Vi trivs finemang i vår marina med pool och wifi här i Trinidad. Marinan heter Crews Inn och kostar en slant, men det fanns bara en plats kvar och den knep vi när vi ringde runt till marinorna två minuter innanankomst till hamnen i Chaguaramas. Daniel och hans kompis Marcus har kommit med flyg från Barbados så nu är vi fem personer ombord. Vi har badat, några har varit i Port of Spain (huvudstaden), letat båttillbehör och haft det ganska bra i värmen. Att det har varit vindstilla de här dagarna är lite jobbigt, då det blir så otroligt varmt. Att sedan stå och laga mat i byssan med gasolen adderar ytterligare till värmen.

Igår var det långseglargrillning i marinan. Alla tog med sig eget kött och dricka, plus att man gjorde nåt tillbehör som alla fick vara med och dela på. Kul initiativ av långliggarna i marinan, men tyvärr var det inte så mycket folk i vår ålder.

Trevligt var det också första kvällen, då alla marinans gäster bjöds på middag, alkohol och steel band-musik.

Idag bokade vi biljetter till karnivalens mud-event, en fest som börjar kl två på natten och slutar på morgonen. Det går i princip ut på att kasta lera och färg på varandra. Alla säger att det ska vara ”it” här så det är bara att hålla tummarna.

Efter tre försök till wifi idag så har vi äntligen lyckats. Tvätteriet som vi tvättar hos idag skulle ha internet, men det hade de inte kvar. Sedan släppte Jakob av mig på ett café i huvudstaden som vi vet har internet, men då var inte chefen där och det var bara han som visste lösenordet. Nu befinner vi oss på ett glasshak som har wifi, men ägaren rullade ut en bönematta och bad på golvet så vi fick vänta lite på lösenordet 🙂
Dagarna i Tobago har varit fina. Vi saknar Union Island lite för den där familjekänslan, men det är å andra sidan lite kul att kunna köra runt, se på bio, shoppa och göra saker som inte gick att göra på Union.
Innan vi åkte så hoppade Daniel L av för att spendera lite tid på Barbados med en kompis. Efter en natts segling med mig, Jakob, Daniel J, Martin J, Jessica och Martin L (varför ska alla heta samma?!) 🙂 så kom vi fram till vår första ankringsvik i södra Tobago. Vi spenderade sedan ett par timmar för att försöka få ut pengar ur en bankomat, den ena var under service, den andra (drive through-bankomat) var out of order och den tredje ”fungerade” men gav oss inga pengar. Till slut gick vi tillbaka till den första som de gjorde service på och som skulle vara klar om 30 minuter (enligt en förtryckt skylt). Det var inga 30 minuter men tillslut fick vi våra pengar iallafall. Mission nr 2 var att få i oss lite mat. Vi tog det närmaste och hoppades på det bästa. Det var ett yogaställe som serverade helt fantastiska sallader och mackor för ungefär 65 spänn. Dit har i återvänt några gånger. Cafeet ligger i Crown Point och har öppet mellan 12 och 18 och heter typ Cafe Backyard.

