Samma natt som jag skrev det förra inlägget så bar det av igen, mot Varberg. Vi beslutade oss för att köra två timmar mot Falsterbokanalen för att där vänta in att kanalen skulle öppna kl 06. Det gick utan missöden, dock var jag så oerhört trött när vi skulle upp kl 05:30. Toppar lätt listan över livets tröttaste tillfällen!

Vi körde vidare uppåt, och gjorde ett pit stop i Helsingborg för att tanka. Där mötte brorsorna oss tillsammans med deras familj och några kompisar. Kul att träffa alla! Vi drog dock snabbt vidare eftersom en kulingvarning var utfärdad senare under natten. Vi beräknade att vi skulle vara framme i Bua kl 04. När vi seglat på uppåt med fock och mesan i mörkret så började det blåsa på mer och mer. Rapporterna talade om upp emot 17 sekundmeter och då bestämde vi oss för att gå in i Falkenberg istället för att fortsätta till Bua. Det var precisionsarbete att komma innanför stenpirarna eftersom vi länsade i hög fart  med ganska mycket svängningar fram och tillbaka, men vi kom in och lyckades ta oss till en kajplats trots vind, vågor och ström. När vi lagt för- och akterända och för- och akterspring så la jag mig på bryggan och Danne som hade varit sjösjuk under natten hade lovat att han skulle kyssa marken när han kom iland så det gjorde han också 🙂
Hela natten så slet vågorna, vinden och strömmen i båten. I efterhand var det nog rätt beslut att gå in i hamn lite tidigare än att fortsätta till Varberg.
På natten efter att vi lagt till så diskuterades möjligheten att ta Aurora på släp och köra henne nerför Europa och förbi Biscaya, och lägga henne i en marina någonstans i Spanien. Det var för några ögonblick mycket lockande, men skulle nog döda hela vår budget. Dessutom måste vi då masta av, och det tror jag inte att det är någon som orkar…

Igår kom Dannes pappa Håkan för att fortsätta hjälpa oss med toan. Kanske kan vi använda samma dörr in till toautrymmet som in till det som var ursprungliga toan. Svårt att förklara, men vi kanske lägger ut en ritning över hur Aurora ser ut på insidan för att ni ska kunna föreställa er vad vi skriver om.

På kvällen kom mina föräldrar och jag åkte till deras hotell för att ta en välbehövlig dusch och käka middag. Duschar, vilken underskattad lyx! Det är ganska påfrestande att inte ha vare sig dusch, toa eller rinnande vatten ombord, men inom kort ska vi iallafall ha toa och vatten. Vi har dragit upp en duschslang till däck så den kan man också använda. Det är ju lite kallt att duscha ute i 15 grader och 15 sekundmeter men vill man bli fin får man lida pin! Vi har också en svart duschsäck som vi kan hänga upp på däck, och så kan man ju duscha på de flesta marinorna.

Martin och Daniel har nu flyttat ut ur sin lägenhet och bor nu alltså också i båten. Det är minst sagt lite trångt just nu pga alla renoveringar men sen när vi fått undan allt så kommer det kännas bättre.
Apropå brorsorna så har de designat rostfria lådor med lock till aktern där det tidigare suttit trälådor. Det gör att vi får två extra sittplatser där bak och massa mer utrymme. Kitesurfingfreaks som de är så har de också fixat en låda på fördäck där livflotten tidigare var monterad, så att de får med sig all utrustning till kiten.

Igår var också dagen då jag och Jakob har varit tillsammans i 10 år. Den firades inte speciellt, men ikväll tänkte vi åka till Jakobs föräldrars sommarstuga som ligger utanför Falkenberg och komma undan båten lite.

Idag har det hur som helst varit full rulle. Jag, Jakob, Daniel, Martin, Danne, Dannes brorsa Tobias och Håkan har alla varit ombord och bidragit med jobb. Mina föräldrar körde mig till Ica så jag kunde handla. Diskbaljor inhandlades, så att vi också kan diska på däck och inte bara i båten.

Än så länge är vi inblåsta här, men troligen blir det lite bättre imorrn. Då seglar vi nog upp till Bua så att blir det närmre för Håkan att ta sig till oss.

