mot Grenada. Dock tog det inte längre än en timme innan min näsa kände en bränd doft och jag bad min pappa att gå ner och kolla i motorrummet. Lukten kom därifrån och det visade sig att propelleraxelröret var väldigt varmt. Efter lite funderande beslutade jag mig för att vända om… Inget roligt beslut men jag visste att ska man ha något fixat i Karibien så är det i Chaguaramas (duktigaste mekanikerna, flest reservdelar och lägsta pris). Vi vågade inte köra full fart och hela tiden, och med tidvattnet emot oss (vi hade ju planerat för att få en skjuts ut av det) gick det sakta framåt (0-0,8 knop).

Därför beslutade vi oss för att gå in i Scotland bay, ett beslut som visade sig vara helt rätt. Vi ankrade upp i viken och gick och la oss runt 5 på morgonen. Dagen efter var det julafton och istället för till sjöss så firade vi dagen ankrade i en riktig djungelvik. Vi kunde höra apor, syrsor och fåglar. Vi tog en tur med dingen och såg en sköldpadda. I viken stannade vi till annandagen då det var dags att åka tillbaka in till Chaguaramas igen. Här fick vi plats i den lite lyxigare marinan Crews Inn och låg kvar i fyra nätter. Där hängde vi vid poolen en dag och sen skruvade jag och min pappa isär, och satte ihop, watermakern under två halvdagar. Plus traditionsenligt knytis med andra seglare på torsdagen och lite dominospel på söndagen.

I måndags åkte Aurora upp på land igen och tidigt på tisdagsmorgonen flög jag och mina föräldrar till Grenada för att fira nyår och för att de skulle få se lite mer av Karibien än Trinidad (som inte är det roligaste stället). Jag flög tillbaka hit i torsdags kväll medan mina föräldrar fortsatte upp till ön Carriacou, något de rapporterat är paradiset (jag vet att det är fint, vi var där förra året också).

Igår fick jag hjälp av en mekaniker på området att plocka isär alla delar som omger propelleraxeln. Tyvärr sitter kullagret fast inne i lagerhuset och vi fick inte ut det. På måndag kommer han med fler verktyg och förhoppningsvis pluppar det ut bättre då. Så fort allt är fixat är planen att segla norrut. Imorgon kväll kommer nämligen Fredrik, Wille och Åsa och mönstrar på. Dessutom har jag fått en rapport om att båten Albatross kommer hit med svensk besättning på måndag morgon. De ska fixa lite med riggen. Läs mer på deras blogg. Kanske blir det lite rom och cola med massa svenskar på måndag kväll?

Personligen har jag varit ganska knäckt av av allt problem med det skurna lagret. Efter en månad i Trinidad och fixande med båten såg jag fram emot lite segling och fina öar. Att då få denna motgång var inte roligt. Men jag har fått riktigt bra stöd från alla andra ägare vilket och lite semester från båten, så nu är jag ganska peppad på att komma iväg igen.

Idag har vi varit på en tour ordnad av Jessie James som driver företaget Members Only med temat Tastes of Trinidad. Vi startade klockan nio i morse och kom hem vid halv nio på kvällen. Under tiden han vi köra runt en stor del av ön och smaka på 93 typiska saker för Trinidad. Självklart var temat på morgonen frukost, mitt på dagen lunch, efter det blev det lite sötsaker, sen middag och avslutningsvis glass och lite snacks. Allt detta varvades med frukter och drycker. Riktigt rolig upplevelse!

Kvällen rundades av med livemusik på Wheelhouse pub. Något som kallas parang och är typiskt kring jul här i landet.

Sedan 11-tiden i förmiddags ligger vi förtöjda  i Peakes marina och sjösättningen gick bra. Skönt att vara i vattnet igen även om det fortfarande finns många saker att fixa. Det spöregnade från morgonen till ca tre då vi tog en maxitaxi in till Port of Spain för att utforska citykvarteren. Sen tog vi oss ut till biografen Monvietown och såg filmen Homefront (betyg: tre knopar av fem).  När vi kom tillbaka till båten blev det öl och plump på det nylackade bordet i sittbrunnen.