Mission nr 3 var att klarera in. Bussarna verkar inte gå så ofta, men ska man någonstans så ställer man sig vid vägen, tecknar med handen att man vill ha lift, och vips så plockar någon upp en. Vet inte riktigt om lokalborna betalar något (de liftar hela tiden), men vi får iallafall betala ca 5 kronor per person. Eftersom vi var sex personer så blev det ofta lite trångt i bilen. På immigrations fick vi vänta ett bra tag innan en tant sa till oss att vi skulle komma tillbaka dagen efter kl 08. Vet inte riktigt varför, eftersom klockan var 15 och så tidigt brukar de inte stänga. Dagen därpå var vi iallafall där kl 08, efter att ha fått lift med en indier som pratade om sin dedikation till meditation, karma och att ”bara man har ett rent sinne så kan man göra vad man vill”. Efter att ha klätt oss efter klädkodens alla regler (eller nja, vi som hade flipflops fick vänta utanför) så fick vi vänta lite till innan vi fick fylla i mängder av papper. Kopiator verkar saknas. Penna fick man tillhandhålla själv. När prodeduren var avklarad och Martin L utklarerat sig eftersom han skulle till Kuba några dagar senare så drog vi till customs som såklart inte ligger bredvid immigrations. På vägen klappade vi papegoja och köpte frukt och grönsaker på marknaden. Jakob fick fylla i de sista pappren på customs och blev tipsad av ett holländskt par att skriva att vi kom samma dag, vilket gjorde att vi sparade ca 200 kronor.
Mellan de första dagarna och nu så har Martin och Jessica hyrt ett rum på hostel, Martin L har åkt till Kuba (so long Martin, vi ses i Sverige!), vi har hyrt bil (rekommenderas), vi har varit och kollat in öns största vattenfall i en regnskog, Martin, Jessica och Daniel har surfat (och försökt komma överens med surfarna, vilket inte lycktats så bra) och kiteat. Jag och Jakob har varit på bio tre gånger, den sista gången var också de andra med. Biokulturen här är att man ska sitta längst bak i salongen, aldrig har vi sett någon sitta längre fram än andra raden bakifrån. Efter några dagar flyttade vi oss till Booby Point, där vi ligger nu.
Vädret är fuktigt varmt med mer regn än Union Island, kanske en, två regnskurar varje dag. Prisnivån är oftast som Sverige, ibland lite billigare och ibland lite dyrare. Mat och bensin hör till de billigare. Deras största stad Scarborough är en högljudd stad med högt tempo, mycket trafik och låga hus. Som på många öar i Karibien så är det ruckel, ruckel, ruckel och sedan plötsligt ett högt nybyggt KFC-hus. Det finns några gallerior, vi handlade i en igår. I Puma-affären hade de 75 % så vi fick fyra par skor och ett par shorts för 1000 kr.
Imorrn ska vi vidare till Trinidad och karnivalen. Vet inte riktigt hur det ser ut med marinor och ankringsplatser men det löser sig nog. Jag är lite trött på segling så jag skulle gärna ta färjan men samtidigt är det skönt när många seglar och kan stå vid rodret.

…kommer ett riktigt blogginlägg med bilder och allt! Det är lite svårare med wifi här men ska försöka hitta ett nätverk imorrn. Det är ju ett projekt att ta med sig datorn in till land utan att få den genomblöt dock 🙂

Vi trivs iallafall fint här i vår lilla ankringsbukt. Surf, bio, bad och bruten tå står på menyn.
Återkommer!

Nu har vi stuvat undan i båten och är redo för nya äventyr, så om nån timme kastar vi loss mot Tobago. Det tar mindre än ett dygn så någon Atlantsegling blir det inte 🙂
Enligt uppgift ska wifi i Tobago inte vara nån höjdare så vi får se när vi hörs igen.
So long!

Den senaste veckan har många åkt härifrån Union Island. Amanda som följt med oss sedan Las Palmas har tagit flyget hem. Brorsornas kitekompisar har också åkt. Vi har också flyttat in Aurora till bryggan så att vi slipper åka fram och tillbaka med dingen. Nu är vi sex personer ombord så det tar sin lilla tid att planera in- och utåkningar. I förrgår hade vi köpt en massa lobstrar av ägaren på stamhaket Big Citi. Han och hans personal hjälpte oss med att koka dom, och sedan tog vi med dom till stranden och lät dom ligga några minuter på grillen. Tillsammans med vitlökssmör och potatissallad som svenskarna på Sassy Lady hade med sig så blev det en riktigt smarrig måltid.

Igår drog vi iväg till Happy Island, en liten ö som en snubbe byggt själv av snäckskal och annat. Där kan man sitta och titta på solnedgången och dricka sin rum punch. Egentligen borde vi kanske ha tagit det lite lugnare eftersom det är full moon party ikväll, men det går säkert bra. Om ett par dagar ska vi åka vidare mot Tobago. Många säger att det är en av de bästa ställena i Karibien så vi ser fram emot det!