Vi beslutade oss för att köra natt igen från Nogersund. Det var rak motvind och vi stampade på i 2-3 knop för motor. Det är fortfarande lite läskigt med ett mörkt hav med vågor som slår över fördäck om natten. Det kanske man aldrig vänjer sig vid? Jag tror det är att man inte riktigt vet vad som finns därute. Allt känns så mycket värre när det är mörkt. Ibland räcker det med att ta av sig solglasögonen på dagarna för att allt ska kännas lite bättre.

Hur som helst så guppade vi på längs Skånes kust. Bröderna kunde inte mönstra på så vi siktade mot Malmö istället. Vi var däremot lite osäkra på om vi hade diesel tillräckligt, så när natt övergick i gryning så ändrades planen till att gå in i Trelleborg. Klockan hade blivit 11 när vi hade ett par distans kvar till hamnen. Då. Dog. Motorn. Igen. Vi satte segel. Jakob gick ner och lyckades få igång motorn i tre minuter innan den dog igen. Danne konsulterades utan framgång. I några timmar kryssade vi runt utanför inloppet till hamnen innan vi trötta, hungriga och helt slutkörda faktiskt ringde SSRS igen som tog oss in till hamnen. Där höll de på med muddring, så sand virvlar upp och gjorde att det tillsammans med det varma vädret såg ut som att vi befann oss på någon söderhavsatoll. Efteråt blev vi bjudna på läsk i sjöräddningsens personalbod och fick skjuts in till stan där vi åt lunch.

Danne och hans pappa Håkan kom på kvällen och Danne kom efter lite undersökning fram till att det satt sig skit i en kulventil mellan dagtanken och första filtret. Vi kommer förmodligen få motorstopp ett par gånger till innan skiten är ute ur systemet, men tydligen blåser man ur det på något sätt enligt Danne så nu vet vi iallafall hur man löser problemet när det uppstår.
Dannes pappa Håkan som ska hjälpa oss med inredningsbyggning försökte klura ut hur toan och skottet med dörr skulle byggas. Det är lite trångt men det ska nog gå.

Nu ska Danne hänga med oss och det behövs verkligen. Jag och Jakob är rätt slitna nu. Och nu är höststormarna påväg. Kuling närmar sig och håller i sig, så vi ska försöka komma så långt upp som möjligt innan dess. De som undrar vad vi ska göra i Varberg är att få hjälp av Håkan med inredning, montera vindgeneratorn, montera solpaneler, badbrygga och allmänt fix. Dock måste vi gasa på ordentligt där, så att vi kan vända söderut så snart som möjligt.

Efter att vi stävat ut från Karlskrona igår så fick vi rejäl gammal sjö över oss. Stora vågor brukar ju vara okej men i kombination med stiltje som det var igår är det inte lika kul. Det fanns inget sätt att ta sig upp och förbi vågorna utan vi låg i princip stilla med världens gungande från sida till sida. Återigen blir man förbannad för att man inte surrar saker ombord bättre, svårt att göra i efterhand. Så det blev till att starta motorn. Det var fortfarande ganska gungigt, men vi körde på. Efter ett par timmar började motorn varva ner och dog. INTE NU IGEN. Där och då ville man ju bara gå ner till kojen och dra ett täcke över huvudet men det går ju inte. Det hade ju i för sig kunnat hända på värre ställen. Här hade vi ju ett hav runt oss. Medan jag styrde och skötte seglen så hängde Jakob över motorn för att försöka hitta och åtgärda fel. Han bytte för- och finfilter, luftade systemet och kollade dieselnivå med assistans från Danne på telefon när mobiltäckning fanns. Det försvårades ju en del eftersom det gungande så. Startmotorn var det iallafall inget fel på (vilket ju var felet i Böda hamn). Efter att ha jobbat i ungefär tre timmar och motorn fortfarande inte ville starta så gav vi upp. Samtidigt började det blåsa lite mer och vi kunde sätta segel och börja gå sydväst i Hanöbukten. Det känns inte bra att segla utan fungerande motor, speciellt om någon skulle falla överbord, så vi ville in till hamn så snart som möjligt. Vi ringde SSRS i Sölvesborg för att rådfråga, och dom kunde komma ut till oss när vi låg vid Hanö. Det hade blivit mörkt när vi närmade oss Hanös sydspets, och då dök tre båtar från SSRS upp. En lite större på ungefär åtta meter, en mindre, och så en rescue runner som ser ut som en skoter och som är specialanpassad för att dra upp en person ur vattnet. Sammanlagt var det åtta sjöräddare som kom. Lite overkill tyckte vi och skämdes, men det visade sig att de hade några nya medlemmar som behövde öva lite. Kul att man kunde hjälpa till… 🙂
Bogseringen gick bra. Vi seglade en bit så länge det gick med trossen fastsatt i fören. Sen tog vi ner seglen och de tog oss in till det lilla fiskarsamhället Nogersund där vi nu ligger. Imorse visade det sig att platsen där vi ligger var avlastningsplats för fisk, så med hjälp av hamnkaptenen klämde vi in oss i en y-bom som kanske är lite för liten för Aurora. Efter frukost så jobbade Jakob lite mer med motorn och luftade på spridarna, och efter det så spann den igång. Nu går vi på tomgång för att kolla läget men än så länge ser det bra ut. Den stora frågan är väl såklart vad det var som orsakade detta, men i nuläget har vi inget bra svar. Det känns inte helt hundra att gå ut med en motor som förvisso fungerar nu, men som eventuellt kan lägga av igen. Ett som är säkert är att vi iallafall måste göra en ordentlig översyn av motorn i Varberg.

