Färden mot Falmouth gick bra. Det var stundvis nästan helt stiltje och vi gick mycket för motor. Det roligaste var ändå när 10-15 delfiner dök upp runt båten och simmade med hela natten, nästan ända till Falmouth.

Falmouth är en mysig stad med en huvudgata kantad av pubar, båttillbehörsaffärer och små caféer. Vi sitter nu och äter stenugnspizza med vårt nyförvärv Martin. Han kommer som jag tidigare skrivit att segla med oss till Kanarieöarna och eventuellt över Atlanten. Martin har seglingserfarenhet sedan tidigare och sitter på mycket kunskap som vi kan ta till oss. Förhoppningsvis har han något att lära sig av oss också 🙂

Under morgonen träffade vi Paul som jobbar med bland annat transportseglingar och som har hjälpt oss mycket, som att följa med oss till en internetdator för att kolla på väderleksprognosen för Biscaya. Vi kom fram till att vi kan sticka iväg ikväll. Det kommer att blåsa ostligt med helt okej vindar de första två dagarna, sedan öka till som mest 20 meter per sekund i 12 timmar ungefär. Hela överfarten kommer att ta 3-4 dagar med reservation för mer eller mindre.

Som vanligt kommer AIS:en komma och gå eftersom vi inte kommer att ha connection största delen av sträckan. Däremot kan ni gå in på den här länken: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=01JG9bygp8LsODnasnzkvlsTO06upFonl och följa oss via vår Spot som vi kommer att sända positioner ifrån. Den verkar fortfarande inte vilja föra över positionerna till vår hemsida, men på länken ovan kan man följa oss om allt fungerar som det ska.

Ni får också som jag skrivit om tidigare skicka väderleksrapporter till vår satellittelefon. Kolla på passageweather.com över Biscayabukten och skicka ett sms från http://messaging.iridium.com/ till nummer: +88 16315869211. (Skicka inte sms från era mobiler, för då blir det dyrt!) Skriv heller inte å, ä eller ö eftersom det är svårt att läsa meddelandet för oss då.

Håll tummarna nu så ses vi i Spanien!

Engelsk mark!
Det tog oss ett dygn och fyra timmar till Dover på engelska sydkusten. Det var för det mesta kav lugnt på havet och vinden låg runt 2-5 meter per sekund. Vi gick för motor hela vägen eftersom det skulle tagit oss flera dygn om vi seglat. Eftersom vi är såpass sena som vi är så resonerade vi lite som så att det är bättre att gå för motor om det är lugnt väder, än att vänta och tvingas kastas omkring i halv storm. Vädret är ju för det mesta ganska ogästvänligt såhär års.

Vi korsade iallafall engelska kanalen med bravur i rätt vinkel och allt eftersom vi inte hörde någon megafon från varesig helikopter eller coast guard. Däremot kanske vi har slagit svenskt rekord i antalet gånger holländska tullen varit på besök i vår båt, nämligen tre. Första gången har vi skrivit om, då de kom med RIB:en. Den andra gången var dagen efter då vi låg i Vieland och den tredje gången var i IJmuiden då vi lite trötta sa att de redan hade varit ombord och kollat våra pass, men de ville se dom igen. Jag vet inte riktigt vad Holland tjänar på detta, men antagligen skapar det några jobb…

Vår värmare fungerar nu efter att vi köpt en ny cirkpump för smärtsamma 2000 kr. Det är skönt att komma ner i värmen efter en nattvakt, istället för att ligga i underställ och huttra. Igår i engelska kanalen så blev det dock ganska överraskande 25 grader varmt och vi satt i t-shirts uppe på däck. Brorsorna passade på att torka kiteseglen. Tyvärr varade inte lyckan så länge, men vi fick iallafall en försmak på vad som komma skall! I samma veva som värmeomslaget så fick vi en fripassagerare med ombord. En liten fågel (blåmes?) som flög in och satte sig under doghouse och försökte sova. Den var väl uttröttad efter en lång flygning söderut. Daniel och Daniel försökte ge den bröd och vatten men den ville bara sova. Så den satte in näbben under vingen och höll sig krampaktigt fast i en kabel medan båten gungade fram och tillbaka. Så satt den ända in under natten, tills en kraftig våg gjorde att fågeln vaknade upp och flög iväg. Lycka till på vidare färd hälsar besättningen på s/y Aurora!