Tyvärr får jag inte över bilderna från kameran till datorn just nu så håll tillgodo med några mobilbilder.

Äntligen har vi fått se sköldpaddor!
Idag käkade vi frukost på Big Citi (igen), köpte fyllda baguetter och kastade loss med Aurora mot Tobago Keys, ett marinreservat med finfina stränder, rev och sköldpaddor. Danskarna Signe och Anders följde med. Seglatsen tog en och en halv timme och vid lunch ankrade vi tillsammans med de andra båtarna.

Några timmar spenderades sedan med att sola, snorkla bland sköldpaddor och fiskar. På ett litet berg vid stranden på ön fanns leguaner i träden och landsköldpaddor, lite Galapagoskänsla 🙂 Sköldpaddorna i vattnet var supersnabba och man fick verkligen anstränga sig för att klappa dom. Allt som allt var det en superhärlig dag, och nu är vi tillbaka på Union Island för att äta middag.

Nu är besättningen samlad igen på Union Island. Jag och Jakob sov över hos Pontus som hade ett superfint hus precis vid stranden. På kvällen var vi på lokala restaurangen som var otroligt mysig med livemusik, god mat och trevligt folk.

Men det var dags att dra vidare, så vi flög tillsammans med 10 andra med ett propellerplan mellan Barbados och Union Island. Det tog en timme, och Daniel och Amanda mötte oss vid flygplatsen som bestod i en landningsbana och ett hus. Union Island är en liten ö i Grenadinerna som lockar kitesurfare och folk som vill njuta av den fina miljön. Det finns en huvudgata där de säljer frukt och grönsaker, ett par minimarkets och några små affärer som säljer allt möjligt. Två gånger varje dag landar planet här, och varje gång tror man att de ska köra rakt in i trädtopparna, men det går alltid väl.

Första kvällen var det fest utan dess like, vilket innebar att dagen därpå tillbringades i ett lite lugnare tempo. Efter en match med det lokala fotbollslaget fick vi en förfrågan om att spela en tävlingsmatch med dom. Så dagen efter satt det lappar över hela byn om att ”Sweden vs. Union Island” skulle spela match och att ”You can´t miss this one!” Vi sprayade Sverigetröjor, gick till planen i procession med lokala killen Mango som gick först och trummade och tutade. Vi spelade en hård match, och hade en hejarklack som bestod av byns turister som hade gemensamt att de bodde närmre Sverige än Karibien 🙂 Det andra laget hade fotbollsskor och var betydligt mer tränade än vi, men helt bakom flötet var vi ändå inte. Det slutade 9-4 till ön, så vi fick tyvärr inte höra vår nationalsång spelas. Efteråt gav representanten för skolan ett tal och tackade oss för att vi deltog i matchen. Vi hade med oss klockor från Paperwatch som vi gav bort till barnen, och det blev en rusning utan dess like. Så nu går alla byns barn runt med vita klockor på armarna.

Efter en dusch och en öl så käkade vi middag som tog så lång tid att få att vi nästan gick därifrån. Och då är vi ändå ganska vana vid Island time. Efter kanske 3,5 timmar kunde vi få gå därifrån och gå och lägga oss med viss träningsvärk.

Nu sitter vi på stamrestaurangen Big Citi och käkar en gratis frukost som tack för att vi hade tryckt deras logga på våra matchtröjor. Vi ska vara här i ca en vecka till, och sen stäva vidare mot Trinidad och karnivalen. Men mer om det senare.

Igår kväll träffade vi Simon från svenska båten Warskavi af Gamleby (theinspiration.se) på favorithaket Blue Room (under happy hour såklart!) De har hela tiden legat före men nu är vi äntligen på samma plats. Eller, nja, åtminstone var han här och vi också. Warskavi är på Trinidad och Aurora någon annanstans (St Vincent?) så båtarna hinner nog inte mötas innan Warskavi ska vidare genom Panamakanalen.