Men som det ser ut nu så ger vi oss av igen om någon timme (kl 14), mot Simrishamn eller Ystad. Sen hoppar en eller två av bröderna på där och hjälper oss segla en bit. Då kan vi maxa lite mer och köra mer dygnspass. Dessutom har Jakob någon ombord som kan hjälpa till om motorn pajar igen.

Ni som såg oss tillsammans med sjöräddningen på AIS:en igår såg alltså inte fel, men det är ingen fara med oss.

Idag var det stor skillnad på vind och våghöjd än tidigare. Att ett hav som varit så stormigt kan vara så lugnt dagen efter. Det blåste ett par sekundmeter och vattnet krusade sig på ytan. Tyvärr var det motvind de första timmarna så vi fick gå för motor. (Att kryssa i en till två sekundmeter har vi inte riktigt tid med)

Sista sträckan kunde vi sätta nästan-fullt ställ, med mesan, stor och genua. Strålande sol och fem knop. För ett ögonblick kändes det som att sommaren hade återvänt.

Väl framme i Karlskrona åkte vi till tankbryggan. När vi var färdiga och åkt därifrån så hade Folke glömt sin plånbok på kajen. Men en motorbåt som skulle tanka efter oss hade sett plånboken och ringde upp honom. Så efter att vi lagt till i gästhamnen kom de efter oss med deras båt och kunde sträcka över den. Mycket uppskattat!

Efter en fin solnedgång så är det nu dags för gasolvärmd pizza!

Fastknutna i Grönhögen på Ölands sydspets sedan några timmar tillbaka. Det var en riktig blåsig överfart från Kalmar hit. SMHI hade förutspått 9 sekundmeter med 16 i byarna. Kanske var vi lite galna som gav oss ut, men neråt måste vi ju. Så vi förberedde ett rev i storen och drog iväg. När vi skulle sätta segel så kom vi överens om att sätta två rev och det var tur att vi gjorde det. ”16 i byarna”… I så fall var det konstanta byar. Vågor är alltid svåra att fånga på bild men kanske får man en känsla av hur det var. Surrningen under däck misslyckades återigen, autopiloten pallade inte vågorna och Folke satt med hinken framför sig. Gång på gång sköljde vatten in på däck framifrån och från sidorna och vi var innerligt glada för våra två rev. Svårt var det att styra också eftersom båten ville vrida sig nästan 90 grader för varje stor våg.

Tilläggningen gick bra. Det var en kanske 20 meter bred ingång mellan två pirar in till hamnen och med en rejäl avdrift tillsammans med båtens gungande och vridningar gällde det att pricka rätt så att båten inte gick in i stenpiren. Nu ligger vi och trycker med fendrarna mot bryggan och vinden viner i riggen. Vår fina svenska flagga blåste sönder i underkant och vår systemkameras UV-filter och autofokus gick sönder när kameran (i fodral!) ramlade ner på golvet i en stor våg. Vi klippte loss filtret med en avbitartång och satte på pol-filtret istället så nu är det bara autofokusen som inte vill riktigt.