Engelska kanalen var förresten inte så trafikerad som vi hade trott. Däremot kanske det hjälper att vi har en AIS så att vi kan se andra fartyg med AIS (i princip all kommersiell trafik) och de kan se oss. Det gör att man slipper sitta och noja över de ibland gigantiska fartygen som åker kors och tvärs eftersom vi kan se att vi inte ligger på kollisionskurs.

Vi hade tänkt åka till Brighton, men utanför Dover kl 03 på natten började tidvattenströmmen tillta (i fel riktning), och vi såg ingen mening i att ligga och stampa i 1 knop. Så vi beslutade att gå in till Dover och ligga där under natten. Vi läste i Reeds nautical almanac att vi skulle ”beware of high waves, strong tides and fast ferrys when entering the harbour”, så det var lite nervöst. Däremot hade de ett väldigt bra system, man ropade upp Port control på kanal 74 två miles innan man skulle in genom piren, och de sa ”Good morning sir!” och meddelande när vi kunde komma in och vilken plats vi skulle ligga på. Tilläggningen var knepig eftersom det var ganska strömt, och vi som hade tänkt att lägga oss med fören in mot bryggan gled helt fel och istället gjorde vi en närmast perfekt tilläggning med aktern innerst. Förutom att Martin höll på att ramla i plurret så gick det jättebra. Killarna gick en sväng i Dover efter tilläggningen för att leta efter en öppen pub men kom tillbaka efter att ha käkat kebab och hamburgare men ingen öl.

Idag pratade vi med en trevlig båtgranne, en holländare i 35-årsåldern som hade lånat sina föräldrars båt i två veckor och seglat hit ensam. Han skulle åka idag så vi fick koden till toaletten/duscharna och en broschyr om marinan och Dover. Mycket uppskattat eftersom vi då slipper betala hamnavgiften och kan komma in genom grinden (så att någon av oss slipper stanna kvar på insidan). Vi gav honom vår adress hit till bloggen så han kanske läser detta. Tack!! 🙂

Idag har Daniel, Daniel och Martin begett sig in till London för att hämta upp vår första gästbesättningsmedlem Martin. Som jag skrivit tidigare så kommer det bli lite knepigt med två Martin ocn två Daniel men vi får försöka hitta på nya smeknamn! Martin är skåning så nu blir det tre skåningar ombord, hur ska det GÅ?!?!?! Jag och Jakob var och såg oss runt i Dover, som ju är känt för sina vita klippor. Efter en ganska plågsam vandring uppför branta vägar så kom vi tillslut fram till Dover castle. Lite varstans utmed vägen satt det klisterlappar med texten ”Dover castle” och olika dagar på. Vi tog två som det stod Saturday på och satte dom på jackan. Sen var det bara att ignorera biljettstationen och gå in på museet och de guidade visningarna. (Ja, vi VET att man borde betala och att man ska bidra till att hålla museet öppet osv, men ibland måste man rucka lite på reglerna av ekonomiska skäl.) Dover castle var iallafall väl värt ett besök trots att jag och Jakob höll på att gå vilse i de medeltida tunnlarna 15 minuter före stängning. En visning vi gick på var av det underjordiska utrymme som fungerade som sjukhus under andra världskriget. Att operera i det där dassiga ljuset kan inte varit det lättaste!
På vägen tillbaka till båten handlade vi lite mat i en affär, och konversationen med kassörskan liknar de konversationer man brukar ha:
– So have far have you traveled?
– From Sweden.
– From SWEDEN? Wow!
– Yeah, in a sailing boat.
– All the way in a SAILING BOAT?!
– We´re trying to sail around the world.
– AROUND THE WORLD? Did you hear folks, around the WORLD?! Oh my God!