Det blev iallafall en kul kväll med mycket seglingssnack….och rom.

Idag hängde vi på den perfekta (men lite för turistiga) stranden Accra beach och kastade frisbee, solade, badade och käkade glass. Helt i fas med livet alltså. Vi skulle egentligen sett Pontus bekants steel drumming ikväll men vi hade inte hans nummer och glömt bort vart vi skulle, så det blev film och grillning här hemma istället. Helt okej det med!

So long!

Igår var det ju sushikväll i trädgården där vi bor. Vi skulle ta med oss något och bakade en marängäppelkaka. När vi skulle gå ut så visade det sig att ägarna hade bjudit halva stan och jag insåg snabbt att jag måste fixa till mig lite för att anpassa mig till partystämningen. Vi slängde ihop en tonfisksallad också och gick ut för att snacka med alla som kommit. Det var en saling blandning av locals, grannar, hyresgäster och gamla vänner till ägarna. Vi träffade några svenska tjejer som brukade komma hit en månad varje år och snackade lite med dom. En kul kväll med sushi, efterrätter, vin och Banks (Barbados lokala öl).

Idag var vi på Sunbury Plantation House. Det är det mest välbevarade plantage-huset på Barbados och tillsammans med miljön och memorabilian berättar den historien om sockerplantagen, slavarbetet och livet på Sunbury för de rika britterna. När vi satt på uteserveringen i parken för en afternoon tea såg vi också några apor som sprang omkring. De finns lite överallt på ön och är tydligen importerade hit på 1700-talet.

På kvällen hann vi med att träffa Pontus, en surfare från Helsingborg, som ska vara på Barbados/i Karibien i ett år. Vi hängde på Blue Room som numera är vårt favorithak både när det gäller mat och drinkar. Mellan 6-7 är det happy hour och drinkarna kostar 12 SEK. Mellan 9-10 är det happy hour igen, och mellan 10-11 är det gratis drinkar för tjejer (som delar med sig lite till resten av gänget…) 🙂 Inte nog med att drinkarna är billiga, dom gör också väldigt goda hamburgare.
Pontus bor väldigt billigt i ett litet hus vid stranden, vi kom överens om att ses hos honom på tisdag igen då vi ska gå och se på en kille som spelar steel drums som Pontus hade träffat.

Tyvärr hamnar bilderna lite i oordning, men kanske kan ni fundera ut vilka som hör till vilka 🙂

I förrgår hade vi Jop på besök. Han är en av holländarna som seglade med oss från Portugal till Las Palmas och som nu också hittat en båt som han seglade över Atlanten med. Tyvärr var skepparen väldigt auktoritär och lät honom inte laga mat och knappt röra seglen men nu är han fri från den båten och bor på en annan här i Barbados. Kul att ses igen, det är alltid många historier som finns att berätta när vi seglare inte har setts på ett tag.

Igår landade Jessica, Martins tjej, på Barbados. Vi bjöd på grillmiddag hemma hos oss. Hon skulle vidare till Union Island idag till de andra i besättningen, så vi följde med henne till flygplatsen (hon hade två surfbrädor med sig, men bajanerna har inget emot att trängas) 🙂 Väl där visade det sig att de hade gjort en felbokning men de skulle göra en mellanlandning på Union Island för hennes skull!

På flygplatsen ligger ett Concorde-museum som vi passade på att besöka. Det var ganska dyrt inträde, 40 Barbados dollar per person, men det var häftigt att spana in flygplanet, se en film som projekterades på flygplanskroppen, och gå ombord. Lite historia om Barbados flygplats och om turistflygets historia fanns också. Värt ett besök!

Ikväll har vi blivit inbjudna till sushiparty i trädgården av ägarna som har de lägenheterna vi bor i. Vårt bidrag till festligheterna blir en marängäppelkaka som vi hoppas blir bra, den står i ugnen nu.