Nu på kvällen när det hade blivit mörkt så kom en träbåt med gaffelrigg gungandes in i hamnen. Vi och hamnkaptenen hjälpte dom att lägga till men det tog några försök innan de lyckades. Tur att vi kom hit medan det var ljust! Imorrn ska det blåsa lite mindre och färden går vidare mot Karlskrona.

PS: Det verkar vara nåt strul med positioneringen från vår SPOT igen, och vi vet inte riktigt vad som är problemet. Vi ska försöka fixa det när mer tid och energi finns.

Nästa stopp: Kalmar!
Efter att ha pysslat med ditt och datt med båten i Byxelkrok så drog vi iväg kl 11. Det skulle blåsa på ordentligt under dagen så hade vi varit semesterseglare så hade vi nog stannat. Vi gick ut med två rev i storen och lite utdraget på focken. Men det visade sig vara perfekt seglingsvind, så efter någon halvtimme så slog vi ut reven, rullade ut hela focken plus nästan hela genuan och satte mesanseglet. Fullt ställ alltså. Under några timmar hade vi jättefin segling ner mot Kalmar och vi kom upp i mer än åtta knop. Men sedan blåste det snabbt upp, och vi fick reducera segelytan till storen och halvt inrullad fock.

Flaggan vi fått från Oceanseglingsklubben hissades också upp på styrbords sida. När vi sedan besöker andra länder och hissar deras gästflaggor så får OSK-flaggan sitta på andra sidan. Några bestämmelser har vi vett att följa!
På vägen ner till Kalmar passerade vi Blå Jungfrun (se bild nedan), ön som sjömän i långa tider har undvikit, och den fysiska plats dit häxorna enligt sägnen åkte till på skärtorsdagen; Blåkulla.

Det här med när man ska reva ett segel… Någonstans har jag läst att man ska ställa sig frågan: ”OM jag hade ett rev i storen nu, skulle jag slå ut det?”.
Är svaret Nej på den frågan så ska man reva. Idag hade vi inget rev i storen och skulle egentligen velat ha två rev. Men det vi känner är att det är farligare/läskigare att gå upp på däck och börja reva än vad det är att sitta kvar i sin trygga sittbrunn och stå ut med gunget. Visst har vi säkerhetssele/flytväst och säkerhetslinor, men det känns ändå inte helt okej.

Sista biten in till Kalmar var det mörkt. Vi nattnavigerade oss in under Ölandsbron via fyrar och blinkande prickar och in till gästhamnen där vi nu ligger bredsida sedan kl 22:30. Vi begav oss direkt till ett kvällsöppet matställe (McDonalds!) för att käka middag och strax därefter kom Jakobs pappa Folke med bussen. Han ska segla med oss under helgen.

Första observation av Kalmar: Tjejerna har likadana svarta skinnjackor och alla ungdomar låter lite…. bonniga. Sorry alla från Kalmar! 😉

Fyra och en halv timme tog det att ta sig från Böda hamn till Byxelkrok här på Ölands nordvästra spets. Vi hade först problem med att lämna hamnen. Inte pga motorproblem, men för att det blåste fel. En annan seglare hoppade ombord och hjälpte oss, som vi sedan fick sätta iland innan vi tuffade ut mot havet. Vi skojade om att han nu måste följa med oss, och han frågade ”Var ska ni?”, och vi svarar ”Runt jorden!”. Sen fick han väldigt bråttom att hoppa av 🙂

Efter att ha stångats i fyra och en halv timme i motvind och lite hjälp från motorn så kom vi fram. Här ser det ut som i de andra kustbyarna; små röda hus med restauranger, caféer, glasskiosker och ateliéer, men inget är öppet. Reklamskyltarna ropar ut ”Öppet varje dag” men här är det få som har öppet ens för lunch. Men jag är hellre off season än tvärtom. Lugnare, trevligare. Passar sinnesstämningen bättre. Vi betalade hamnavgiften till en trevlig hamnkapten som har jobbat varje dag sedan i maj. Under högsäsongen lyckas han få in 140 båtar i en gästhamn anpassad för 70. Han står på bryggan och ropar till de som kommer: ”DJUP??”, och sedan anvisas man en plats. Kommer man först får man vänta någon timme extra dagen efter för att komma ut, eftersom hela hamnbassängen ska tömmas på båtar. Men nu är det ju lågsäsong. Vi ligger bredsida och delar hamnen med en annan segelbåt från Finland.