Imorrn bitti ska vi åter kasta loss och förhoppningsvis segla mot väst. Planen är att stoppa i Falmouth och där invänta en riktigt jävla bra prognos för att gå över Biscaya. Vi tänker gå i en båge runt bukten för att slippa så mycket som möjligt av kontinentalsockeln, som ger de karakterisktiska höga vågorna. Men lite rädda är vi nog allt…

Sea ya! 😉

Nu har vi legat här i IJmuiden några dagar och har planer på att dra vidare inatt mot England. Det blåser helt okej styrkemässigt men vindriktningen lämnar en hel del att önska. Vi går nog för motor längs kusten tills det blir för stampigt och faller av lite mot väst när vinden ökar mer. Förhoppningsvis missar vi inte den smala passagen mellan England och kontinenten.

Som tidigare skrivits så var jag och Jakob i Amsterdam ett dygn och bodde på hotell och duschade varmt och länge! Amsterdam var lite som de större städerna neråt i Europa: stort, ganska skitigt, turistigt, men faktiskt inte så mycket brottslighet som vi trodde. Eller den såg man inte iallafall.

Det blev inga haschkakor för oss, men när vi var på en restaurang på kvällen satte det sig två norrmän vid bordet intill. Jag frågade om de var från Norge och den ena ropade till mig ”TRIPPER DU NÅÅ?!” Haha. De kunde pga hallucinationerna inte läsa menyn, så de gick ganska snabbt.

Det är ganska skönt med minisemestrar. Komma ifrån båten lite och slippa bära runt på så mycket packning som man vanligtvis har vid en semesterresa.

Intill oss lade sig igår en långfärdsbåt med tre besättningsmän som också är påväg ner till Kanarieöarna. De kommer från Estland och verkar transportsegla 53-fotaren ner. Tyvärr hade de gått på nånting väldigt hårt i den stormen som var (den som vi sökte skydd från) och fått en rejäl buckla i fören (se bild nedan). Eftersom skrovet är i aluminium så är det lite mer meck att hitta någon som kan fixa det. Kanske skulle de in till Amsterdam imorgon.
De berättade om hur vädret hade varit därute på knagglig engelska: ”The waves was bigger than buildings! The tallest I have ever seen!”
Lite scary…

Men nu ska det som sagt bli bättre, och vi ger oss av om några timmar. Skicka gärna väderleksrapporter (med vindstyrka och vindriktning) det närmsta dygnet till vår satellittelefon (nummer finns i förrförra inlägget). En bra vädersida är www.passageweather.com

Vi hade hoppats på att komma lite längre än vad vi gjort nu den sista sträckan, men vinden blåste både fel och för mycket, så efter en hård nattsegling med ett helt skörat mesansegel och en ganska omständlig montering av stormstoren, så begav vi oss in mot Amsterdam. Vi vet ju att vindarna blåser såhär this time of year, så det är inget nytt. Men man blir ju alltid lite besviken. Nu har vi lappat ihop stackars mesanseglet flera gånger, så det kanske är dags att den får gå i graven. Det största problemet är att vi inte har haft några rev insydda i den, så det har varit svårt att reducera segelytan när vi velat. När vi haft uppe mesan och ganska lite på focken pga vindstyrkorna så har det ju varit helt fel balans i seglen också, så autopiloten har fått jobba hårt (när inte nån av brorsorna handstyrt, såklart!). Vi ska köpa nytt mesansegel men har lite prisjämförelser att göra först.

När vi tuffade in mot gästhamnen i IJmuiden (ja, det stavas med stort J efter I:et) utanför Amsterdam så lät motorlarmet, och det visade sig att impellern hade rykt igen. Vi vet inte riktigt varför den inte får runt kylvattnet, men kanske beror det på att pumphuset är för dåligt. Det är ännu ett ekonomiskt trubbel vi har. Danne och Martin satte iallafall i en ny impeller på en kvart, så att vi kunde ta oss in i hamnen.