Annars är det chill som vanligt. Jag har bränt mig lite av solen eftersom jag intalar mig att jag inte behöver smörja in mig längre men så är det uppenbarligen inte 🙂

Har ni inte sett resten av besättningens blogginlägg som finns under detta, läs det så får ni reda på vad dom har haft för sig på Union Island. (Nu även med bilder!)

Idag bestämde vi oss för att stanna en vecka till på Barbados, närmare bestämt i Christ Church på sydsidan där vi har spenderat de senaste dagarna här på Barbados. Vi trivs så bra i vår lägenhet med tvättmaskin och grill och strand några minuter bort. Vi ska också få besök av lite roligt folk som vi lärt känna under livet som långseglare. Det är häftigt hur man kan lära känna människor under en resa från Sverige till Karibien och träffa på samma människor lite här och var.

Dagarna som gått har Gulan varit och dykt två gånger. Jag och Jakob har nöjt oss med att snorkla, men det var häftiga vrak som vi såg genom cyklopet. Eftersom vi visste var vraken var så kunde vi skippa att åka med någon arrangör utan bara simma ut själva. Gulan simmade under oss på botten och vi över på ytan. Tydligen hade det simmat runt sköldpaddor nere vid botten men jag och Jakob hade inte sett dom. Men nu kan vi iallafall säga att vi har simmat över sköldpaddor!

För ett par dagar sedan hade vi grillparty med långseglargänget på Ultima Thule. De har nu lyft upp båten och ska få ordning på skäddan. Kul att träffa dom igen, senast var det på Las Palmas där vi låg grannar på marinan. Svenska Niklas som var gästbesättning åkte hem igår (eller var det i förrgår? Dagarna flyter lite in i varandra).

Vi har också varit inne  Bridgetown, Barbados huvudstad. Jag var på jakt efter shorts och bikini och Jakob efter kalsonger, eftersom vi inte tagit med oss så mycket när vi mönstrade av båten. Det var en livlig stad med lyxgata och marknadsgata. På lyxgatan var det inte billigt. Min bikiniöverdel gick på 400 kronor. Jag som aldrig köpt badkläder som kostat över 200… Jakob passade också på att klippa sig. Det var en övervåning där ingen turist någonsin satt sin fot, för den kostade 15 Barbados dollar och när vi gick in vred alla på huvudena och stirrade på oss under hela klippningen. Frisören var nog inte så van vid Jakobs hår, för det tog sin lilla tid och blev väl inte sådär jättebra om jag ska vara ärlig 🙂

Imorrn ska Gulan åka hem. Vi firade av honom med drinkar för tolv SEK styck. Det har nog varit en lite annorlunda semester för honom, men nu kan han iallafall säga att han korsat Atlanten i segelbåt. Flyget går kl 17 och innan dess ska vi byta lägenhet mot en lite mindre för två personer, men den ligger i samma innergård som den vi har nu.

Några bilder från dagarna som passerat:

Aloha!

När vi efter 20 timmar segling äntligen såg Union Island hördes en röst på VHFen. ”S/Y Aurora, S/Y Auora this is Annastar. I have your Swedis friends on board. Come and join us at Petit Tabac”. Skeppare John hade sett oss på AISen och självklart lydde vi order och efter en kvart hade vi ankrat upp bredvid dem. Efter ett blött kramkalas och några lägesuppdateringar senare så seglade vi in till Union Island, var vi spenderat våra senaste dagar. Vi hade som mål att spendera nyår med våra vänner när vi lämnade Sverige för 3 månader sedan, men även om vi misslyckades med detta så var det otroligt härligt att få träffa dem igen och att nu få spendera några veckor tillsammans.

Union Island beskrivs av oss med följande ord:

Kiteparadis, maniana maniana, tomma bankomater, starka vindar, skiftande väder, Cuba Libres med spår av Coca Cola, ”Luftens hjältar”-flygplan, mygg, ankringsproblem (Finns inga bryggor så det är ankare som gäller. Det påstås att en båt skall ha draggat och hängt i sidan på vår i någon minut innan den totalförstörde pulpiten på båten bakom oss. Vi ser inga märken på vår båt men med stål så agerar plastbåtar fint som fendrar.)