Kuling har utlovats inatt. Vi har lagt ut för- och akterända, och för- och akterspring för att kunna sova ordentligt. Det viner i riggen och utanför hör man hur tamparna sträcks.
Hösten är definitivt här.

Idag kom Tommy tillbaka med startmotorn vi beställt. Vi kom överens om att det nog var den som krånglade, så Tommy lyckades få loss den gamla och in med den nya. Motorn gick inte igång på första försöket, men spann igång på andra. Nu startar den fint varje gång vi startar. Även om det sved i plånboken så hade det nog inte varit billigare någon annanstans (om nu inte Danne hade lyckats smörja upp den gamla). Tack till Tommy som hjälpte oss och låg och funderade ut lösningar på nätterna 🙂

Nu har vi ett annat problem, och det är vindarna. Det kommer att blåsa okej idag fram till ikväll men från imorgon så blir det 10 sekundmeter med 13-15 i byarna. Tyvärr är det ju såhär när vi är sena, vi borde egentligen ha lämnat Sverige för länge sen. Vi är lite bekymrade att komma så pass sent till Biscaya också. Vi har stuvat och surrat idag (vi har lärt oss från nattseglingen), och har precis ätit uppvärmd spaghetti och köttfärssås. Nu har vi tänkt att ge oss iväg igen, och vi väljer att gå runt Ölands norra udde för att gå på insidan istället. Finns fler gästhamnar där och större möjlighet till hjälp om det skulle behövas. Planen är att inatt ligga i Byxelkrok.

Wish us luck!

PS: Till resten av besättningen: Det gäller att ni står färdiga i startgroparna för det blir ett väldigt kort stopp i Helsingborg/Varberg om vi inte ska bli helt inblåsta i Sverige!

De som sköter gästhamnen här är nog glada, för nu tvingas vi ju ligga här i flera dagar. Avgiften är iallafall human, 100 kr per dygn nedprutat och klart. Vi kan ju nästan åberopa nödhamn. Någon som vet om nödhamnar ska vara gratis?

Motorn startar fortfarande inte. Många goda tips har vi fått men inget verkar väcka det gröna vidundret till liv. Tommy ska komma imorrn igen med lite verktyg för att få loss startmotorn. Den sitter som berget och Jakob har redan svurit och klämt tummen i sina försök att få loss muttrarna.

En stor lyxmotorbåt har lagt sig bakom oss och alla fiskebåtarna. Vi har dock aldrig sett ägaren, bara killar med texten Crew på ryggen. Någon här säger att det är dykare som dyker på ett skeppsvrak härute. Samma person äger fiskebåten bakom oss. Den ser ut att vara beredd att ge sig ut imorgon med näten i ordning och vajande flaggor, men enligt ägaren så fiskade han länge lax med den innan han enligt ”bestämmelserna” behövde sluta. Nu jobbar han ideellt i SSRS och var en av dom som kom och bogserade in oss i förrgår.

Jag och Jakob gick samma vända idag, till ICA. På vägen hoppade vi i studsmatta. Och hälsade på korna igen. Den ena kon fattade tycke för mig och började klia sig mot min fleecetröja som nu bär en distinkt lukt av ko, föga förvånande. Vi sträckte fram lite gräs som vi plockat men den ville inte ha, istället slickade den min hand med sin långa sträva tunga.

Kroppkakor till middag. Med stekt sidfläsk. Kroppkakor var väl något man bara fick i skolan och aldrig åt hemma? Jakob äter hur som helst sina med varm mjölk och lingonsylt, jag äter med smält smör.

Nu stuvas det här inne. Allt SKA få plats, och vi SKA komma ihåg var vi lagt allt. Det är inte som när man städar hemma i sin lägenhet för att få plats med nya saker. Man står inte och väljer mellan att slänga gamla strumpor eller ett trasigt tennisracket. Här väljer man mellan hårborsten eller ett par (av tre) skor.