Däremot försöker vi spara in där vi kan. Gästhamnsavgiften här har vi inte avsett att betala. När jag och Jakob igår skulle gå ut och kolla in om det fanns toa och dusch på området och kanske fiska efter en kod från någon annan seglare, så upptäckte vi att man kommer ut från gallergrindarna, men man kommer inte in. Till det behövs ett kort… som man får när man betalat avgiften. Samma sak med toa och dusch. Att komma in är nu iallafall inget problem, eftersom vi tar vår dinge och lägger till vid en liten brygga utanför gallergrindarna. Toa och dusch är fortsatt ett problem, vi vet inte hur vi ska göra där än. Efter typ en vecka utan dusch så börjar det kännas välbehövligt.

Idag var Daniel och sprang en tur och brorsorna kitade ute vid stranden. När de kom tillbaka användes ”ekonomiduschen”, alltså färskvattenslangen på bryggan (som är gratis!). Tyvärr ligger den temperaturen runt fem grader eller så, så det var nog en upplevelse.

Om några dagar kommer en annan Martin och gästar oss, han ska vara med och segla i några veckor. Det blir kul med lite nytt blod innanför skrovet, men vi ser inte riktigt fram emot att ha två Daniel och två Martin ombord…

Så! Nu har vi internet igen!
Vi drog från Cuxhaven igår morse och seglade dagen och natten och kom fram till Vlieland i Holland nu på kvällen. Det är en marina med en piröppning smal som en sticka, så det var lite problematiskt att ta sig in med hård vind och strömt vatten. Tyvärr fick vi lite skrap på färgen när vi gled in i en träbrygga, men det målar vi på senare.

Nog om detta. Under natten blåste det på, och vi fick två ofrivilliga slänggippar med mesan (när vinden kommer in akterifrån och plötsligt fylls seglen från den andra sidan och bommen/bommarna slänger över). Vi hade bara lite på focken och mesanseglet uppe, så det var ingen fara för manskapet, men mesanens skot gick sönder och satt fast med bara en tamp i blocket (den andra hade gått av men hölls fast av en knop som satt där från början). Eftersom det slängde hit och dit av vågorna och vi inte ville att den sista tampen skulle gå sönder och följdaktligen att mesanbommen skulle smälla in i vanten, så säkrade vi den med en tamp vi vanligtvis har till förtöjning.

Brorsorna Daniel och Martin tycker: 1. att allt är spännande, 2. att det är roligt att handstyra. Det här med handstyrningen får vi väl se vad de tycker om efter några veckor, men nu har vi iallafall fått igång autopiloten igen, så vi är inte tvingade att styra för hand längre.
Vi kör samma vaktsystem som tidigare. 3 h-vakter där vi går omlott, alltså 1,5 h, och sedan byte. Det ger lite omväxling i en annars ganska långtråkig vakt i regn och blåst. Under natten var vi också påväg att krocka med en fiskebåt som inte hade AIS. Turligt nog upptäckte vi honom i tid, men han hade inte upptäckt oss. Visar på vikten av noggrann uppsikt, och att man inte glömmer att hålla utkik trots att man blir lite lat av att ha AIS där ju de flesta stora fartyg syns.
En annan sak som vi införskaffat och som underlättar navigationen är en extraskärm till sittbrunnen (se bild nedan). Den kostade 35 euro och gör det mycket bekvämare att navigera på natten, så att man slipper titta ner på skärmen på navigationsbordet. Vi håller tummarna för att den tål fukt och översköljningar 🙂

Men dagens händelse var ändå när holländska tullen kom ombord. Vi hade läst om detta och var beredda, men jag trodde ändå inte att de skulle komma. Jag, Daniel och Jakob satt vakt runt 14-tiden när jag tittar upp och plötsligt ser ett stort Kustbevakningsfartyg ligga några hundra meter bort och en RIB-båt påväg mot oss i full fart. I den satt fyra tullare med bister uppsyn. De ropade till oss att vända båten i nordlig riktning och gå i fem knops hastighet, och sedan körde de upp bredvid och två av tullarna klättrade ombord.
Det är alltid lite läskigt med myndighetspersoner även när man inte gjort något olagligt… Alla papper ska ju vara i ordning, man måste veta var man har sina pass osv. Till en början var de ganska stränga, men efter ett tag mjuknade de upp och skämtade lite. Daniel sa att de skulle säga till nästa gång de vill komma ombord, så skulle vi ha städat bättre och lagat mat 🙂
De gillade inte att vi hade korsat en farled i 45 graders vinkel istället för 90 grader, så vi fick skriva ner en förklaring på papper som de skulle ta med sig. Förhoppningsvis slipper vi böter och att det var för att skrämma oss lite.