Jag tänkte precis skriva att ”nu är allt klart för sjösättning”, men det stämmer ju inte riktigt. Om någon timme ska jag måla ett sista lager bottenfärg på vissa delar av rodret och skäddan, och imorgon bitti vid åtta-tiden blir det lite vit sprayfärg på några små ställen på skrovsidorna. Sen klockan 11 åker Aurora förhoppningsvis i vattnet.

De senaste dagarna har jag kollat allt som har med motorn att göra, klättrat upp i masten för att plocka ner fallen, letat delar, plus massa andra saker på to-do-listan.

Mellow fortsätter med lackning ombord och just nu är det byssan, bordet i salongen och en dörr som är projekten. Mafia har kämpat på med målning, spackling, slipning och slutligen tvättning av utsidan av båten. Dessutom så har vi nu namnet Aurora prydligt på plats i fören (efter ett år av frågande om namn på båt, eller vilken båt som är Aurora).

Ikväll kom min kusin Olle hit tillsammans med kompisen Daniel. Vi har precis ätit varsin hamburgare och tagit ett par öl, trevligt med lite svenskt sällskap! På lördag har vi bokat färja till Tobago på morgonen och flyg hem på kvällen. Sen ska vi förhoppningsvis få se Trinidad någon dag också.

Idag tog jag halva dagen ledigt och hängde med ett gäng andra seglare på vandring i djungeln. Det hela avslutades med ett dopp i havet. Lite kallare än vad jag trodde det skulle vara, men berodde tydligen på mycket strömmar och djupt vatten i närheten.

Annars har arbetet fortlöpt de senaste dagarna med Mafia som färdigställer utsidan av skrovet, Mellow som jobbar vidare med lackarbeten (de första börjar bli klara nu efter massa lager med lack) och jag som servar killarna plus installerar fläktar, byter anoder, skruvar upp bladen på vindgeneratorn och liknande småsaker (som ändå tenderar att ta lång tid).

Idag har de äntligen varit här och svetsat det som behövs under vattenlinjen. Inga plåtbyten denna gång men det behövde lägga ett par svetsfogar på ett par ställen. Det betyder att när allt är färdigmålat om ett par dagar så är Aurora klar för sjösättning. Förhoppningsvis blir vi klara med all målning och spackling av utsidan av skrovet tills på fredag. All rost är i alla fall bortputsad där nu. Igår i solnedgången målade jag ett första lager av den övre röda linjen på skrovet, grannbåten tog lite bilder men jag har inte fått dem än så de kommer i nästa blogginlägg.

En kille som heter Mellow (osäker på stavning) hjälper mig med lackning av massa trädetaljer. Man märker att han är riktigt skicklig och gillar det han gör.  Eftersom att vi har så mycket träinredning ombord så har han att göra. På flera ställen har lacken släppt eller blivit repad och det är sådant som han tar tag i. Imorgon kommer även en till kille, Mafia, och hjälper mig med rostarbetena. Ska bli skönt att få lite avlastning där. Sen ska vi nog ha en båt i  bra skick igen snart 🙂

Igår förberedde jag i princip alla punkter på utsidan av skrovet som behöver rostskyddsbehandlas. Eftersom att det var för fuktig luft igår eftermiddag var tanken att jag skulle putsa upp dessa på nytt imorse och sen måla ett första lager med epoxy. Jag hade ställt klockan på 6 för att komma igång tidigt men när den ringde så hörde jag hur det smattrade av regn på takluckan. Sen har det regnet hela dagen så något rostfixande har det inte blivit 🙁 Hoppas på torr luft imorgon förmiddag!