Man lär sig snabbt att inget på ön går särskilt fort och de är inte vana vid stora grupper. Calle hade beställt bord åt oss på en av restaurangerna i byn men var tvungen att lova att vi enbart skulle beställa pizza då de inte hade tillräckligt med mat för att vi skulle kunna använda hela menyn. Så det blev pizzafest med rom punch och öl.

Union Island är känt för bra kitesurfning; det blåser bra och man kan köra i princip varje dag. För nybörjare är tyvärr inte ställena lika bra, man behöver kunna åka upp mot vinden och inga stränder här är särskilt långgrunda. Efter en kort kiteintroduktion på land för Amanda, Martin (Lindqvist) och Daniel L dag 2 så tog vi segelbåten till ett något mer nybörjarvänligt ställe där alla tre fick styra själva dag 3. Samtliga lever och har inte fått några större men av sporten än så länge, möjligtvis en blodad tand! Igår och idag har det blåst för mkt för lektioner så istället jobbar vi på att komma in i maniana maniana lunket. Idag har vi lämnat in tvätt, skickat iväg Gulans väska och i eftermiddag skall vi boka in några dyk till imorrn. Det är ungefär så mkt som hinns med i det höga tempo vi numera sitter inne på.

Dax o jobba vidare på brännan här, vi kommer spendera ett par veckor till här.

Igår var vi som sagt på guidning med Hollywood the coconut man. Han skulle hämta upp oss på guest houset kl 10 men följde island time och kom halv 12. Han hade med sig sin syster som hade varit i skolan och skulle skjutsas till stranden för att fläta turisters hår. Sen under dagen åkte vi bl.a. runt till Harrismith house (en ruin vid havet som har varit ett hotell), en sötvattenskälla där lokala barn badade och ett rastafariställe där det satt rastafarianer och hängde för sig själva i skogen. De hade byggt upp ett pyttelitet samhälle och var i princip självförsörjande. Odlingarna bestod av en massa frukt och grönsaker; papaya, mandlar, chilifrukter, bananer, granatäpplen, kokosnötter osv. Sista stoppet för dagen var Codrington College, byggt på 1700-talet och användes och används fortfarande som ett teologiskt lärocenter. Stora och pampiga byggnader som inte har fått det underhåll de kanske borde haft. Barbados är lite så, först några träbyggnader där folk bor 10 personer i ett hus stor som en svensk lekstuga, sen svänger man runt hörnet och ser ett Kentucky Fried Chicken (KFC) eller ett gigantiskt collegeområde i sten. Vi käkade mat hos några Hollywood var bekanta med. Hur gott som helst och mycket billigare än närmare stan. Han berättade att han drömde om att utöka sin business, kanske ordna grillning på stranden på Bottom Bay, eller köpa några hus att hyra ut och kanske en bättre bil för att guida turister i. Jakob som också är businessman gav honom några råd 🙂

Kl 18 var vi på fishfry i Oistins. Varje fredag är det party för turister och locals och de ca 50 grillarnas lågor stod högt i skyn. Vi åt grillade majskolvar, snapper, räkor och en fisk som servitrisen skrev upp på anteckningsblocket som ”dolphin”… Hmm… Enligt en taxichafför säger dock bajanerna dolphin om en fisk som inte är en riktig delfin, man får ju hoppas det.

Idag har vi hittat ett nytt ställe att bo på som ligger lite närmare Bridgetown (huvudstaden) och närmare stranden. Ett jättefin lägenhet som ligger på en innegård där det bor andra familjer i husen bredvid. Det finns också en stor uteplats med grillar och det klättrar apor i träden. Imorrn flyttar vi in dit och bor några nätter.