Men nu ligger vi alltså här i Vlieland för att pusta ut, laga mesanskot och städa upp. Att få sätta fötterna på något som inte gungar är en välsignelse. Bara att koka vatten eller diska förvandlas i gungandet till en omöjlig uppgift, det tar ca en timme att diska efter att ha ätit en normal måltid. Tänk på det ni med diskmaskiner och spisar som står still! 🙂
Det skulle blåsa kuling och sydlig vind inatt så då tyckte vi att det var lika bra att göra en paus och invänta bättre förhållanden. Tyvärr är hamnavgiften dyr (ca 300 kr) så det blir nog inget långvarigt stopp.

Tack till er alla som läser och kommenterar. Ni om har lite koll på marint väder och vind får gärna titta på väderprognoserna och skriva till oss på satellittelefonen. (Detta gäller i stort sett hela seglingen ner till Kanarieöarna om ni orkar). Vårt satellittelefonnummer är +88 1631589211. Ni kan skicka gratis sms med iphone-appen Satway (skriv då inte 00 i början, utan börja direkt med 88), eller på http://messaging.iridium.com/. Vi kollar av telefonen en gång varje dag. Skriv inte å, ä eller ö, eftersom de förvandlas till en massa tecken och sms:en blir svåra att läsa. Vi kommer tyvärr inte ha råd att svara, men uppskattar alla meddelanden! 🙂

Nu är vi i Cuxhaven!
Det var en lätt slussning ut från Kielkanalen, vi väntade lite utanför slussen innan vi kunde glida in och lägga till vid flytbryggorna. Sedan stängdes portarna och vi steg några decimeter. Nu är det byebye till Östersjön och Kattegatt och hej till Atlanten.
De tre timmarna i floden Elbe till Cuxhaven gick dock lite trögare. Vi hade tajmat så att vi hade medström (och tur var väl det, annars hade vi backat trots fullt motorpåslag i värsta fall) men det blåste på sin in i h-e, och i byarna var det nog upp mot 20 sekundmeter. Vinden blåste bort skummet från vågtopparna och stänket över båten kändes som hagel i ansiktet.
Men! Vi kom fram, och nu ligger vi i citymarinan. På jakt efter försenad lunch så upptäckte vi att varenda matställe i den här stan har stängt när det inte är ”mattider” enligt gamla mått mätt. Det fick bli en sillmacka från en husvagn, och tillslut hittade vi ändå ett köpcentrum där det fanns McDonalds OCH internet! Dessutom fanns det segelmakare och båttillbehörsaffär på vägen, så där har vi varit och snackat med segelmakaren om vårt mesansegel som vi ska lämna in imorrn.
Troligen drar vi härifrån i övermorrn. Vi får se hur vädret artar sig.

Äntligen internet! Vi står vid en stor väg i mörkret med datorn på en soptunna 🙂

Vi skildes från Varberg torsdagen den fjärde oktober. Även om jag och Jakob hade lämnat Stockholm tidigare och på det sättet redan börjat vår segling, så kändes losskastningen från Varberg som den riktiga starten.