Tommy kom, undersökte problemet, och gick. Vi skulle låta startbatteriet ladda över natten nu när vi hade landström och så skulle vi prova igen imorrn, alltså idag. Det gjorde vi, men den bara hoppar två steg och dör. Ifall det skulle vara startmotorn som strular så har vi via Tommy beställt en ny. Skulle vi inte behöva den så betalar vi bara frakten. Men en ny startmotor är inte billig, så vi håller tummarna för att den inte behöver bytas ut. Tommy ska komma tillbaka idag och undersöka saken närmre.

Annars är det som sagt en väldigt fin liten hamn vi hamnat i. Enda nackdelen är att det är långt till verkstäder och tillbehörsaffärer. Igår gick vi en kvart och kom till en ICA-affär. Sen tog vi ”Gamla hamnvägen” tillbaka och fick klappa kor. De stunder man kan koppla bort att vi har motorproblem är det trevligt här. Vinden viner, båtens fendrar gnisslar, fiskeflaggor smattrar och en kille står och målar ett båthus på kajen. Gröna Lund och Stureplan ligger långt bort.

Jaha, så var det dags igen.
Inatt seglade vi som sagt i rasande fart. Väl säkrade medan den andra sov för att inte trilla i plurret. Vi hade en nästan-fullmåne uppe hela natten så den underlättade i den lilla utsträckning vi var på däck. Annars satt vi mest i sittbrunnen, bevakade autopiloten, kontrollerade kursen, trimmade segel och lyssnade på SR sommarprat. Efter att jag och Jakob fått sova två gånger var (vi körde 3-timmarsvakter) och vi närmade oss mitten av Ölands östkust, så bestämde vi oss för att ta ner seglen och gå för motor in till en gästhamn eftersom vinden vridit så att det blev svårt att komma in bara för segel. Dessutom var vi (iallafall jag) rätt trötta på att kissa i hink. Innan vi tog ner seglen så tänkte vi starta motorn, och då gick den inte igång. Den lät lite kort när vi drog om nyckeln men sen hände inget mer. Inte på tredje försöket heller. Jakob gick ner och försökte felsöka och åtgärda men lyckades inte. Han ringde Danne nere i Göteborg och provade några grejer med hans hjälp men inte heller där fick vi igång motorn. Vi insåg att vi nog måste göra det vi skäms varje gång för att göra (hittills 3 gånger i livet): Att ringa SSRS. Det hade börjat blåsa på rätt ordentligt och eftersom vi inte visste hur gästhamnarna såg ut så var tilläggning för segel inget alternativ. SSRS kom på 20 minuter, bogserade in oss, och verkade ganska glada över att få åka ut, det var deras andra uppdrag hittills i år. Eftersom vi är med i SSRS så kostade det inget, men de fick en låda kexchoklad som tack för hjälpen (förlåt bröderna Johansson!).

Så nu ligger vi förtöjda på Böda gästhamn på Öland. Sommarsäsongen är ju nästan över, så här finns mest fiskebåtar, några små hus med stängda restauranger, men framförallt: dusch, toa, tvättmaskin och en butik som säljer rökt fisk. Det blev lax och makrill med potatissallad och äppelsås till lunch.

Av SSRS fick vi numret till en Tommy som tydligen ska kunna motorer här i trakten. Han är här just nu, vi får se om han hittar nåt fel.
Det kommer att blåsa lite dåligt för oss imorrn så troligen stannar vi kvar även om vi får igång motorn. Återkommer om hur det går!

Som många av er sett så har vi problem med positioneringsrapporterna. Det kommer (förhoppningsvis) att fixas när vi får tillgång till bättre internet lite senare under dagen.
Annars har vi det bra, jag och Jakob har seglat inatt och nu befinner vi oss vid Öland.
Hastighetsrekord under natten: 8,5 knop.
Bonusinfo: Vi har kissat i en hink pga brist på stationär toalett.