Och nu på kvällen drack vi några rum punch där dom är som bäst: i St Lawrence Gap hos Ruth. Sen skypade vi med resten av besättningen när vi kom tillbaka till guest houset. De orkar inte segla tillbaka till Barbados för att lämna Gulans packning och hämta oss så troligen skickar vi hans packning med flyg och så åker jag och Jakob ner med flyg till Union Island. Men det är några dagar tills dess… Island time 🙂

Nu borde Aurora kommit fram till Union Island. Om det vet vi intet, men vi vet att jag, Jakob och Gulan var på den hittills bästa stranden vi varit på ever. Crane beach på Barbados ska ju vara en av världens tio bästa stränder, men bredvid den ligger Bottom beach, och där är man nästan helt själv. Inga vattenskotrar eller WIFI så långt ögat kan nå. Att komma dit är lite tricky. Vi tog bussen mot Sam Lord´s castle som gick från St Lawrence Gap. Det tog 45 minuter och kostade en US-dollar. Bussen körde i en rasande fart förbi kolonialhus, sockerplantager och turkosa villor med New Orleans-verandor och vid slutstationen fanns en liten supermarket och en matvagn där vi beställde baked pork med ris. Därifrån tog det ca 20 minuter att gå nerför backen till Bottom Bay. Vi var kanske ett sällskap av tre som var där, förutom Hollywood, the coconut man. Han och hans kusin sålde kokosnötter, rom punch, några armband och hade tio solstolar som de hyrde ut. De var födda i byn bredvid stranden, levde runt stranden, jobbade på stranden och hade aldrig lämnat Barbados. När koksnötterna tog slut klättrade han upp i trädet och plockade fler. När Jakob och Gulan var och badade så kom han fram till mig och försökte få mig att bli hans älskarinna (”Your husband doesnt need to know anything!”) och sälja på mig marijuana men jag avböjde.

Stranden var fantastisk! Däremot var vågorna väldigt stora och de varnade för att simma ut långt i havet. Det var det dock inte tal om, eftersom det var i princip omöjligt att komma ut längre än 50 meter pga de brytande vågorna. När vi skulle hem kom vi överens om att Hollywood skulle köra oss eftersom vi inte gärna ville gå hela uppförsbacken till bussen och vänta på en buss som vi inte visste när den skulle komma. För 60 Barbados-dollar (ca 200 kr) fick vi en resa i en skumpig bil utan säkerhetsbälten, hög reggaemusik och två armband. Väl i bilen bestämde vi också att han skulle plocka upp oss vid vårt guest house imorrn kl 10 och köra runt oss till några sevärdheter som t.ex. ett vattenfall. Kvällen ska avslutas i Oistin där det är fisk- och hummerkväll från kl 18.

Här kommer lite bilder från dagen.

Nu har jag förhoppningsvis fem minuter på mig innan internet lägger av igen, så jag ska försöka ladda upp lite bilder från Atlanten och några härifrån Barbados. Det är bara de som jag (Sofie) har tagit men tvillingarnas kamera har varit framme lite mer än min. Dom bilderna kommer lite senare.

För en timme sedan åkte Aurora iväg från Port St Charles och jag, Jakob och Gulan stannar här i Barbados för en veckas chill. Daniel Ljunggren skrev på customs-pappret att han numera är skeppare och nu bär det av till Union Island.

Idag var vi annars och handlade mat på Eddies Supermarket på Church Street i närheten av marinan. Människor är väldigt trevliga här, alla har något att prata om. På gatorna står folk och hänger och verkar göra mest ingenting. I affären fick vi hjälp av alla (inklusive kunder) att handla. Alla ville önska gott nytt år eller berätta om hur man lagar till alla ingredienser. Vi köpte många jerk och bajan kryddmixer. Frukt var dyrt. Sen hjälptes alla åt och lasta in i en minibuss och körde grejerna till marinan. Värmen var tryckande idag, men efter lunch kom en rejäl regnskur som varade i ett par timmar.

Snart ska vi ge upp här vid poolen, åka till hotellet och käka en fantastisk middag. Maten är helt otrolig här. Världens godaste ribs för 60 spänn.