Vi stävade mot Kiel, för att ta Kielkanalen och slippa Nordssjöns beryktade vågor. Eftersom vi kanske är de sista långseglarna i år att dra från Sverige så är vi väl medvetna om den ganska tuffa seglingen som väntar innan vi kan slappna av på Las Palmas. Trots det så är gunget och motvinden och regnet inte roligt när man väl är i det. Vi körde tretimmars-vakter med överlappning, så t.ex. Daniel började 1,5 h, sen satt jag med honom i 1,5 h. Sedan gick Daniel av och väckte Martin som satt 1,5 h med mig osv. Eftersom vår autopilot inte ville starta när vi seglat från Varberg, så var det nödvändigt att gå två och två (Vårt sjökort ligger på datorn som står på navigationsbordet inne i båten). Sista dagen skörade tyvärr vårt gamla mesansegel i underliket i en ofrivillig gipp. I två dagar och två nätter seglade vi från Sverige, genom Danmark och till Kiel, där vi la till i stiltje i en gästhamn. Vi möttes av två tyskar som berättade om staden och gav oss deras gästhamnskort, vilket gav oss tillträde till toaletter och duschar i deras klubbstuga. Det var skönt att duscha, men tyvärr var inte utrymmet städat på kanske två månader. Spindlar och spindelnät hängde i klasar i taket och shamporester och hår låg ingrott på golvet. Tydligen var tjejduschen bättre än killduschen, så Danne, Daniel och Martin duschade på tjejernas.

På kvällen drog samma killar iväg för att utforska stan, och kom hem kl 05. De hade det tydligen mycket trevligt, men det är ett mirakel att de kunde gå upp kl 08 och vara vakna tills vi lagt till här i Rendsburg. Slussningen in i Kielkanalen gick bra, vi (eller jag) hade väntat mig en stark ström och stor höjning av vattennivån, men det var bara någon decimeter. Imorrn ska vi ge oss av igen och lägga oss precis innan slussen ut mot Elbe.

Vädret är kallt, regningt och blåsigt, men vi tuffar på!

Nu pågår det absolut sista innan avfärd. Att packa ner och trycka in allt i alla tillgängliga skåp och utrymmen som finns.

Vi läste igår i Aftonbladet om tre danskar som hade förlist och omkommit på Biscaya i sin trimaran. Det känns inte helt kul att läsa om, men samtidigt så är det ju vansinne, enligt mig, att segla över Biscaya i en trimaran på hösten. Dom är väldigt känsliga för kastbyar och är inte lika stabila som t.ex. vår stålbåt. Jag hade nog inte ens seglat i en katamaran över Biscaya på hösten.
Men vi tänker på dom och på deras familjer…

Hur som helst. Nu ska vi ta en lunch här i hamnen och sedan ge oss av mot Danmark. Vi kör troligen nattsegling, och vindstyrkan ska vara rätt okej nu i några dagar. AIS:en får vi hoppas fungerar, men försvinner vi från skärmen så behöver ni inte tro att vi har sjunkit. Det ska mycket till.

Sen får vi se när jag skriver igen. Det blir nog nån kort uppdatering via mobilen om vi har täckning innan vi går in i hamn och kan få WIFI.

Tack för allt stöd här i Varberg och på nätet!
Hälsar besättningen på s/y Aurora

Nu har vi varit med i radio igen, i Vaken med P3 och P4. Dom ska följa oss under resans gång lite då och då är det tänkt.

Jakob fick snacka, och nästa gång blir det någon annan. Hoppas ni tyckte det var kul 🙂 Martin dissade oss ikväll så därför är det bara jag, Jakob, Danne och Daniel på bilden.

Vi återkommer om var ni kan efterhandslyssna.

Idag var Danne och Daniel på kalas och tog med sig bullar tillbaka 🙂

Förutom det så har jag lackat hyllorna i förpiken och gjort klart jackstaysen (de svarta säkerhetsbanden på däck, se bild). Carsten från Elbe som har en affär här i hamnen och kör fisketurer var förbi och donerade två dörjar och en pilk, precis vad vi behöver och har letat efter! TACK!
Daniel drar elen till ankarspelet och Jakob försöker få AIS:en att fungera. Vi kan se andra båtar men de kan inte se oss (och ja, vi har en AIS där bägge ska funka).

Tyvärr kom ännu ett bakslag idag. När vi skulle dra kablar från däck bredvid mesanmasten så upptäckte vi rostangrepp där också. Danne slog ett slag med hammaren och så gick det hål. Med hammaren fick vi upp ett hål stort som en knytnäve. Nu har vi skurit ut med marginal och så får vi svetsa där sen. Nu är det ju ovanför vattenytan, så vi behöver inte ta upp båten. Men vi är ju inte direkt förvånade, att hitta hål lite varstans tillhör vanligheterna här.