Runt klockan tio kom däremot Chris och hämtade upp mig. Han hade lovat att ta mig till en butik som sålde madrasser och det gjorde han också. Trinidads motsvarighet till Ikea heter Courts och jag kan beskriva det som ett litet Jysk med en design som var modern i Sverige minst tio år innan jag föddes. Mycket grått, brunt och fula blommor. Det fanns (bara) en madrass som skulle passa även om det var ca 30 cm för bred. Men eftersom att jag ändå måste skära till madrassen för att passa skrovets form (inget är rakt på en båt!) så trodde jag inte att det skulle spela någon roll. Det var lite bökigt att handla; först fick vi plasta in själva madrassen med gladpack på övervåningen av butiken. Sen fick vi ta den till bottenvåningen där en medarbetare skrev in massa uppgifter (inklusive mitt legg) i en dator men gav mig sedan en handskriven lapp. Den fick jag ta med mig till övervåningen och visa i en disk för betalning. Kvittot därifrån fick jag sedan ta med mig till undervåningen och visa en tredje person (som inte satt vid dörrarna utan i ett hörn) för att kunna ta med varan ut ur butiken. Sen skjutsade Chris mig och madrassen tillbaka till båten, hur schyst som helst! Väl tillbaka skulle jag bara lyfta in den i salongen men det visade sig inte vara så ”bara”. Madrassen var vikt på fel håll och jag puttade och drog i över 20 minuter för att få in den genom nedgångsluckan. Nu är den i alla fall inne i båten och jag hoppas att den blir mer lätthanterlig när jag klippt bort de extra 30 centimeterna (alternativt att vi aldrig behöver ta ut den). Själva klippningen får vänta till några detaljer i akterhytten är lackade dock, ni får en rapport på bloggen när det är klart om ett par veckor.

Dagens andra ”happening” var dominospel på Crews Inn. Trevligt att umgås med lite andra seglare och spela sällskapsspel. (För Sofie och alla andra som tycker domino verkar töntigt. Detta är inte det domino vi spelade som små med 0-6 prickar, här snackar vi strategispel!). Vann gjorde jag inte men jag hade det roligt och mindre ensamt än i båten. Jag fick skjuts av ett par på en båt som heter Explorer och som ligger ankrade utanför min marina. De berättade att de seglat utanför Venezuela för ett par veckor sedan när de blivit överfallna av pirater (länk till händelsrapport på noonsite). Hemskt att det är så nära och tur att vi ska segla norrut och inte västerut (inga attacker på båtar som seglar mellan Trinidad och Grenada har rapporterats, men ett flertal längs Venezuelas kust). Deras tips för de som ville segla västerut var att först segla upp till Grenada och sedan ta ett ben neråt.

Nu på kvällen har jag stuvat undan alla lösa föremål i akterhytten och salongen. En kille kommer och lackar imorgon och jag räknar med att det kommer att bli en hel del slipdamm. Framförallt är det trät runt diskhon som behöver kärlek. Men jag tänkte passa på att få så mycket lackat som möjligt nu när jag bor själv på Aurora.

Hoppas att ni alla därhemma haft en trevlig första advent!

Man jobbar tio timmar per dag och när dagen är slut undrar man vad man egentligen fått gjort. Men dagarna går ut på att jaga svetsarfirman (som verkar mycket upptagen), knacka rost, leta efter verktyg och tillbehör, svettas, knacka lite mer rost, stuva, duscha, äta och sen orkar man inget mer. Eller jo, brukar runda upp dagen med att se något på datorn innan jag somnar.

Har även börjat putsa på styrbordsidan av Aurora. Det ligger ingen båt där nu så då har man lite mer space att jobba på. Ska se till att tvätta henne, rostbehandla lite, spackla några ojämnheter och avslutningsvis måla de röda linjerna. Imorgon har jag hyrt in en kille som kommer och hjälper mig med det (tungt att flytta bockar själv!). Förhoppningsvis blir vi helt klara med det, i så fall känns det som man kommit ett steg framåt. Ganska deprimerande när resten av jobben man gör mest består av att riva och inte bygga.