Det andra stoppet på jordenruntseglingen är Trosa. Men innan vi kom hit så tog vi en sovmorgon i Södertälje och käkade nybakat bröd. Våra kompisar Lisa och Gulan kom förbi och vi fick en äppelkaka! 🙂 Dessutom hade Gulan en centrumborr som vi behövde för att såga upp hål i vattentankarna till nivåmätarna. Den lånades, och innan vi stack iväg mot Trosa så fixade Jakob och min brorsa Per hålen. Min kompis från Södertälje sjukhus, Marie, kom också förbi och även hon hade presenter i form av tidningar och godis! Folk vet vad man vill ha 🙂
Jag och Pers tjej Sabina jobbade med riggen istället. Vi musade schacklen med buntband (förlåt Cissi på Pille repmakare!), och Sabina klättrade upp i stormasten för att nå schacklen till förseglens fallhorn. Vi kunde ju tagit ner bägge seglen också men det orkade vi inte… Tacka Gud för maststeg! Det har sparat oss mycket tid hittills.
Vi bytte också till ett vridet schackel i fockens halshorn och satte fast en bygel så att fockens stag kan röra sig i två riktningar.
När vi var färdiga drog vi vidare till Trosa.  Efter motvind som piskade en i ansiktet en halv dag så var vi framme. Tyvärr var det lite grunt i hamnen, så vår båt som sticker ca 2,1 gick på grund några gånger i leran men vi kom snabbt loss. Tillslut hittade vi en plats där vi inte stod på botten, så nu ligger vi fastknutna.

Per och Sabina hoppade av idag, så nu är det bara jag och Jakob ombord. Vi söker dock efter personer (gärna med sjövana) som kan hjälpa oss att segla ner båten till Varberg. Vi hade tänkt segla lite nattsegling, men vi tycker att det är lite slitigt när vi bara är två. Vi är så trötta efter all renovering i Stockholm att vi ser denna nedsegling som vår semester 🙂

Motorn funkade fortfarande när vi testade imorse, så Daniel hjälpte oss med att fendra av, och så var vi iväg. Lite mindre ösregn den här gången, men fortfarande kasst väder med vindbyar och regn. Vid Mälarhöjden blev vi anvvinkade av Jakobs föräldrar. Per och Sabina är med som under gårdagen, och färden gick in i Mälaren och vidare genom Södertäljekanalen. Till kvällen fick vi till och med se lite sol. Vi la till vid en y-bom i Södertäljes marina och drog direkt och käkade.
Första dagen avklarad på en lång, lång resa! Imorrn fortsätter vi söderut.

Foto: Sabina Trysén och Sofie

Strax efter 14 idag kastade vi loss från Skeppsholmen en och en halv timme sena. Vi hade kört på med stuvning av båten till sex i morse och sedan sovit till tio. Allt fick inte riktigt plats så det är fortfarande lite rörigt ombord. Jag ser dock en stor potential i att få plats med allt om vi packar lite smartare (och slänger en del).

Hur som helst, efter att ha kastat loss brände vi mot Danvikstullsbron för att hinna med öppningen 14.30. Med oss hade jag och Sofie, Sofies brorsa Per och hans tjej Sabina. När vi körde förbi Beckholmen kände jag hur det luktade bränt och sprang ner för att kolla motorn. I motorrummet var det en vit dimma av rök och jag förstod ganska snabbt att kylvattnet kokat. Vi stängde av motorn och Sofie fick instruera Sabina (som aldrig seglat) i segelsättning samtidigt som vi snabbt drev mot Beckholmen. Genuan kom upp och på den kunde vi sedan segla tillbaka mot Skeppsholmen. Djurgårdsfärjan tutade på oss och tyckte nog att vi var idioter som seglade mitt i Stockholms hamn, men jag kan kontra med att de visade på minst lika dåligt sjömanskap genom att inte svara på vhf:en. Hur som helst fendrade vi ut styrbordsidan för kung och fosterland och Sofies första tilläggning med Aurora fick bli för segel (dvs utan motor). Allt gick över förväntan och nu ligger vi tryggt förtöjda utanpå skolfartyget Lova.

Under kvällen har jag och Daniel Johansson både bytt impeller till vattenpumpen och vattenlåset som sitter efter motorn (har säkert något tjusigt namn). Vi kunde efter mycket testande även konstatera att dagens fel förmodligen berodde på att locket till sjövattenintagsfiltret inte slöt helt tätt, något som nu är åtgärdat. Förhoppningsvis lättar vi från Skeppsholmen igen imorgon förmiddag. Nu måste jag sova, godnatt!

Foto: Sabina Trysén