Nu ska vi hem till Håkan och sova, efter att ha tillbringat en halvtimme i lackångorna i förpiken så slutade mitt balanssinne att fungera, så jag tror inte att det är någon bra idé att sova där inatt.

Först var vi kvar i Sverige för att vi inte hunnit fixa allt väsentligt, men nu ligger vi kvar för att det blåser fel och för mycket. Något som det säkert kommer att göra nu när vi är framme i hösten.

Vi hade tänkt släpa ut allt på kajen idag och stuva in igen på rätt plats, men det skulle regna så det blev inte av. Däremot byggdes väggen i akterhytten tillbaka, alla solpaneler monterades klart (vår båt går numera under namnet Kärnkraftverket) och den sista rostfria boxen sattes fast. Jag monterade dit jackstaysen på bägge sidor som är säkerhetsband som går från för till akter och som man kopplar sig i när man är uppe på däck nattetid eller vid dåligt väder. Så nu kan vi även ha hundar i koppel ombord, mycket praktiskt! 🙂

Vi var ännu en tur på Eliassons/Seasea och kom tillbaka med schackel, saxpinnar och lite andra riggreservdelar. Jakob körde runt halva Varberg för att hitta en mutter till AIS-antennen. Eftersom den är vit så fick man en och annan fördel när man skulle över gator t.ex…

Tyvärr var jag och Jakob inte vid båten när Ola och Carina Wilhelmson kom förbi med en hejdå-present. Det är dom som äger Ansön som är till salu och som vi fick klätterselen av. Ett vin i plastflaska som heter Aurora är närmast den perfekta presenten man kan komma! Tack!

Till alla våra trogna fans kan vi berätta att vi kommer att vara med i radio natten mot onsdag kl 00:15. Alltså den 3:e oktober. Det är programmet Vaken i P3 och P4 som kommer att prata med oss några minuter. Eventuellt (om vi är underhållande nog, kanske?) så vill dom följa upp oss då och då under seglingen.

Annars har det varit fullt ös här idag. Solpanelsfästet som Martin och Daniel kom med är uppskruvat och solpanelerna monterades fast nu på kvällen så det var för mörkt för att ta kort. Ett litet problem vi har är var vi nu ska sätta akterlanternan… Någon som har förslag?

Danne och hans pappa Håkan har jobbat med avgassystemet så nu har vi en betydligt större dimension än vad som var tidigare. Tyvärr innebar det en liten inkräktning på min och Jakobs koj i akterhytten men slangen ska byggas in så gott det går och så får vi klippa madrassen efter nya måttet.

Jag och Jakob var på Eliassons båtvarv/Seasea på Getterön här i Varberg och fick riktigt bra pris på lite smått och gott. Vi köpte t.ex. skot till focken för halva priset. Nu har vi vitt skot (det gamla) till genuan och blått till focken, vilket gör att vi ser direkt vilket skot som är till vilket segel.

Nu strax före 12 på natten så håller Danne på med nåt i motorrummet (jag kan förklara det mesta här på bloggen, men ibland får ni hålla tillgodo med ”förklaringen” som ovan), Jakob installerar kylen och brorsorna gör det sista på badbryggan. Sedan återstår att stuva undan allt. Vi funderar på att ha några konserver i kölsvinet men vill ha någon slags matta under för att inte konserverna ska ligga dikt an mot skrovet. Vi har fått mycket bra mat, nu i Varberg från Dannes släktingar Lotta (faster) & Stefan och Bosse (farbror) & Ingrid som ska få plats någonstans. Det bästa är ju att stuva de tunga konserverna så långt ner i båten som möjligt.

Jag skrev ju om klätterselen vi fått häromdagen. Nu har vi också fått en grill i syrafast stål av Göran på Mefag som är perfekt att ha ombord på båten. Mefag har också grillen till försäljning på deras hemsida.