På söndag ska jag förhoppningsvis få skjuts av Chris (en riggare som extraknäcker som ormtjusare) till en butik där man kan köpa madrasser. Vi slängde ju ut vår madrass i akterhytten förra året och har klarat oss med bara bäddmadrass. Så vore grymt att få lite bättre sovkomfort 🙂 Efter det ska jag försöka hinna med ett besök till Crews Inns pool. Där var jag förresten igår på deras knytkalas de har varje torsdag. Träffade trevliga britter och norrmän.

Då var jag tillbaka till Aurora som ligger dockad på Peaks i Chaguaramas. Första dagarna har mest gått åt till att få igång nödvändiga saker som gas, vatten, kyl, cykel, etc. Det har även varit en hel del stuvning av saker eftersom att alla utrymmen varit öppna och allt upphängt för att inte mögla. Nu börjar båten nästan bli bebolig igen. Eller allt är väl relativt, ni som såg hur vi hade det när vi låg på Skeppsholmen i Stockholm förra sommaren, ungefär så är det nu 🙂 Sen har jag gjort lite småärenden som imigration, kollat båt hit från Venezuela (min kusin kanske kommer hit tillsammans med en kompis), undersökt leverans av wifi-antenn från USA, m.m.

Har även börjat få lite kontakt med lokala killar som jobbar med att fixa båtar. Inte jättebilligt men heller inte jättedyrt. Det lutar åt att jag lägger ut lite lackarbete på en som verkar duktig. Sen får vi se om jag hittar någon som kan göra rostjobb, men troligtvis gör jag det själv. Imorgon kommer några svetsare förbi för att kolla på några smådetaljer ombord. Så idag har jag fått riva ner lite inredning för att komma åt.

Innan jag åkte ner hit till Trinidad fick jag rapporter från flera håll som löd typ ”it’s really hot down here”, så jag var förberedd på det värsta. Än så länge är det dock bara 30-35 grader så inget extremt. Däremot svettas jag värre än efter ett gympass, helt sjukt är det! Måste försöka hitta någon att ”hälsa på” i marinan Crews Inn som har en pool 🙂

Annars är det fullt upp från ca 8 på morgonen tills solen går ner vid 18 på kvällen. Plus någon timmes pyssel inne i båten på kvällen. Det tråkiga med att vara själv här nere, förutom det sociala, är att ingenting händer av sig själv. När vi var fem pers som jobbade med Aurora förra säsongen så kunde man hålla på tre timmar med att fixa en grej, och när man var klar var fyra andra saker fixade. Nu kollar man upp efter tre timmar och ser bara det man jobbat på själv.

Så var det dags och besöka den gamla skutan Aurora igen! Jakob flög till USA i onsdags och flyger vidare till Port of Spain i Trinidad (där båten ligger) på söndag. Jag (Sofie) stannar kvar i mörka Sverige till februari då jag flyger till Grenada och båten tillsammans med en kompis från Norge som ska vara hos oss i tre veckor.

Det är en lång lista med grejer som ska fixas som Jakob har med sig. Jag förstår inte riktigt hur han orkar, men han får ju några fler soltimmar än mig för besväret. Det som skiljer seglingen från tidigare är att vi kommer ha kompisar på besök. De betalar 100 kr/dag till båtens underhållsfond så det blir en ganska billig semester, även om man räknar in flygbiljetterna. I alla fall om man betänker att de får segla runt bland de karibiska öarna, simma med sköldpaddor och snorkla i reven. Är det någon som är intresserad så är det bara att höra av sig. Förutom den dagliga kostnaden så delar vi på resten av utgifterna, som mat och bränsle. Vissa perioder är redan fullbokade, men anmäl intresse så försöker vi hitta ett bra datum.

Daniel L ska inte vara i Karibien i vår, Martin J och hans Jessica kommer en sväng, och Daniel J satsar på Sverige- och Norge-häng istället. Det blir inte lika mycket stressegling som sist, vi ska njuta av natur, mat och människor och förhoppningsvis slippa känna att vi har bråttom någonstans. Några långseglarkompisar hoppas vi också kunna träffa, som ska segla från Kanarieöarna över Atlanten i vinter.

Häng med!