Idag var Danne och Jakob i Göteborg och handlade kyl, avgasslang, genomföring till avgasslangen, lite tågvirke och avluftning till toatanken. Kylen håller på att installeras i detta nu. Efter några cl päronkonjak går det som en dans!

Annars har det ösregnat hela dagen. Jag har tömt akterhytten för att vi ska komma åt att fixa avgasslangen, vilket ska påbörjas imorrn. Det gick bra förutom att jag råkade tappa hela innehållet i nätet ner i kölsvinet under kojen när jag skulle klippa ner det. Det är nog det jobbigaste med att bo här. Denna ständiga brist på plats, man slår alltid i huvudet eller välter något.

Dagen avslutades med kräftskiva á la Aurora. Halvtinade kräftor, öl och bake off-bröd. Kräftorna halvtinades i den icke fungerade kylen och tinades färdigt framför värmefläkten på golvet. Kräftskiva behöver inte vara mer komplicerad än så 🙂

Idag var det segt att gå upp. Iallafall för mig och Jakob som fått överge vår tempurmadrass i akterhytten pga kabeldragning och avgasrörsförstoring och sov i förpiken. Inte riktigt samma komfort som i akterhytten. Vi fick dock frukost på sängen av Martin så det vägde upp.

Innan lunch kom det två blivande långseglare på besök som vi fått kontakt med via bloggen. Vi snackade långsegling och de bjöd på kaka. Sådant uppskattas 🙂
De har en båt på 32 fot (om jag inte minns fel) som heter Albatross och ligger på Getterön inte långt härifrån. De planerar att dra iväg nästa år, så vårt främsta tips var: Börja i tid!
Sen bjöd dom in oss till deras båt, så vi åkte dit och tog en titt. Även fast den är ganska mycket mindre än vår så var den väldigt luftig och med fint ljusinsläpp. Vi önskar Erica och Sebastian lycka till nästa år!

Idag åkte brorsorna till Helsingborg för att hämta solpanelsfästet och för att ordna det allra sista hemma. De kommer tillbaka imorrn. Danne sover hos farsan inatt så jag och Jakob är ensamma på båten, ÄNTLIGEN! 🙂 Den lilla tid man kan få ensamma är faktiskt väldigt bra nu när vi bor så tätt och i denna röra som är innan man har fått allt undanstuvat.

Det blir nog svårt med att komma iväg imorrn… Vår motor har ju varit lite till och från kanske man lugnt kan säga. Och igår kom Dannes pappas granne förbi som jobbar på Volvo Penta. Han undersökte saken och tydligen är vår avgasslang mycket mindre än vad den borde vara. Förra ägarna satte i en ny motor och om avgassystemet satt kvar sedan dess eller om de gjort om avgasslangen (till en fjärdedel av den egentliga dimensionen) vet vi inte. Grannen menade att motorn har andats som genom ett sugrör. Så det kanske inte är så konstigt att den inte har mått så bra. Tassarna måste också sättas fast som jag skrev om tidigare, men det går ganska fort. Att vi måste ordna till avgasslagen kom som ett stort bakslag eftersom vi tänkte dra imorrn, men vi kan inte riskera att behöva bogseras i andra länder än Sverige. Då försvinner vår lilla budget rätt snabbt.
Förhoppningsvis kan vi fixa avgassystemet utan att ta upp båten, vi ska titta på det idag.

I förrgår dog vår kyl också. Kontakterna i elekronikboxen var väldigt ärgade så vi måste nog köpa en ny kyl istället för att lappa ihop hela tiden.
Vi håller också på att göra klart värmesystemet (vi har vattenburen dieselvärmare). Vi har upptäckt att det läckt en hel del och att det var fullt med grus i slangarna. Just nu känns det som att allt vi rör vid måste göras om.

Så många motgångar nu och vi är så sena redan. Vi måste fixa klart avgasslangen och lite annat men sen drar vi. Vi siktar på denna vecka.

En positiv nyhet är att ägaren till s/y Carisma (båten som ligger här och som är till salu) Ola Wilhelmson var här och GAV BORT en väldigt lyxig klättersele. Väldigt uppskattat! Det finns många hjälpsamma människor också!